31 juli 2012

Skolan

Igår var vi riktigt arga och upprörda på skolan!
Vi var på stan och jobbade så pass länge att vi fick slänga oss i en taxi och åka direkt till skolan för att hämta upp tjejerna.
När vi kom dit var det inte en människa där förutom vaktmästaren, som vaktar dörren, och han kan inte ett ord engelska.
Vi rusade hem och hittade barnen i Evas hus, ensamma.
Det visade sig att de hade skickat hem barnen klockan 12, tre timmar före utsatt tid, och de hade inte meddelat någon, så ingen vuxen var hemma i något av husen.
Vi var borta, Evas föräldrar var borta, inte ens mom Sweetie var hemma.
Men det värsta av allt var att Leya hade sett oss åka iväg med minibussen och hon hade sprungit efter och gråtit.
Eftersom vi trodde att hon var i skolan hade vi inte en tanke på att hon kunde se oss åka.
Jag får ont i hela hjärtat när jag tänker på att hon springer efter bussen.
Idag ska jag säga rektorn ett sanningens ord och sen ska vi leta efter en annan skola.

29 juli 2012

Mom Sweetie gör hundkoppel

Idag tog mom Sweetie över kopplet jag höll på att göra.
Hon är riktigt duktig, så hon ska nog få göra fler.
Det roliga är att den sarin hon flätar är hennes egen gamla sari.

Manuela

Det här är fina Manuela!
Hon är en av våra kunder och bor du i Boden kan du köpa så här snygga klänningar av henne.

28 juli 2012

Brahma

Brahma ingår i den hindusiska treenigheten med Vishnu och Shiva.
Man kan gilla Vishnu eller Shiva, men att gilla Brahma är helt ute nuförtiden.
Jag träffade en Lama, som är ett av de högsta kasten här i Nepal och de föds till buddhister, och han berättade att han blivit kristen, vilket jag tror är ganska ovanligt.
I och med hans livsberättelse började jag fundera.
Varför inte prova sig igenom gudarna och se vem som fungerar för oss, så jag började med Brahma och där är vi kvar.
Faktum är att saker och ting har löst sig sen jag har börjat snacka med Brahma.
Till och med Niklas, som inte är det minsta spirituell, tackar Brahma lite på halvskoj.
Vi har konstaterat en sak.
Det är ju bra mycket bättre och vara lite extra kompis med en gud som är out of fashion, som ingen bryr sig om, för då har han all tid i världen att lyssna på dig och uppfylla dina önskningar.
Så vi håller oss till Brahma!
Jag har lånat texten nedan från Wikipedia:
Brahma är en gud inom hinduismen som representerar världens skapare.
Det var han som gav alla människor och djur offersked och ett radband.
Med dessa föremål är det meningen att man ska påminnas om att be, studera de heliga skrifterna och att rena sig med vatten.
Brahma skapade kvinnan ur ett stycke kött ur sin egen kropp, hon var det vackraste och ljuvligaste han visste.
Men kvinnan var blyg och gömde sig hela tiden så Brahma sköt upp tre extra huvuden ur kroppen så att han kunde se åt alla fyra väderstreck samtidigt.
Då kunde inte kvinnan gömma sig längre, de hade intimt umgänge och på så sätt födde hon människosläktet.

26 juli 2012

Beiga eller bruna

Tänk att våra barn inte bryr sig om om de är beiga eller bruna.
Det är vi vuxna som har bestämt att det är skillnad på hudfärg.

24 juli 2012

Sover över

Eva sover över hos oss för första gången.
Leya övertalade henne att stanna så hon får vara med och sjunga för mig imorgon bitti.
Visst är de söta! Precis som systrar.
Leya håller armen så sött och beskyddande om lilla Eva.

Min snygging

Niklas har klippt och rakat sig och eftersom han oftast har forskarfrilla och slutspelsskägg, så kändes det trevligt att få vis upp hur fin han är under allt hår.

