Förkyld och middag

Nu har jag varit förkyld i 1,5 veckor och börjar bli riktigt less på det.
Ont i hela kroppen och vill bara sova är ingen hit när man har jobb att göra och bor på 12 trånga kvadrat med sin familj.
Det värsta är att vår kära AC nog är boven i dramat.
Här har Leya packat in sig som en larv, fast vi har 28 grader här inne.
Ikväll är vi bortbjudna på vår allra första middag här i Delhi. Träffade polskan Maja, som är gift med japanen Taco, för ett par dagar sedan på vårt favorithak Festa.
Supertrevliga människor! Så ikväll blir det japansk mat. Jättespännande!
Insåg för en stund sen att det är valborgsmässoafton, så det passar bra med lite party.

Golvkuddar

De här läckra kuddfodralen fyller man med gamla kläder.

Vår lilla frisör

Vår alldeles egen lilla Madicken har varit i farten igen med saxen.
I somras lyckades hon klippa Micki i bilen så hela klädseln var täckt av hår.
När jag var liten klippte jag syrran. Kommer ihåg att vi var hos morfar, som bodde på en gård utanför Kalmar, och jag gömde håret i en handduk under badkaret.
Det värsta är att jag kanske var 8 år och borde vetat bättre, så jag kan inte skälla på lilla, busiga Leya.

Prana spikmattas nya agenter

Vi välkomnar våra nya agenter!

Svenska Yanaiki Rylin i USA och Japan.

Och Bechara Alraii i Libanon.

Sunday Krishna march

Igår morse fick vi ett brutalt uppvaknande kl. 7.15 när detta Krishna-tåg marscherade förbi ute på gatan med högtalare så det skorrade i fönstren.

Våra vakthundar

Jag hade inte sett Sita på ett par dagar så jag var lite orolig. Låg här och försökte sova när jag strax före tre hörde två olika sorters hundskall ute på gatan.
Jag tittade ut på balkongen och där var Sita och hennes Rama.
Jag hoppade i kläderna och smög ner för lite gos.
Tog mig lite tid att iaktta deras beteende och nu har jag full förståelse för varför de sover helt utslagna på dagarna.
De här två har sitt territorie utanför vår dörr och ungefär ett hundra meter åt vardera hållet.
De är alerta och reagerar på minsta lilla rörelse.
Såg två karlar passera varav den ena inte brydde sig det minsta att han blev utskälld, medan den andra strök sig efter väggen av rädsla. Sita har även ett vakttorn hon använder sig av ibland. Hela biltaket har en inåtgående buckla, men kanske är det så att ägaren finner sig i det. För vem skulle i ärlighetens namn våga själa den bilen?

Supersnygga tunikor

Hittade de här tunikorna på bazaren idag. Jag slog till direkt eftersom det bara fanns de här två.

Den rosa är storlek L och den i petrol är storlek S. Pris: 250 kr + frakt.

Gladaste sikhen i stada!

Det här är pappa-sikhen till bil-sikhen, som vi brukar hyra taxi av om vi ska göra något speciellt.
Idag fångade han upp Leya och gick och köpte choklad till henne.
Om jag får vara fördomsfull så är inte sikherna världens gladaste och lättsammaste släkte, men det kan också beror på att de har anor tillbaka som krigare och det är väl inte allt för muntert.
Men pappa-sikhen är den gladaste människan, både bland sikher och andra, vi känner här i Indien.

Hans ansikte är alltid ett enda stort leende!

Hanuman-templet

Några minuter med motoriksha från vår lägenhet ligger ett Hanuman-tempel.

Det står en enorm staty av apguden på utsidan.

Vår rikshaförare var också vår guide. Eftersom det är hans släktingars tempel kan han alla gångar, våningar och sägner.
Det här templet var väldigt annorlunda och roliga än Lustiga huset på Gröna lund.
Här gick man ner i en trång gång-grotta med lågt i tak, som vindlade under själva templet.

Där nere höll gudinnan Kali till. Kali tillhör inte kategorin söta och snälla gudinnor utan sliter gärna huvudet av dumma karlar.

Här sitter en präst och välsignar besökarna.

Efter att ha gått våning upp och ner och fram och tillbaka avslutade vi rundturen med att komma ut ur Hanumans mun, som han har mellan sina ben.

Tävla med Ping Pong barnkläder

I ett samarbete med Ping Pong barnkläder tävlar vi nu ut en av deras supersöta produkter:
Baby Lounge jackan i vitt eller svart till ett värde av 299 kr. De bjuder även på frakten.
Kolla in Ping Pong barnkläders hemsida.

För att tävla ber vi dig lämna en kommentar till detta inlägg. Beskriv ett ögonblick när du kände en sån där obeskrivlig lyckokänsla att det nästan gjorde ont i magen. Kom ihåg att skriva namn och mailadress i kommentaren så vi lätt kan kontakta vinnaren.

Tävlingen pågår till och med den 14 maj. Vi kommer meddela vem den lyckliga vinnaren är här på bloggen.

Förkylda

Leya, Hilda och jag är förkylda så vi har legat och vilat hela dagen.
Om det finns en gud så heter han AC, kort för Aircondition. Helt otroligt, men nu är hjärnan helt plötsligt användbar igen.

AC

Idag har hyresvärden äntligen lagat AC:n. I flera veckor har vi levt i olidlig värme.

När vi drog igång AC:n var det 39 grader i vardagsrummet och säkert över 50 i sovrummet.

Vi har flyttat in madrasserna i vardagsrummet och stängt dörren, så nu får vi leva på en liten yta.

Men vad gör väl det när både våra hjärnor och humör plötsligt lever i en aktiv harmoni.

Vår campingplats i vardagsrummet.

Förhoppningsvis slipper vi den här synen framöver.

Dagen efter bröllopet

Dagen efter bröllopet och samma dag som vi satte oss på tåget hemåt åkte vi till brudparets nya, gemensamma hem och det var fantastiskt att se bruden le igen.
När vi lämnade henne inför bröllopet satt hon ju och grät.
Här sitter hon med kläderna hon skulle ha på kvällens mottagning för brudgummens familj.
Lite annorlunda mot Sverige. I Sverige skulle man aldrig komma på tanken att duka upp en måltid i sängen när man har främlingar på besök, men i Indien är det helt OK.
Jag gillar det!

Sen hann vi med en snabbis till brudens barndomshem innan vi åkte vidare. Mamman, sittande längst till vänster, var fortfarande jätteledsen.

Vi visade henne bilderna vi tagit på hennes leende dotter så det kändes nog lite bättre för henne.

På tåget träffade vi det här paret som var på väg till sin dotter i Delhi. Med sig hade de ett antikt bordsdragspel till sitt barnbarn.

Råtta och Sita

Inatt mötte jag en stor råtta i badrummet. Den var inte söt!

Imorse när jag skulle gå och köpa vatten var det två gatuhundar, som skällde och började närma sig.
Jag blev ganska rädd, men innan jag visste ordet av kom den här fina hunden rusande till min räddning.Hon ställde sig mellan mig och huliganerna så de gav upp tillslut.Jag har döpt henne till Sita efter en tax från min barndom och efter en hinduisk gudinna, som levde ett tufft liv.

Skruttdag

Vaknade förkyld med ont i halsen, vilket kan bero på att jag de senaste kvällarna virat en isvatten-indränkt bandanas om huvudet för att överleva hettan.
Sen blev det strömavbrott väldigt länge så jag blev alldeles svimfärdig och förvirrad. Vi satte oss i en riksha för att åka till sjukhuset så jag skulle få dropp, men mellanlandade på Café Festa där de har AC och kalla drycker.
Jag kvicknade till sakta, men säkert och då bajsade Leya ner sig och alla sina kläder.
På toppen av allt hade vi inte pengar nog att betala för oss, men vi är stammisar så det var inga problem att få kredit till imorgon.
Imorgon hoppas vi på att barnbidraget kommer, men det är inte helt säkert. Utan att fråga hade Försäkringskassan nämligen på egen hand beslutat att Niklas emigrerat för gott och stängt av honom från att få ut föräldrapenningen han sökt.

Nåja, det kom ett underbart, efterlängtat regn och vi träffade ett belgiskt par som kanske vill bli Pranas agenter i Belgien, så dagen var inte helt bortkastad.

Facebook

Bli gärna min vän på Facebook. Mitt konto är Fia Nero.
Där finns fler bilder från våra äventyr.

Bröllopsdagen

Liv, rörelse och kaos. Människor överallt och det hände saker hela tiden, men det var bara att hänga på.
Brudens moster och mamma. Det här var tidigt på kvällen så hennes mamma kunde fortfarande le.
Jag och Leya tillsammans med brudens bästa kompis Romana, längst till höger, och hennes systrar och mamma.
Romana var så stolt att jag kom ihåg hennes namn och det var väldigt högtidligt när jag fick hälsa på hennes familj eftersom jag var den första utlänningen de träffat i sitt liv.

