Jag får skriva och berätta mer om mitt nyhetsgrävande imorgon.
Nu är jag hemma efter ett par timmars hängande utanför bårhuset.
Det var som ett spiondrama med beväpnade vakter, vita lögner och smyfotograferingar.
Jag hade sån adrenalinrush att jag nästan flög hem.
Attans vad spännande de två senaste dagarna har varit.
Som sagt. Mer om det imorgon.
Krishna är här och gubbarna grillar för fulla muggar.
Det ska bli ett rent nöje att äta och gå och lägga sig.
29 september 2012
28 september 2012
Flygplanskrasch
Idag har det varit en helt sinnessjuk dag!
Niklas väckte mig strax före åtta imorse och sa att ett plan hade kraschat här i Kathmandu.
Jag hoppade i kläderna, snabbpackade väskan och tog en taxi till olycksplatsen.
Är helt slut! Berättar mer imorgon!
Niklas väckte mig strax före åtta imorse och sa att ett plan hade kraschat här i Kathmandu.
Jag hoppade i kläderna, snabbpackade väskan och tog en taxi till olycksplatsen.
Är helt slut! Berättar mer imorgon!
27 september 2012
Tara
Idag fyller Tara år! Hurra!
Nu är det bara ett par veckor tills bebisen kommer. Det ska bli så mysigt med en liten i familjen.
Nu är det bara ett par veckor tills bebisen kommer. Det ska bli så mysigt med en liten i familjen.
Skolväska
Det här är en bild på Evans skolväska. Evans är Evas storebror och han är 11 år.
Jag räknade till 21 böcker och 10 läxor per dag.
Väskan väger nästan lika mycket som Evans själv.
Helt sjukt! Inte undra på att rygg och axlar tar stryk!
Leya har fem böcker nu bara, men när det blir för många ska hon få en liten dramaten.
Jag räknade till 21 böcker och 10 läxor per dag.
Väskan väger nästan lika mycket som Evans själv.
Helt sjukt! Inte undra på att rygg och axlar tar stryk!
Leya har fem böcker nu bara, men när det blir för många ska hon få en liten dramaten.
26 september 2012
Förstasidan!
Min allra första betalda artikel hamnade på förstasidan.
Jag kan inte fatta vilket flyt jag hade tack vare att jag slängde mig iväg till sjukhuset så fort jag fick veta att det fanns skadade där.
Ytterligare en tidning ville köpa en bild och lite text så hittills har jag tjänat 320 Euro, ca 2500 kr. Helt fantastisk!
Nu kan vi äntligen köpa en säng och den sängen blir ett fint minne från min första sålda artikel.
Det kommer bli fler, här i Nepal händer det olyckor hela tiden och nu har jag fått lite kläm på hur det fungerar.
Det var en spännande upplevelse att smita förbi vakterna och leta sig fram på det stora sjukhuset. Det fungerade bra eftersom jag är västerlänning.
Nu har jag allt fått blodad tand.
Klicka här så kan ni se och läsa, om ni kan tyska, den andra tidningens artikel. Bilden jag har sålt är den på Ralf i sjukhussängen.
Jag kan inte fatta vilket flyt jag hade tack vare att jag slängde mig iväg till sjukhuset så fort jag fick veta att det fanns skadade där.
Ytterligare en tidning ville köpa en bild och lite text så hittills har jag tjänat 320 Euro, ca 2500 kr. Helt fantastisk!
Nu kan vi äntligen köpa en säng och den sängen blir ett fint minne från min första sålda artikel.
Det kommer bli fler, här i Nepal händer det olyckor hela tiden och nu har jag fått lite kläm på hur det fungerar.
Det var en spännande upplevelse att smita förbi vakterna och leta sig fram på det stora sjukhuset. Det fungerade bra eftersom jag är västerlänning.
Nu har jag allt fått blodad tand.
Klicka här så kan ni se och läsa, om ni kan tyska, den andra tidningens artikel. Bilden jag har sålt är den på Ralf i sjukhussängen.