Biljett till himlen

Om knappt två veckor är det ett par dagars helgfirande här.
Då kommer det gå runt hinduiska präster, eller om man väljer att gå till ett tempel, och snurra en tråd runt handleden för en ringa penning.
Den tråden ska man ha kvar på armen i två månader och sen ska man ...
Det är nu jag börjar asgarva. Inte för att jag ringaktar deras traditioner, men det ger mig såna tokiga fantasibilder i huvudet.
Om två månader ska man alltså hitta en ko och tvinna tråden runt kons svans.
Mamma Mia!
Bilderna jag får upp i huvudet är att jag jagar runt pappas kor i hagen och försöker få fast den tunna, långa tråd på en svans.
Gör man det får man nämligen direktbiljett till himlen när man dör.
Det låter toppenbra och enkelt att slippa sina synder en gång om året.
Jag tycker redan synd om korna här i Nepal för de är inte alls lika många som i Indien.
Bilder direkt från verkligheten kommer. Det lovar jag!

22 juli 2012

Köttrus

Ikväll har vi grillat med Krishna och hans fru, som är här på besök från Pokhara.
De kommer ursprungligen från Pokhara, som ligger några timmar härifrån med buss, och frun bor kvar där med minsta dottern som är 8 år.
Dottern är egentligen inte deras dotter, men hon har tillhört familjen i fem år då hennes föräldrar inte klarade av att ta hand om henne.
Vi grillade och det regnade som vanligt, så vi fick sitta och kura under parasollet, men det är fortfarande t-shirtvarmt fast det är sena kvällen.
Hundarna har fått så mycket kött och ben, så de är helt oregerliga.
Istället för köttkoma har de fått precis tvärtom, köttrus.

Pokhara ligger jättevackert vid en sjö och det är vårt resmål i oktober när Leya har ledigt från skolan ett par veckor.
I bakgrunden ser man det snöklädda bergsmassivet Annapurna, som ligger på 10:e plats av 14 över världens högsta berg.
Läs mer om Annapurna här.
Det finns en lista över dessa berg och i dagsläget är det 29 personer, som har klättrat upp till toppen av alla 14.
Läs mer om det här.

21 juli 2012

Singing bowls

En singing bowl är en metallskål, i storlekar från liten till stor, slät eller dekorerad, hand- eller maskingjord.
Sångskålen, som man kan översätta det till, används främst av tibetanska munkar och de antingen drar en filtad klubba runt kanten på utsidan, så det sjunger i den eller så slår man på den så den vibrerar.
Eftersom vi inte har haft någon som varit intresserad av singing bowls har vi inte letat efter någon ärlig leverantör.
Men nu har vi en som är intresserad och i Thamel dök vi in i första bästa affär, det finns massor av affärer som säljer singing bowls här, och vi hade tur och fick tag på en schysst man, som gav oss bra priser.
Man köper per kilopris och butiksägaren berättade en del intressanta saker.
Han sålde handgjorda skålar som har varit kokkärl åt familjer långt ute i byarna.
Numera köper man kinesiska tunna kastruller med handtag, så de här skålarna kommer fasas ut inom en snar framtid och de här unika sångskålarna kommer försvinna.
Man kan ha vatten i sin skål och slår man till på den vibrerar vattnet eller så kan man ha den i knät och vibrationerna sänds ner genom musklerna samtidigt som det kommer ett dovt ljud för varje klubbslag.
Jag blev lite kär i de gamla skålarna och ska nog köpa mig en i framtiden.

Fet

Här är man inte speciellt finkänslig.
Jag har gått upp ett par kilo och de är inte sena att säga att jag har blivit "fat", fet.
Ordet fat är inte så trevligt att höra och hade jag inte trivts så bra med mig själv hade jag nog, för första gången i mitt liv, börjat banta.
Men jag får erkänna att det har satt sig lite som en gnagande tagg.

20 juli 2012

Micro

Att åka micro, en liten buss som tar en herrans massa små nepaleser, kan vara påfrestande för en svensk med storklånga ben.
Niklas tycker det är lite jobbigt att ha en nepalese i knät och en rumpa i ansiktet, men vi sparade 10 kr jämfört med om vi hade tagit taxi.

Nani

Lilla Nani har så sakterligen flyttat in i både vårt hem och våra hjärtan.

Vilket språk?

Hur var det nu då?
På vilket språk var det Leya pratade i sömnen?
Hon höll faktiskt en lång monolog på nepalesiska och det innebär att nu sitter språket som en smäck. Fränt!

19 juli 2012

Karma

Igår var vi och besökte restaurangen där Leyas kille, Karma Sherpa, jobbar.
När vi skulle gå var han på rast och Leya vägrade gå förrän hon sagt hej då.
När han väl kom tillbaka var hon så blyg att jag fick tvinga henne att stå bredvid honom så jag kunde ta ett kort.
Här är ett foto på Leya och Karma från när vi var här i höstas.

