Bröllop

Nästa vecka ska vi på bröllop i Bhagalpur, Indiens sidenstad.
Det är systern till Rahmani, som vi köper sarigarnerna av, som ska gifta sig.

Resan tar två dygn med långsamtåg och det ska bli jättespännande.

Vacker inbjudan.

Hemsidan är uppdaterad

Nya duschdraperier

Golden DelhiDelhi passion

Delhi night (likadant tyg och mönster som Delhi passion)

Hästar

Vi har hittat ett stall med vackra indiska hästar nära vår lägenhet. De används vid bröllop när brudgummen ska rida till sin brud.
Idag gick vi dit och tittade. Leya fick sitta på en häst för en smärre summa pengar och nu vill hon gå dit igen. Såklart!

Hemma i Delhi

Imorse klockan fem kom vi hem till Delhi igen efter en hellride light. Men innan vi lämnade Manali hade vi gjort lite saker jag inte hunnit berätta om.

Det här är jaken Johnny. Jakar är som jättestora kaniner, fast de går som kor. De är fenor på att gå i bergen, så därför är det ett bra lastdjur i Himalaya. De är bedårande söta!

Leya rider på Johnny.

Niklas, Leya, jag och vår nya kompis Carolina tillsammans med Johnny.

Här bär det uppför.

Vi gick en långpromenad i det närliggande naturreservatet och hela vägen följde den här hunden efter oss. Vi döpte henne till Disney eftersom hon var så lik en av våra gamla hundar.

En färggrann fågel.

En björn, i bur, i väntan på tillfrisknande och utsläppning.

Jambo, supersöta valpen på vår favoritrestaurang i Manali.

Leyas första kärlek. Hon blev helt nipprig så fort hon såg den här killen. Det här kortet ska vi visa på hennes framtida bröllop.
Såklart lyckades vi få punka i natt mitt i ödemarken, men det fixade den äldre, vana chauffören med ett par svordomar på hindi. Jag kan tillägga att resan tog 14 timmar och Leya gnällde inte en enda gång. Vilken unge!

Hästen Rajid

Facebook är uppdaterad med nya bilder härifrån, men jag har förstått att man måste ha ett Facebook konto för att komma in och se bilderna.
Jag tror inte att mamma fixar det så jag får köra lite parallellt här på bloggen.

Vi står uppe på åsen och njuter. Leya rider hästen Rajid.

Jag har problem med bloggen, så jag kan inte lägga upp fler kort just nu. Dessutom packade min dator ihop häromdagen. Annars är allt bara bra!
Vi åker hem imorgon till myller och hetta.

Underbar dag

Idag har vi haft en jättemysig dag, men klockan är över midnatt så jag får uppdatera er imorgon.

En liten försmak!

Tempel

Följ våra äventyr i Manali här.

Old Manali

Innan vi kom fram till himmelriket genomlevde vi en 19 timmars resa genom helvetet.
Tänk er en gammal knakig, skakig berg- och dalbana där föraren tvärnitar i varje nerförsbacke i kombination med slalom med en lång, gungig buss.
Toppa det med ständiga möten med lastbilar, omkörningar i dolda kurvor, hundratals meter djupa raviner och åksjuka, spyende indier.
Jag var totalt skräckslagen och klarade inte ens av att titta. Som tur var sov Leya hela natten.
Man uppskattar livet på ett annat sätt när man har överlevt en sån här resa.
När vi kom fram till New Manali, som byggdes för 35 år sedan när det var mycket bråk i Kashmir och indierna behövde ett nytt ställe att semestra på, blev vi uppraggade av olika guesthouse/hotel-killar.
Plockade en i mängden och det var helt rätt!
Manalsu guesthouse ligger i Old Manali, ca 3,5 km från New Manali, och det är en liten, gammal by omgiven av berg.
Från vårt rum, som kostar 50 kr/natt, ser vi blommande äppelträd och snöklädda berg i bakgrunden och vi hör det lugnande bruset från forsen, som far fram nere i ravinen.
Nerför backen finns det flera små affärer, restauranger och aktiviteter för barn, så inget fattas oss.
Efter lunchen somnade vi och sov som stockar i den höga, rena luften. Himmelskt och precis vad vi behöver just nu.
Det känns lite konstigt att åka från högsommar till vår.

Vy från vår balkong.

På väg ner till middagen träffade vi på fåraherden och hans flock.

Sen kom det en liten, gammal kvinna med en stor korg på ryggen och en gigantisk angorakanin. De var båda jättesöta!

Volvo

Nu är vi äntligen på väg, bara en timme sena. Men så är det med tidtabeller i Indien, något svenska folket kanske skulle lära sig av.

Vi la 17 kr extra på att åka med en Volvo och när de pratar Volvo här i Indien så är det nödvändigtvis inte en Volvo-buss, men det innebär högre standard på resandet.

Vi är åtta personer inklusive chauffören i en stor buss så vi har ockuperat baksätet och laddat upp med massor av godsaker och dricka.

Nu stannade bussen för att plocka upp fler passagerare, men det verkar inte var någon som vill åka med.

Vi har inte bokat hotellrum, men det löser sig. Lite extra spännande bara. Vi hörs i Manali!

Himalaya

Imorgon natt ska vi åka 15 timmar med buss till Manali, som ligger vid Himalaya. Det ska bli härligt att komma från Delhi några dagar! Vi har bokat två nätter på budgethotellet Snow Princess och sen får vi se om vi blir kvar där eller flyttar vidare. Det ska bli underbart med tystnad, vacker natur och ren luft. Himalaya har varit ett drömresemål i många år.

