Han jobbade för Ncell, Teliasoneras nepalesiska telefonbolag, och han hade räknat med att göra jobbet på 1,5 månader, men han var fortfarande kvar efter fyra månader och var långt ifrån klar.
Han berättade att han rest världen runt i 16 år och Nepal var överlägset det sämsta landet att arbeta i. Notera att han inte arbetat i Indien än.
Det största problemet är att ingen tar ansvar. Bland annat hyr Ncell privata tak för att ha sina master på och för att störa så lite som möjligt i nätet vill de helst jobba på nätterna. Men även fast de kommer överens med hyresvärden att de ska komma på kvällen klockan 22 för att uppdatera masten, så är ingen hemma och ingen svarar på telefonen. Jag vet inte hur många gånger han fått vända hemåt på natten med tio anställda, för att nepaleserna struntar blanka sjutton i att hålla vad de lovat.
Vi har samma problem, men vad gör det om tio tunikor blir en eller två veckor försenade?
Jag förstod precis vad han menade, men det kändes så hemskt att höra på något sätt. Nepal har blivit vårt land och man undrar såklart över landets utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar