14 november 2018

Sessan

En av våra hundvänner på gatan har drabbats av hemskt kliande och hårbortfall.
Eftersom vi hade en ambulerande veterinär hemma hos oss i går för att ge Josie hennes årliga vaccinationer, passade jag på att ta honom till Sessan.
Hon fick två sprutor mot kliandet och sen skulle han gnida in henne med antibacteriell kräm och då blev det fart på den gamla damen. Tror det var lukten av krämen.
Jag fick jaga henne runt hela gatan där hon håller till och folk tittade på som vanligt.
De tycker det är bra att någon hjälper den stackarn, men ingen erbjöd sig att ge en hjälpande hand.
Förutom en man som försökte ge henne kakor mitt i uppståndelsen och det var ju en god tanke.
Jag ska gå dit igen imorgon och gnida in mer kräm, förslagsvis på kvällen när det är mindre människor i rörelse och en dam på en närliggande restaurang har fått i uppdrag att ge henne Omega 3 och levertillskott när hon ger henne mat.
Det ska räcka för att håret ska börja växa igen. Jag är lite orolig för Sessan nu eftersom det är ganska kallt på nätterna och hon har ingen päls som värmer.
Behandling och mediciner gick på 150 kr vilket är väldigt billigt om man jämför med vad det skulle ha kostat i Sverige.
Återkommer med en uppdatering om några veckor.

9 november 2018

Hundens dag

Nu firar vi Tihar, samma som festivalen Diwali i Indien och häromdagen firade vi hundarna på Hundens dag.


Först gav vi oss ut på gatorna och träffade våra vänner där, för lite godis och gos.



Sen var det dags för våra små änglar, Lizzie, Pixi och Josie.

8 november 2018

Jag är tillbaka!

Jag kan inte förstå att det är fem år sen jag skrev, men nu är det dags att återuppliva min blogg. Jag har nämligen skrivit en bok och fått ett förlag, Kadabra förlag, att ge ut den som ljudbok. Jättespännande! Den heter India; I Never Do It Again och kommer förhoppningsvis ut på Storytel och Nextory inom ett par veckor.
Såklart har det hänt massor under de här fem åren, men det kommer vi till. Välkommen tillbaka!

6 augusti 2013

Beslut

Nu har jag tagit ett beslut.
Jag som normalt aldrig har svårt att fatta svåra beslut har sovit på saken ett antal nätter.
Jag kommer sluta med den här bloggen. Men ha förtröstan. Ni kan fortsätta följa mig på min engelska blogg.
Det är nämligen så att jag har kört två parallella bloggar, en på svenska och en på engelska, under ett par års tid och det börjar bli för krävande för mig med allt annat jag har på gång.
Två bloggar, alla olika Facebooksidor och Youtubekanaler blir helt enkelt för mycket.
Klicka här för att komma till min engelska blogg.
Jag har full förståelse för att alla som läser min svenska blogg inte kan engelska, men fråga mig gärna om ni undrar något. Jag vill såklart inte tappa någon på vägen.
Men jag stänger inga dörrar, det ska man aldrig göra. Så kanske den här bloggen vaknar till liv någon gång i framtiden.

12 juli 2013

Smärtstillande kräm

Ni vet säkert vid det här laget att jag har enorma problem med min vänsteraxel med påföljande huvudvärk, som spänningshuvudvärk, Hortons huvudvärk, Kronisk proxysmal hemikrani och migrän. Dessa åkommor har de svenska läkarna valt att behandla med medicin och tillslut gav jag själv upp och har under årens lopp ätit massor av smärtstillande.
Ibland har jag känt mig urholkad av all smärta och ibland har fan flugit i mig och jag har härdat ut någon dag med obeskrivliga smärtor för att jag tror att det ska gå över av sig själv, men det gör det såklart inte.
Jag har provat olika krämer och ayurvediska oljor och de har hjälpt till viss del.
Eftersom jag har varit i det närmaste desperat har jag kollat igenom medicinhyllorna varhän jag varit och handlat och av en slump snubblade jag över den här ayurvediska salvan som i huvudsak består av eukalypus, cloves, som är en typ av outvecklad blommor från ett träd, de ser ut som spikar, och vintergrön-olja.
Lukten och känslan påminner om Tigerbalsam, som ni kanske har provat på, men eftersom jag dessutom är väldigt allergisk mot starka dofter, en av huvudvärkstriggarna, blev jag glatt överraskad när jag faktiskt klarade av den här något mintiga doften.
Jag har använt krämen i en vecka och jag är helt såld. (Jag vågar knappt prata högt om det.)
Om någon av er också har problem med smärtor och vill prova på den här krämen så hör av er. Ni får en liten tub till återförsäljarpriset 5 kr och vi skickar tuberna med något annat paket som ändå ska till Sverige, så frakten blir inom Sverige.
Om du precis som jag i princip har gett upp tycker jag att du ska ge det en chans.
Vill du ha mer information om innehållet, så hör av dig. Eftersom ayurvediska produkter bara innehåller naturliga ämnen får det säljas och användas i Sverige.

10 juli 2013

Niklas är hemma

Det var väl för väl att det inte var något allvarlig med Niklas.
Medicin och vila hemma och återbesök om en vecka. Hjärtat såg fint ut och oss veterligen har han inga hjärtsjukdomar i släkten. Däremot skiktröntgade de lungorna igår och då fick jag mig helt klart en tankeställare.
Niklas är en storrökare och har så varit under många år. I början av vår relation klagade jag på honom från morgon till kväll, men med tiden har jag insett att han verkligen älskar att röka.
Jag tycker det är stor skillnad att göra något som framkallar ångest och dåligt samvete, men Niklas älskar att röka och har aldrig ens funderat på att sluta.
Jag ska förklara hur jag tänker numera. Man lever sitt korta liv här på jorden och efter min depression har jag lärt mig att ta vara på livet varje dag.
Om Niklas, som jag älskar över allt annat, älskar att röka och mår bra av det, så får han fortsätta göra det så länge han vill.
Det är som om Göran Kropps fru hade sagt till honom att sluta vara äventyrlig. Göran Kropp dog när han gjorde något han älskade och han fortsatte med sitt spännande liv trots att han visste att han riskerade sitt liv.
Vår tid på jorden är begränsad och vi vet aldrig när vår tid är ute. Det gäller att leva som man själv vill och inte som andra tycker man borde leva.
Jag skulle så klart bli skitförbannad på Niklas om han gick och dog in någon rökrelaterad sjukdom, men jag skulle bli lika arg på honom för att han lämnar mig kvar här ensam med Leya om han gick över gatan och blev påkörd och dog.

8 juli 2013

Hjärtinflammation

Igår fick Niklas helt plötsligt ont i ryggen och fram över bröstet. Han väckte mig vid sju imorse och sa att han inte sovit en blund inatt. Han kunde inte ligga ner utan hade somnat någon timme sittandes.
Vi tog en taxi till ett sjukhus som vi visste många västerlänningar brukade åka till. Det är dyrare än andra sjukhus, men vi är försäkrade och vi ville att han skulle få bäst tänkbara vård. Och eftersom de är vana att hantera försäkringar så löste de allt med försäkringsbolaget, så vi inte behövde ligga ute med pengar.
De gjorde tester, gav honom en spruta i rumpan så smärtan skulle gå bort och gav honom extra syre i någon timme.
De såg att något inte riktigt stämde på EKG:n, så de satte oss i en ambulans till ett hjärtsjukhus. En sån fin bil har vi nog aldrig åkt i här. Ibland drog han på sirenen, men vad spelade det för roll när ingen brydde sig.
Vi blev inkörda till akuten och de formligen slängde sig över Niklas och tog om alla prover igen trots att vi hade dokument med oss som visade alla värden.
Sen skulle de ha betalt och då blev vi arga båda två. Eftersom en av anledningarna till att vi valde just Ciwek clinic var att vi lätt kunde ordna med försäkringen och på det här sjukhuset hade de inte ens någon administrativ enhet vi kunde tala med.
Den kvinnliga läkaren stod med sitt flin och sa att det var minsann inte deras problem hur vi betalade.
Det var lite hätsk stämning och när jag ringde till det första sjukhuset sa de att det inte var deras problem heller. Men nog sjutton tror man att sjukhusen har något avtal sinsemellan när de skickar en till en specialist.
Jag fick i alla fall tala med hjärtspecialisten och han var en sån där underbar människa, som såg problemet för vad det var och han log vänligt och sa att de gjorde undersökningen gratis. Jag sa till honom att det inte kändes rätt, men han sa bara att det var viktigast att Niklas blev undersökt. Jag fick tårar i ögonen, så tacksam var jag.
De gjorde ett ultraljud för att se hur det var med Niklas hjärta och de hittade som tur var inget allvarligt.
Tydligen har han fått en inflammation runt hjärtat efter febern han hade för någon vecka sen. Då gick han med feber i två veckor utan att söka läkare. Jag sa till honom, men han åker då inte till sjukan i onödan.
Vi tog en taxi tillbaka till det första sjukhuset och under en sån där liten el-minibuss hade någon hängt en barn-Foppa-toffel.
Det såg för lustigt ut.
Det var skönt att komma tillbaka till det första sjukhuset. Ni anar inte hur mycket folk det är på de vanliga mer nepalesiska sjukhusen. Och det är ingen avskildhet i huvudtaget. Alla ser och hör allt man gör eftersom det bara är stora salar.
Han är kvar över natten eftersom de vill observera honom med en maskin han är uppkopplad till, så Leya och jag är solo ikväll. Det känns skönt att han är kvar, så det blir noga utrett.