25 september 2012
Artikel
Jag har precis sålt min allra första artikel, med bilder som jag nästan fick gråta mig till för att få ta, till en dagstidning i Tyskland.
Wow, vad häftigt! Lilla jag!
Länk kommer när den är översatt och publicerad.
Wow, vad häftigt! Lilla jag!
Länk kommer när den är översatt och publicerad.
24 september 2012
Lavinen i Nepal
Igår skedde en fruktansvärd lavin vid den tredje campen upp på berget Manaslu, det 8:e högsta berget i världen.
Många döda och några överlevande. Man vet inte i dagsläget antalet.
Idag drog jag till sjukhuset där några av de överlevande ligger.
Jag kunde gå raka vägen in till intensiven, men för säkerhets skull hade jag fickan full med småpengar om jag hade behövt muta mig fram.
På intensiven låg en tysk kille och jag fick ett bra snack med honom, men fy vad hemskt det är från det att man är deras vän tills man säger att man är freelance. Då byggs det upp en mur och varje ord vägs på våg.
Jag vet inte om jag klarar av det i längden, men i alla fall har jag knopat ihop en artikel och skickat till några tidningar i Tyskland.
Men! Fy vad tidningar, och företag, är dåliga på att skriva emailen på sina hemsidor. De vill verkligen inte att man ska höra av sig.
En överlevande. Omkomna. Om du känner någon på en tysk tidning, så hör gärna av dig.
Många döda och några överlevande. Man vet inte i dagsläget antalet.
Idag drog jag till sjukhuset där några av de överlevande ligger.
Jag kunde gå raka vägen in till intensiven, men för säkerhets skull hade jag fickan full med småpengar om jag hade behövt muta mig fram.
På intensiven låg en tysk kille och jag fick ett bra snack med honom, men fy vad hemskt det är från det att man är deras vän tills man säger att man är freelance. Då byggs det upp en mur och varje ord vägs på våg.
Jag vet inte om jag klarar av det i längden, men i alla fall har jag knopat ihop en artikel och skickat till några tidningar i Tyskland.
Men! Fy vad tidningar, och företag, är dåliga på att skriva emailen på sina hemsidor. De vill verkligen inte att man ska höra av sig.
En överlevande. Omkomna. Om du känner någon på en tysk tidning, så hör gärna av dig.
23 september 2012
Bilmässa
Igår var vi på bilmässa med Krishna, som ska köpa en bil.
Han provsatt nästan alla bilar som var där och jag tror han fastnade för en Hyundai för 25 lakh, 2 500 000 nepalesiska rupees eller 190 000 Skr.
Inte mycket pengar kan man tycka, men då ska man betänka att den genomsnittlige nepalesen tjänar ungefär 500 kr i månaden.
Den billigaste bilen på mässan kostade 120 000 kr och det motsvarar 27 årslöner.
Här har det inte riktigt slagit igenom att ta banklån utan man cashar saker som hus och bilar och det är helt oförklarligt var de får pengar ifrån.
Mässan var smockad och kanske var det många fönstershoppare, som vi, men det fanns säkert många som har pengar också.
Självklart svärmade det av vackra kvinnor i tajta klänningar, det hör till när det är bilmässa. Här pratar Krishna med en.
Krishna provsitter en av mässans dyraste bilar, som kostar 1 miljon kr eller 12 825 000 Npr, 200 nepalesiska årslöner.
En Wolksvagen jeep, som inte skulle verkar överdriven i Sverige, men här var den rena lyxbilen.
Niklas och Leya provade baksätet.
Han provsatt nästan alla bilar som var där och jag tror han fastnade för en Hyundai för 25 lakh, 2 500 000 nepalesiska rupees eller 190 000 Skr.
Inte mycket pengar kan man tycka, men då ska man betänka att den genomsnittlige nepalesen tjänar ungefär 500 kr i månaden.
Den billigaste bilen på mässan kostade 120 000 kr och det motsvarar 27 årslöner.