Prata i sömnen

Inatt pratade Leya i sömnen och det var en ganska lång monolog.
Gissa på vilket språk: Svenska, engelska, nepalesiska, nepinglish (engelska med nepalesiska egenheter), hindi eller hinglish (engelska med hindiska egenheter).

18 juli 2012

Månad Shrawan

I måndags började en ny festival och vi samlades med delar av vår nepalesiska familj på en restaurang i stan.
Se fler bilder här.
Vi skulle samlas klockan 10 i mom Sweeties brorsas filtade-grejer-affär och vi var klara i tid, men Sweetie hade en full elektriker under trappan som lagade vattenpumpen och när vi väl kom till affären fick vi vänta ytterligare ett par timmar innan de flesta hade kommit.
Ni kan tro att jag önskade att vi var lite mindre svenska så jag hade fått sova ett par timmar till.
Vi trodde inte barnen skulle vara med så vi skickade Leya till skolan, men Eva var där så nästa gång får Leya också vara ledig från skolan.

Trött

Det har varit hektiskt de senaste dagarna.
Jag skulle göra hundkoppel och smycken till Carter i USA + att de hade beställt en del olika saker på stan vi skulle köpa och packa.
Vi hade räknat med att få iväg sändningen i måndags, men det gick åt hela dagen igår också, men nu har det åkt och idag har jag fått vila ikapp.
I måndags morse var jag uppe till halv fem och gjorde smycken och i tisdags natt var Leya hostig och ledsen i flera timmar, så det blev inte så mycket sömn då heller.
Eftersom det tar tid för min kropp att återhämta sig efter ett par sömnlösa nätter och ett par flängiga dagar är jag otroligt tacksam att jag kan planera in en vilodag när det behövs.

16 juli 2012

Ulsans

Nu har Ulsan fått hem en ny laddning av våra grejer från Indien.
Ta en tur till Oskarshamn i sommar. Jag har hört att solen skiner mycket där.
Besök Ulsans hemsida här.

15 juli 2012

Baja Maja

Hela dagarna kommer det ner försäljare på vår gata och ropar vad de säljer.
Det kan vara allt från potatis eller mattor till plasttrattar eller mango.
Idag var det en som gick runt och ropade "Leya" hundra gånger. Undrar vad han säljer?
Mer förundrande är det när en man går runt och ropar "Baja Maja" och ibland blir det "Aja Baja".
Har inte en susning om vad han säljer heller, men nästa gång lovar jag att jag ska hänga ut över terrassräcket på andra våningen och kolla.

Stolt!

Jag är så ofantligt stolt över att mina hundkoppel numera säljs i USA.
Kolla in Carter och Aveesh marknadsplats på Scott Antique Markets här.

14 juli 2012

Monsun

Precis som i Sverige regnar det här, men vi har betydligt behagligare klimat.
Inte kul att spela fotboll så här års.
Inte kul att ha tvätten ute i regnet eftersom regnet är jätteskitigt.
Det är inte vår tvätt utan någon annan stackares.
Att åka med paraply på moppe är helt OK så länge man inte kör.

11 juli 2012

Monsterbasilika

Idag kom mom Sweeite ner med den här monsterbasilikan som hon har smygodlat på den övre terrassen.
Tala om gröna fingrar!
Jämför med den lilla, lilla tändsticksasken som står på bordet.
Hade det funnits en tävling i största basilikaplantan hade hon vunnit överlägset.

Polisanmälan

Nu är Paddan, som vi har betalat pengar till för att han skulle fixa vårt visum, polisanmäld.
Han är mer ett pucko än en bedragare.
I förra veckan gav han oss en check till ett tomt konto, men det står utom rimligt tvivel att han är skyldig oss pengarna.
Det ska bli spännande att se hur polisen jobbar här, men vi får vara realistiska och anse pengarna förlorade.
Vi funderar på att fota honom och sätta upp lappar i hela Thamel så ingen annan går på hans dravel.

10 juli 2012

Basilika

Så här fin är vår basilikaodling.
Lätt att odla när man har sånt här kanonväder.
Nu ska vi bara försöka sälja dem till de fiiina restaurangerna på stan.

Cermoni

Imorse hade de en cermoni eller pooja, som det heter på Hindi, men det var så mycket folk att vi avstod från att vara med.
Vi skulle i ärlighetens namn inte förstått något i alla fall.