6 juli 2013

Hundgård

I torsdags hade Leya och jag inget speciellt för oss. Leya var ledig ett par dagar efter exams och hade just ingen att leka med, så åkte vi till en hundgård där de tar hand om djur.
De hade ett helt gäng hundar och en katt, som behöver vård och kärlek i största allmänhet.
Vi ägnade någon timme åt att klappa magar och det kan väl ses som voluntärarbete. Det var givande för både hundarna och oss.

4 juli 2013

Dator

Fy Fabian vad tröttsamt det är när tekniken sviker.
Igår köpte jag en ny dator. Kanske inte vad vårt saldo behövde just nu, men jag behövde det.
Visst hade jag kunnat reparera min två år gamla dator som var trasig lite här och där, men det finns gränser.
Så nu sitter jag här med en sprillans ny liten Acer med ett nytt operativsystem, som inte gör riktigt som jag vill.
När allt är så här nytt och annorlunda inser man vilken vanemänniska man är, men det är bara att lära om.

1 juli 2013

Antal drogare

Visst blir man imponerad när de vet exakt på personen när hur många som drogar.
Speciellt eftersom de inte ens vet hur många som bor i Nepal.

28 juni 2013

Sorg

Vi har personligen ingen att sörja för, så sätt inte kaffet i halsen.
Men det har dessvärre vår kompis Suresh.
Idag tog vi en fika på restaurangen, som ligger nära butiken han driver och han berättade något hemskt.
I förrgår var hans mammas brors son, Suresh kusin alltså (den slutsatsen har jag dragit alldeles själv), som var 21 år, på väg från Kathmandu, där han studerade, och hem till byn. Någonstans på vägen vek han av in i djungeln och tog gift så han dog.
Polisen hittade honom efter en del sökande. Familjen hörde av sig till dem och var orolig eftersom han aldrig kom fram.
Så gårdagen spenderade Suresh med ett 50-tal familjemedlemmar på sjukhuset medan de väntade på svaren från obduktionen och han var den som fick identifiera kroppen.
Man ska veta i sammanhanget att Suresh är en jättekänslig kille, så han kunde inte somna i natt efter att ha besökt bårhuset och sett en död människa för första gången i sitt liv.
På bårhuset fanns det ca 200 oidentifierade kroppar, berättade han. Så hemskt att vara okänd på det sättet.
Imorse mellan 6 och 9 hade de brändningscermonin vid Pashupatinath templet och som kuriosa fick vi veta att kvinnorna inom Brahminkastet inte får varken se eller röra en död kropp.