Bad & Värmebutiken i Falun

Vi har fått en ny återförsäljare! Kolla in deras hemsida här.

Visst blev det jättesnyggt med duschdraperi Greta!

Fångtransport och näsan

Det här skulle kunna vara en indisk fångtransport för väldigt små fångar, men snubben cyklar nog bara runt med något han vill kunna låsa om.Hittade en kille som åtog sig att sätta i mitt guldsmycke jag köpte redan förra sommaren när jag var här.

Jag fick hela tiden tänka att det gör ondare att föda barn, för det gjorde fruktansvärt ont.

Man kan se på hans min att han tar i.

Men det var värt det!

Näskillen är även silversmed och han har massor av fina ringar och halssmycken.

Uppladdning

Ikväll har vi haft Melodifestival-uppladdning på kött-restaurangen uppför gatan.

Leya och jag innan den läckra middagen serverades.

En av servitörerna Leya brukar förfölja och härma.

Ett supersött pappa-dotter-ögonblick.

Ett av de få kan jag tillägga för just nu har jag en 3-åring och en 37-åring i trotsåldern. Däremellan står jag och försöker medla. Hoppas det går över snart!

Vi har tänkt oss att titta på Melodifestivalen på datorn inatt. Får se om vi orkar hålla oss vakna. Ni får jättegärna lägga en röst på Salem Al Fakir åt mig.

Ska träffa skräddaren imorgon förmiddag om mina spikmatte-tunikor. Jag är inte nöjd med de prover han gjort hittills. Men det rättar han till och snart kommer tunikorna vara till försäljning.

Sari premiär

När vi skulle gå ut idag vid lunch tänkte jag nu eller aldrig. Ungefär som om man skulle hoppa från 3:an ner i poolen, (10:an existerar inte i min höjdrädda värld).
Tillslut måste man bara bestämma sig. Hoppa eller gå ner igen.
Mitt dilemma var om jag skulle våga kliva ut på gatan i ett 5 meter långt sarityg eller om jag skulle hänga tillbaka den i garderoben och så sakterligen glömma bort mitt vansinniga försök att bli lite mer indisk.
Jag bestämde mig för att hoppa och som skyddsnät hade jag tre säkerhetsnålar stadigt förankrade på väl utvalda ställen.
Jag tog ett djupt andetag och klev ut i den indiska verkligheten och jag överlevde. Den höll ihop hela dagen. Ett mirakel!
Jag fick till och med uppskattande kommentarer och flera talade tydligt om att de var imponerade av att jag lyckats få till det så bra för att vara nybörjare.
Nu är jag sari-biten för man känner sig både vacker och sträcker på sig lite extra i ett sånt fantastiskt klädesplagg.

Sonnu

Idag tog jag och Leya en hästtur. Hästen hette Sonnu och är en typisk indisk hästras som är smal och har inåtvända öron.

Leya sätter sig tillrätta.

Leya kör (inte).

Se här ser det ut när Sonnu kryssar fram i trafiken.

Halvvägs fick han dricka vatten och det gjorde han mer än gärna.

ghjyiftkc4 47wh

Hemsk natt

Den här natten hamnar lätt på min 10 i topp lista på värsta nätterna i mitt liv.

Världens liv, ljust i rummet, som inte gick att göra något åt, läckande toa, som jag tillslut kom på att stänga av huvudkranen, äcklig filt och Leya med växtvärk.

Men värst av allt var ändå kuddarna.

Hårda skumgummibitar.

För att illustrera hur jag kände mig i natt när jag försökte lägga en kudde över huvudet för att slippa allt ljud, har Leya ställt upp i en efterhandskonstruktion.

Nu vet jag hur en hamburgare känner sig mellan två hamburgerbröd.

Dessutom slog jag ner ett vattenglas från nattuksbordet med ett av dessa vapen när jag vände mig.

För att vara ett nytt hotell måste jag säga att de har en hel del att förbättra.

Roomservice killen är i alla fall en solstråle och det finns en anledning till att vi hamnade just på det här hotellet.

Hästar! Precis utanför vårt fönster stårt det hästar med vagnar uppradade, så Leya och jag ska ta en tur efter frukosten.

Hotell

Inatt sover jag och Leya på hotell.

Det är svårt att få egen tid när vi bor så här och Niklas var verkligen i behov av att få skrutta runt ensam ett dygn.

Hotellet ligger några hundra meter hemifrån och är sprillans nytt.

Det är så nytt att de inte ens tagit bort plasten från stolen.

Men de har vikt filten väldigt snyggt.

Jag mötte Lassi

För ett par veckor sedan smakade jag min första Lassi och jag föll som en fura. Gud, så gott! Tänk dig en milkshake, men gjord på syrlig yoghurt och purfärsk frukt istället. Mumsigt!

Här sitter jag och Leya i Lassi-hörnet på Chuna Mandi och väntar på en äpple-Lassi.

Min sari!

Nu har jag äntligen fått min första riktiga sari. Valde en svart eftersom jag alltid får komplimanger när jag bär mörka kläder. Indierna älskar min vita/bleka hy mot det mörka. Här ska man absolut inte sola och det är skönt att slippa den hetsen vi har i Sverige.
Jag kollade ett par instruktionsvideor på Youtube hur man virar den och eftersom jag var inställd på att det skulle vara svårt så var det jättelätt.
Bra taktik man kan använda lite närsomhelst.