Hedersgästen hade en egen stol.
De hann plocka ihop alla kastruller och vaser innan Niklas kom hem från stan med kameran.
Så här fin blev Dipendra när han rakade sig.
Precis som de Hinduiska prästerna behöll han en tofs uppe på huvudet.
Hans hår har redan börjat växa, så han får tillbaka sin vanliga frisyr på nolltid.
Vi fick mat i alla fall och som vanligt är det något på tallriken man har svårt att förstå.
Det är ett tillbehör som äts på alla tillställningar och det smakar och ser ut som okokt, malt havre.
Jag råkade bita i en chilli, så jag höll på att storkna.
Familjen rusade till, som om jag var döfärdig, och bad om ursäkt om och om igen som om det var deras fel att jag satt och flämtade som en galning med svidande tunga.

explore.org

Hittade den här sidan när jag Googlade på Tibetansk nunna.
Här kan ni se flera korta, men intressanta, filmer om olika kulturer och traditioner.

Hundkopplen

Idag fick jag fantastiska nyheter!
Carter och hennes man Aveesh i USA, kommer starta ett separat bolag och anlita en marknadsföringsfirma för att satsa stort på mina hundkoppel.
Det är glädje i klass med att ens barn börjar gå eller säger sitt första ord.
Jag kan knappt tro att det är sant!

First Aid Kit

Lyssnade på systrarnas Sommarprat på P1 och blev lite nyfiken på deras musik. De är fantastiska!

Ani

Jag har ändrat stavningen på mitt engelska smeknamn.
Jag har alltid älskat FIA, men det fungerar inte utomlands eftersom de inte kan uttala det.
Jag är döpt till Ann-Sofie, så Annie låg närmast till hands och det började jag använda redan -94 när jag liftade runt Nya Zeeland, men jag har aldrig riktigt kunnat förlika mig med det namnet. Det var aldrig jag.
När vi flyttade till Nepal funderade jag på att byta namn till Maya eftersom det är ett vackert namn och det betyder kärlek på nepalesiska, men det var en allt för stor omställning för mig.
Igår föll allt på plats!
Vi var inne i Thamel och tog bilder åt olika kunder och en kille som säljer de fantastiska buffaloskinnväskorna sa "Jaha, heter du Ani. Det betyder Buddhistisk nunna på Tibetanska."
Där var mitt namn. Det landade med en mjuk duns i hjärtat och det känns som att komma hem.
Även om jag numera kommer kallas nunna, A:et i Ani uttalas som A:et i Ayurveda, är jag gift med världens bästa man och så kommer jag förbli.

Tisdag

Imorgon är det en väldigt speciell dag. Imorgon är det nämligen exakt ett år sen mom Sweeties man dog knall och fall i hjärnblödning.
Det är i alla fall vad man tror eftersom han inte obducerades.
Han var ganska nybliven pensionär så han kan inte ha varit så gammal.
Idag har familjen skurat stora kopparkärl och vi undrade såklart varför.
Kvällen avslutades med Sweeties söta mjölkte och kex och familjen skrattade och skojade trots allt.
Vi har nog inte riktigt uppfattat familjens sorg, för de har varit så glada och tacksamma över att vi har flyttat in med fart och fläkt.
Ibland kan man se ett stråk av sorg över Sweeties ögon och ett par gånger har jag kommit in på hennes rum och hon har suttit och strykit med handen över sin mans fotografi samtidigt som hon har mumlat en bön.
Dipendra, som är mellansonen och 20 år, har rakat huvudet idag. Han sparade en liten tofs upptill.
Det är tydligen en tradition att sönerna ska raka huvudet, men den äldste sonen bor i New York och kommer nog inte göra det och Japan, eller Phasant som han egentligen heter, är bara 15 år, så han behöver inte heller raka sig.
Familjen börjar samlas redan klockan sju imorgon bitti och det ska bli intressant och se vad som händer och vilka förändringar det blir för Sweetie, Dipendra och Japan.
De har haft vissa restriktioner under året, som att inte äta fisk och dricka mjölk. Jag tror inte att Sweetie har fått klä sig för pråligt heller.
Jag ska forska mer om det imorgon.

9 juli 2012

Aj!