27 juni 2013

Tappad tand och födelsedagsmiddag

I förrgår tappade Leya sin ena framtand mitt under provskrivningen. Hon pillade på den med tungan och vips for den ut.
Hon blev så förskräckt att hon rusade ut och sköljde munnen eftersom det kom blod.
Grindvakten tog tanden och Leya blev orolig att han hade slängt den, men det hade han inte, som tur var.
Leya var så spänd på att tandfen skulle komma, men hon glömde komma på natten. Attans!
Men när hon åt frukost flög hon in och la en slant i tappade-tand-asken under kudden. Puh, vilken tur att hon kom!
På eftermiddagen åkte vi till grannstaden Patan och åt middag med Alina och hennes kille Deepak.
Alina fyllde 24 år i förra veckan och hon delar upp sitt firande i fyra olika firande. Allt för att gästerna inte ska känna sig obekväma.
Vi har alltid äran att träffas med Deepak eftersom han är hemlig inför familjen.
Eftersom han är kastlös, men urtrevlig, har ett bra jobb och är kärleksfull mot Alina, kommer hon aldrig kunna presentera honom för sin familj.

26 juni 2013

Sommarpratarna

Äntligen har sommarpratarna kommit igång. Så nu laddar jag ner dem på MP3-spelaren och går fem varv runt templet med Angel, i rask takt. Varje varv är ca 500 meter.
Jag behöver få ordning på min huvudvärk, som attackerar mig nästintill varje dag.
Dessutom är jag evinnerligt trött på att höra att jag är tjock. Nu ikväll senast, ropade granntjejerna på mig och frågade om jag är gravid för att Evas mamma tyckte jag var så tjock om magen.
Nu har jag slutat dricka Red Bull varje dag och sockersuget har minskat drastiskt. Lite motion på det borde göra susen.
Skönt att vara igång igen. Det var ett tag sen sist.

21 juni 2013

Glad Midsommar!

Idag har vi firat svensk midsommar här i Nepal.
Jag gjorde kransar till tjejerna av gamla sarityger och fjädrar, vi har ätit gott, vi har dansat runt granen, som just nu är en midsommarstång och det har regnat.
Leya slapp gå till skolan och vi hade en mysig dag på stan istället.
På kvällen när vi kom hem hade det slutat regna, så tjejerna kunde dansa runt midsommarstången och sjunga Små grodorna. Det tyckte de och Mom Sweetie var jättekul!
Kolla dansen här.

20 juni 2013

Paket

Igår hämtade jag ett paket, som mamma skickat. Tusen tack för tidningar, godis och allt annat smått och gott du klämt ner.
Nu ska jag berätta hur det går till att hämta ett paket här i Nepal.
Om paketet är lite större kommer det inte till vår postbox utan vi måste hämta det på en postcentral i utkanten av centrum.
För enkelhetens skull har jag benämnt gubben i rum 29 för 29, gubbarna i rum 31 för A, B, C, och D och tulltjänstemannen, customer officer, för CO.
Den här gången hade jag åtminstone kommit ihåg att ta med en kopia av passet, så där sparade jag minst en timme.
Först gick jag med min lapp, som vi fick till postboxen, till 29. Jag skrev mitt namn och telefonnummer på baksidan och blev hänvisad till rum 31.
Två gubbar satt på vänster sida och fyra på den högra med en gång emellan.
A vinkade fram mig, gubbe nummer två på höger sida, och han gav mig en rosa blankett i två exemplar med ett karbonpapper mellan. Eftersom texten var på nepalesiska fick han peka och tala om vad jag skulle skriva. För dokumentet skulle han ha 25 rs, 2 kr.
Han hänvisade mig vidare till CO, som satt alldeles ensam i ett stort rum bredvid. CO skrev några krummelurer på papperet och jag gick tillbaka till 29.
Där satte jag mig och väntade på en bänk, som var läskigt lik den gamla typens kyrkbänkar med en sittbräda och ett ryggstöd, som lutade framåt så man inte skulle somna.
Det kom in en annan västerlänning, som såg minst lika tröstlös ut med sitt vilda skägg och ostyriga hår. Vi nickade till varandra i samförstånd.
29 sa till mig att hämta Mr Placenta, vilket betyder moderkaka på engelska och det tror jag inte han hette.
Jag gick tillbaka med min lapp till rum 31 och B tog min lapp och gav den till C, som följde med mig till 29 igen.
Vi det här laget hade de rotat fram paketet från nån gömma och jag fick en kniv för att öppna det, så C kunde titta vad det var och bedömma hur mycket jag skulle betala i tullavgift.
Följde med C tillbaka till rum 31 och blev hänvisad till D, som tog mitt papper och skrev in något i en stor bok.
D pekade att jag skulle gå till A, som stämplade papperet, tog ur karbonpapperet och rev loss en av de rosa sidorna och la i en box på golvet.
Blev åter hänvisad till CO, som skrev någon kråka igen. (Det måste vara tråkigt för honom att sitta själv i det rummet).
Gick tillbaka till 29, som kollade på mitt rosa papper och sa att jag skulle betala 1,20 kr i tull och det fick jag minsann kvitto på. Jag fick signera i en stor bok att jag tagit paketet och sen var det klart.
Lätt som en plätt!
Tidigare i veckan fick vi ett stort vadderat kuvert från svärmor med kaviar, Bamse-tidningar och Bearnaissåspulver och det paketet kunde vi hämta direkt i postboxen. Tusen tack svärmor!
Oavsett, så är alla paket från Sverige mer än välkomna!