Här har det inte riktigt slagit igenom att ta banklån utan man cashar saker som hus och bilar och det är helt oförklarligt var de får pengar ifrån.
Mässan var smockad och kanske var det många fönstershoppare, som vi, men det fanns säkert många som har pengar också.
Självklart svärmade det av vackra kvinnor i tajta klänningar, det hör till när det är bilmässa. Här pratar Krishna med en.
Krishna provsitter en av mässans dyraste bilar, som kostar 1 miljon kr eller 12 825 000 Npr, 200 nepalesiska årslöner.
En Wolksvagen jeep, som inte skulle verkar överdriven i Sverige, men här var den rena lyxbilen.
Niklas och Leya provade baksätet.
21 september 2012
Migrän
Idag har det varit en hemsk migrändag, men förhoppningsvis är det över till imorgon för vi ska på bilmässa med Krishna.
Krishna har det egentligen så bra ställt att han skulle kunna rulla tummarna hela dagarna, men han har sin lilla kaffehörna öppen varje dag. Jag tror han gillar att snacka med folk och vara med i det lokala skvallret.
I vilket fall funderar han på att köpa en bil, även om han inte har tid att köra med den.
Han ska ha den för att styla med har han tänkt sig. Vi får se om det blir affär imorgon.
Att köpa en bil här kostar ungefär lika mycket som att köpa ett hus för oss i Sverige.
Regeringen har skyhöga skatter på fordon av alla de slag.
De måste ju få in skatter någonstans eftersom det inte finns något organiserat skattesystem här.
Krishna har det egentligen så bra ställt att han skulle kunna rulla tummarna hela dagarna, men han har sin lilla kaffehörna öppen varje dag. Jag tror han gillar att snacka med folk och vara med i det lokala skvallret.
I vilket fall funderar han på att köpa en bil, även om han inte har tid att köra med den.
Han ska ha den för att styla med har han tänkt sig. Vi får se om det blir affär imorgon.
Att köpa en bil här kostar ungefär lika mycket som att köpa ett hus för oss i Sverige.
Regeringen har skyhöga skatter på fordon av alla de slag.
De måste ju få in skatter någonstans eftersom det inte finns något organiserat skattesystem här.
20 september 2012
Pizza
Igår slog vi på stort och tog med tjejerna till pizzerian.
Det var så gott och vi var så hungriga att vi nästan slickade faten.
Leya och Eva är ena riktiga busfrön.
Vi gjorde lite jobb innan vi åt och de hann både prova kläder och stöka till, nästan riva ett par stora klädställingar, busa med personal så de gallskrek, tjejerna alltså, inte personalen, men när Eva kom med ett löst provdockehuvud uppe på sitt huvud, ja då hade Niklas nerver fått nog och vi gick till restuarangen.
Det var så gott och vi var så hungriga att vi nästan slickade faten.
Leya och Eva är ena riktiga busfrön.
Vi gjorde lite jobb innan vi åt och de hann både prova kläder och stöka till, nästan riva ett par stora klädställingar, busa med personal så de gallskrek, tjejerna alltså, inte personalen, men när Eva kom med ett löst provdockehuvud uppe på sitt huvud, ja då hade Niklas nerver fått nog och vi gick till restuarangen.
19 september 2012
Så många kvinnor!
Åter igen var det ett tillfälle att samla en stor del av familjen för att förflytta sig någon annanstans. Inte en lätt manöver.
Dagen innan var det sagt klocka 10 på morgonen, så jag var klar klockan 11, men det tog ytterligare två timmar innan vi äntligen kom iväg.
Den ena skulle bara göra det och den andra skulle bara göra det.
Vi gick nån kilometer till bussen. Sen fick bussen stanna efter ett par kilometer eftersom det var så mycket folk och då fick vi gå i ett par kilometer.
En del stackare gick i sina högklackade, ca tre cm hög klack, och de såg ut som kalvar på grönbete när de vinglade fram i leran.
När vi närmade oss själva Pashupatinath-tempelområdet började jag förstå vad vi befann oss i.