Nu har det gått ett par dagar och allt gick bra, så nu vågar vi skriva om det, utan att våra mammor behöver slänga sig på planet och rädda Leya.
Leya åt mango, strömmen gick och det blev kolsvart. Leya tog den nya, vassa kniven som Niklas köpte inför grillpartyt i fredags och hon försöker skära mangon i mörkret, men skar sig i fingret istället.
Blodet rann ymnigt, Leya skrek som en stucken gris och Niklas höll sig undan, vilket var bäst eftersom han lätt får panik av såna här situationer.
Jag gjorde mitt bästa för att få koll på läget, bland blod, skrik och mörker.
Blev lite orolig för det ville inte sluta blöda, så jag började klä Leya för att vi skulle åka till sjukhuset, men då skrek hon ännu mer.
Hon kommer ihåg hur ont bedövningssprutan gjorde när hon hade trampat igenom solpanelen.
Tillslut gav det med sig och vi ilade till den lokala doktorn på gatan lite längre ner.
Mörker, mobilficklamporna på, klafsig lera efter dagens regnattack och Angel och Calle i släptåg som kryssade smidigt förbi ilskna gatuhundar och andra stackare som var ute och gick.
Vi har flera saker att vara tacksamma för:
- Hon kunde ha skurit sig mycket, mycket värre.
- Den lokala doktorn kunde ha stängt för kvällen. Nycklarna låg på disken och hade vi kommit en minut senare hade han dragit ner porten och tagit kväller.
- Det räckte med jodrengöring och ett plåster och Leya kvittrade som en fågel av lättnad.
- En bokhandel var öppen, så vi kunde köpa ett ritblock och en väska med olika färgpennor till Leya. Något hon önskat ett tag, men som vi har glömt hela tiden.
- Niklas fick sig en het kopp te så han fick lugna sig.
- På väg hem köpte vi rostbröd som, enligt Niklas, fullständigt gifte sig med den varma O'boyen som hans mamma skickat. I vår familj hör det till att doppa så fort tillfälle ges.
Den sista punkten kanske är allra mest att tacka för, så här i efterhand när allt gick bra.
Det tycker i alla fall Niklas, som har en långvarig, omåttlig kärlek till O'boy.

Så här fint ser såret ut nu.

Suzanikuddar

Kolla in de vackra Suzanikuddarna här.
Och läs mer om Suzanitekniken här.
Vi säljer de här vackra kuddarna. Minsta order är 50 st, leverantörens krav, blandade storlekar, fyrkantiga och runda.

8 juli 2012

Varg

Igår hade vi en varg på besök i sovrummet.
Nä, det är bara gatuhundsvalpen Nani, bebis eller barn på nepalesiska, som jag tog in för lite mat och vila när det regnade.
Hon är så söt och kärvänlig.

Hår

Jag har känt en tid att det har "fladdrat i håret" när vinden ligger på och igår bad jag Niklas ta ett foto så jag fick se hur det såg ut.
Ni som ser bilden tänker säkert. "Åh, vad kul, nu kanske hon får håret tillbaka".
Men så tänker inte jag. Numera, ska jag tillägga.
Det här håret växer bara som en skepparkrans och inget uppe på, så det är bara fult.
Nej, jag trivs som jag är och jag har ju alltid hår när jag lever mitt parallella liv i drömmarna.
Fram med rakhyveln, Niklas!

7 juli 2012

Fun park

Kolla gärna vår fina dag på Fun park. Klicka här.

Grillning

Igår grillade vi kött så det stog härliga till, 2,5 kg fläsk och 1,5 kg kyckling, i typiskt svenskt grillväder. Spöregn!
Krishna har pratat om det sen vi träffades första gången.
Han vet att vi västerlänningar kan göra goa marinader och det blev supergott.
Jag gjorde mitt livs första potatissallad, tack för tipset mamma, och den blev över förväntan med basilika och några ynka strån gräslök i.
Ni skulle ha sett Krishna när han började lassa upp maten på tallriken.
Han var så till sig att han nästan skakade.
Gubbarna hade slagit på stort och köpt en flaska vin, festen till ära, och efter 1,5 öl var och en halv flarra vin var båda sliriga under fötterna.
Redan vid kl 22 slirade Krishna hem i geggan efter regnet.
En mycket lyckad kväll.
Kött och potatissallad.
Niklas kämpar med vinkorken. Det var länge sen sist.
Parasollet gjorde sitt och det var mysigt med levande ljus. Det var nämligen inte bara regnigt, det var strömavbrott också. Vad annars.
Visst ser Krishna ut att trivas. Han planerar redan nästa barbecue.
Angel fick köttkoma och somnade i soffan med Leyas nya gosedjur.