18 juni 2013

Bröllopsgåtan

Nu vet jag varför brudens familj inte accepterade bröllopet vi var på för några helger sen.
Hon var ihop med en kille förut och familjerna bestämde att de skulle gifta sig, men det ville inte hon. Hon träffade Akash och hittade därmed sin drömprins och de bestämde sig för att gifta sig istället.
De gifte sig efter att ha känt varandra i bara fem månader och flickan bönade och bad sina föräldrar att åtminstone träffa honom, men det har de vägrat till dags dato.
Jag måste säga att jag beundrar denna tjej, som bara är 22 år, som följde sitt hjärta trots att hon hade hela släkten emot sig.
Det visade sig nämligen att brudens far är Mom Sweeties kusin och han hade uttryckligen förbjudit henne att gå på bröllopet medan Akash mamma gjorde vad hon kunde för att hon skulle komma.
Den delen av soppan visste vi inte om när vi var på bröllopsmiddagen.
Tilläggas bör att den familj som borde sagt nej är Akash familj eftersom han kommer från ett högre kast, men de var bara glada att han hittat någon att älska och att de älskar henne också gör det bara ännu bättre.
Men det stackars flickebarnet gråter om nätterna och saknar sin familj. Vi får se hur många år de pinar henne på detta viset. Det kan ta tid.

17 juni 2013

Epic

Idag var vi på vår första biofilm här i Nepal.
Jag var beredd på att filmen skulle vara på hindi, men den var på engelska så jag blev jätteglad.
Filmen var toppenbra! Jag har ingen aning om den har gått i Sverige eller inte, men den är definitivt sevärd.
3D effekterna är häftiga. Både vackert och lite skrämmande.

15 juni 2013

Royal

Ove Danielsson, en riktig Askersundsprofil, har bloggat om pappa och hans häst Royal.
Läs bloggen här.

14 juni 2013

Maya

Jag har en kompis inne i Thamel och varje gång hon ser mig följer hon varje steg jag tar tills jag går någonstans där elaka hundar jagar bort henne.
Jag kallar henne för Maya (uttalas Meja) och det betyder älskling rent allmänt.
Idag var hon med mig in på en restaurang när jag skulle äta frukost.
Ett tag låg hon mitt i gången och ingen flyttade på henne.
Sen kröp hon ihop sig och la sig i min stols underrede.

Mayuri

I vintras fick jag ett mail från en indisk kvinna, som bor i Chicago, USA, att hon skulle komma hit till Nepal i juni och hux flux var det helt plötsligt juni och idag har vi träffats.
Hon ska åka på en 10-dagarstripp till Tibet med en grupp på mer än 70 st indier.
Vi ska träffas igen när hon kommer tillbaka och då ska jag följa med henne och shoppa.
Det ska bli spännande att höra hur det var eftersom mamma och jag planerar att åka till Tibet i höst.
Hon var så söt och hade med en Prinsessan Belle-docka till Leya och Leya blev överlycklig efter en dag på museum med skolan där hon såg en uppstoppad tiger och andra djur.