Under kvällen fick bruden mängder med saris, salwars och skor.

Brudens familj hade köpt en resväska med allt från penna och klocka till kalsonger och kostymer, som skickades till den blivande mannen under kvällen.

På bröllopet var det flera poliser och militärer med både pistoler och stora gevär. Vi var tacksamma att det inte serverades alkohol för vem vet vad som kunde ha hänt då.

Eftersom det var flera hundra gäster och kvinnorna bär heltäckande slöja när de är utomhus så stannade kvinnorna inne och tittade på brudgummens cermoni live på TV.

Brudgummen skulle ha kommit vid kl 22, men kom först vid kl 1 på natten.

Vi var med ute på gatan för att se hans ankomst, men de smällde av smatterband som drog runt helt vilt, så alla fick springa i panik.
Jag som är jätterädd för smällare blev så arg så det rök ur öronen, men jag fick gå in en stund och lugna mig.

Det är deras tradition, även om den är livsfarlig, och det får vi lov att respektera.
Det kräver sin man att ha rosa turban och ett ansiktsgaller av julgransglitter och rosor.

När brudgummen genomgått en timmes cermoni var det dags för brudgummens följe att äta middag. Klockan var då 2 på natten och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet.
När vi lämnade huset var det med en stor klump i magen.
Bruden satt och grät och mamman grät i ett annat rum. Mamman kom ut för att säga hej då, men hon var så ledsen att hon slängde sig i mina armar och grät och grät.

De var tvungna att bända loss henne och vända henne tillbaka in på rummet.
I Indien är det nämligen så, oavsett religion, att när en kvinna gifter sig avsäger hon sig sin familj och tillhör sin mans släkt till fullo. Hon kan såklart åka tillbaka till sin familj, men då är hon en gäst och hennes barndomshem är inte hennes hem längre.
Hon har ingen arvsrätt från sina föräldrar och måste följa de lagar och regler som gäller i hennes mans hus.
De här flickorna är uppväxta med att gifta sig är själva målet i livet. Bruden har pluggat engelska, men nu när hon gift sig kommer hon bli hemmafru på heltid.

Först på morgonen förenades paret och fördes till deras nya hem, men då sov vi redan med sorg i hjärtat.

Henna

The evening before the wedding they painted henna on our hands and Leya got nailpolish for the first time in her life.

Mirakel

Mamma ringde precis och berättade att vi får hyra jaktstugan på Edö i sommar för hyresgästerna har köpt en husvagn så de ska ut på vägarna istället.
Det är verkligen ett mirakel och vi är så glada och tacksamma!
Det lönar sig att be. Det kan mamma intyga!

Vrindavan

Den 6 maj är vi bjudna på födelsedag hos en fransman vi träffat på vår favoritrestaurang.
Han bor i den vackra byn Vrindavan, tre timmar söder om Delhi.
Det kanske är det smultronstället vi letar efter.

Spik-kuddfodral

Här kommer bilder på min senaste design:
Snygga kuddfodral med spikar på baksidan, så man enkelt kan vända på den och ge nacken en stunds avkoppling i soffan.

Sarigarnet

Anledningen till att vi hamnade på det här bröllopet från början var att jag köpt garn av brudens bror.
Jag ville gärna komma och se hur produktionen går till, så vi slog två flugor i en smäll.
Här ligger en rad färdiga garner.
Kvinnorna kom förbi kontoret och visade sina färdigheter eftersom bröllopsförberedelserna pågick överallt utanför.
De går runt med sin spinngrej hela dagarna och gör ca 2 kg om dagen. Vilken snits de hade!

Om det nu var svårt att väva, så fick jag inte till en enda milimeter när jag försökte göra garn. Jag poserade för det här kortet, men lämnade raskt tillbaka grejerna.
Nu är jag ännu mer imponerad över garnet, som jag redan älskade innan jag kom dit.

Jag provade lite sarivarp på huvudet istället för att roa publiken.

Nu vet jag var garnet kommer ifrån. När en sari är vävd och klar blir det ofta varp kvar och den klipps i decimeterbreda bitar för att spinnas.

Dessutom tar man tillvara på spillet under vävstolen och då ser det ut så här. När vi sen beställer en viss färg får de sitta och peta ut färg efter färg.