6 juli 2012

Glädje!

Jag blev så otroligt glad över att se vår nya kund Carter i Noth Carolina, USA, när hon öppnade sin låda från Nepal, att jag fick gåshud och nästan började gråta av glädje.
Det här är ju anledningen till att vi håller på med det här.
De älskar hundkopplen! Det bådar gott för framtiden!

Visum till Australien

Mom Sweeties systerson har ansökt om turistvisum till Australien.
Ni kan aldrig ana vad det kostar! En helt svindlande summa.
Sex månader kostar 800 000 rupees, nästan 65 000 kr.
65 000 kr för sex månader, det är helt galet mycket pengar, men familjen har intecknat allt de äger för att han ska få åka.

5 juli 2012

Pippin flyttas

Söt pippi

Imorse kraschlandade en utmattad liten gäst på vår terrass.
Pippin var så trött att den bara satt med ögonen slutna och flåsade, den burrade upp sig ibland för att skrämmas, men den var så söt att den bara blev ännu sötare då.
Man kunde tro att pippin flugit ända från Afrika, så trött var den.
Niklas skulle flytta den, så inte hundarna kunde nå den, och då kvicknade gästen till.

4 juli 2012

Bönhörd

Olala! Här blir man bönhörd. Med råge!
Det räcker alltså att man skriver om grodbröllop så öser regnet ner.
Men jag har en teori.
Nära vårt hus rinner en å, vi kommer inte intill den eftersom bonden har staket runt om sin lilla åker som ligger mellan oss och ån, om det nu var någon som blev orolig för att barnen skulle gå dit, och sen nån vecka tillbaka, på kvällen vid 9-tiden, är det ett sjuhelsikes liv på hundratals, kanske tusentals, grodor.
Jag tror de har haft massbröllop med tillhörande bröllopsnatt utan mänskligt inblandande.
Grodorna och syrsorna har körtävling varje kväll och det är trevlig underhållning.
Det som är bra med grodorna är att jag tänkter på min allra goaste moster Anki.
Hon har en allvarlig grodfobi och det är såklart inte bra, men på grund av, eller jag kanske ska säga tack vare, fobin förknippar vi alltid grodor med moster.

Ring

Finns det någon som känner igen den här ringen?
Den är otroligt vacker, solid, i silver och jag köpte den 1997.
Det är en naken kvinna och en man som ligger omslingrade huvud mot huvud.
Vet någon vad konstnären heter?
I vilket fall vill jag sälja den och den finns i Sverige om någon är intresserad.

3 juli 2012

Liv och död

För några dagar sen hände en fruktansvärd olycka på en arbetsplats som drivs av en vän till mina föräldrar.
Den anställde mannen var uppe i en lift och blev klämd.
När hans arbetskamrater fick ner honom var han blå och död.
MEN!
För inte så länge sen hade de gått en kurs i hjärt-lungräddning och tack vare det räddade de livet på honom.
Ett fantastiskt mirakel att han överlevde!
Om du inte har gått en hjärt-lungräddning, så uppmanar jag dig att göra det, men skulle du befinna dig i närheten av en människa som får hjärtstillestånd före dess, är det viktigast att pressa ner bröstkorgen, hårt, så att blodet pumpar runt.
Strunta i mun-mot-mun-metoden om det inte känns bra.
Viktigast är hjärtkompressionerna.
Mamma berättade på Skypen idag att av 10 000 personer som får hjärtstillestånd räddas 300 personer, såklart kan det handla om allvarliga fall också, men om vi alla åtminstone försöker rädda en person om situationen uppstår är det mycket värt.
Läs mer om hjärt-lungräddning här.

2 juli 2012

Leya och Eva

Monsun?

Enligt rapporter från Sverige har ni mer monsun än vi.
Här regnar det lite och sen skiner solen och så skiner solen lite mer, grådaskiga moln drar förbi och släpper några droppar regn, man ser åskväder och mörka moln cirklar runtomkring, men det vill liksom inte släppa loss.
Inte ens i Delhi har monsunen kommit som den ska.
Ni anar inte hur viktigt regnet är i de här länderna. Värmen tar kol på både människor, djur och växtlighet.
I Indien arrangerar de grodbröllop för att göra regngudarna glada.
Ni kanske skulle arrangera grod-skilsmässor för att göra solgudarna glada.