Tusen och åter tusental vackra kvinnor närmade sig samma mål, ett tempel där Leya och jag inte fick gå in, eftersom vi inte var födda hinduer.
Ni kan tro att jag argumenterade, tjatade och blev irriterad eftersom de inte hade en enda vettig anledning till denna dumma tradition.
Man ska respektera traditioner, men när de är så pass gamla att de inte går att förklara längre, då är det dags att ändra på traditionen.
Sen började det spöregna och jag hade glömt paraplyet, så tillslut stod jag och Leya där mitt i regnet och väntade på att någon i familjen skulle hitta oss.
Inte så svårt eftersom jag är mer än huvudet högre än alla andra.
Sen tog Leya och jag en taxi hemma och kröp ner i sängvärmen.
Se bilder här.
Dagen innan var det sagt klocka 10 på morgonen, så jag var klar klockan 11, men det tog ytterligare två timmar innan vi äntligen kom iväg.
Den ena skulle bara göra det och den andra skulle bara göra det.
Vi gick nån kilometer till bussen. Sen fick bussen stanna efter ett par kilometer eftersom det var så mycket folk och då fick vi gå i ett par kilometer.
En del stackare gick i sina högklackade, ca tre cm hög klack, och de såg ut som kalvar på grönbete när de vinglade fram i leran.
När vi närmade oss själva Pashupatinath-tempelområdet började jag förstå vad vi befann oss i.
Tusen och åter tusental vackra kvinnor närmade sig samma mål, ett tempel där Leya och jag inte fick gå in, eftersom vi inte var födda hinduer.
Ni kan tro att jag argumenterade, tjatade och blev irriterad eftersom de inte hade en enda vettig anledning till denna dumma tradition.
Man ska respektera traditioner, men när de är så pass gamla att de inte går att förklara längre, då är det dags att ändra på traditionen.
Sen började det spöregna och jag hade glömt paraplyet, så tillslut stod jag och Leya där mitt i regnet och väntade på att någon i familjen skulle hitta oss.
Inte så svårt eftersom jag är mer än huvudet högre än alla andra.
Sen tog Leya och jag en taxi hemma och kröp ner i sängvärmen.
Se bilder här.
18 september 2012
Happy Teej!
Nu är det festivaldags!
Kvinnorna klär sig i rött, bröllopssarisarna åker fram. Idag ska det fastas, men det vägrar jag.
Man ska tillbe guden Shiva och allt detta gör man för att ge lycka till sin man, eller blivande man om man inte är gift.
Först tänkte jag att det var orättvist att det bara finns festivaler för att kvinnorna ska ge sina män lycka, men så tänkte jag om igår kväll när jag hörde grannarna spela musik, dansa och ha jättekul.
Männen tror att festivalerna är för deras skull, men egentligen är det för kvinnorna som ska få klä upp sig, träffas och ha kul tillsammans.
Läs mer här.
Bilder kommer!
Kvinnorna klär sig i rött, bröllopssarisarna åker fram. Idag ska det fastas, men det vägrar jag.
Man ska tillbe guden Shiva och allt detta gör man för att ge lycka till sin man, eller blivande man om man inte är gift.
Först tänkte jag att det var orättvist att det bara finns festivaler för att kvinnorna ska ge sina män lycka, men så tänkte jag om igår kväll när jag hörde grannarna spela musik, dansa och ha jättekul.
Männen tror att festivalerna är för deras skull, men egentligen är det för kvinnorna som ska få klä upp sig, träffas och ha kul tillsammans.
Läs mer här.
Bilder kommer!
17 september 2012
Regnig dag
Normala dagar här i Nepal under monsunperioden innebär sol och regn, men idag är det helmulet och det regnar konstant.
Kanske är det sista rycket för monsunen, som ska sluta när som helst.
Idag ligger jag i sängen och myser med vovvarna, jobbar lite och tittar på mitt favoritprogram "Vem tror du att du är?"
Jag tycker det är jättespännande med släktforskning och skulle gärna vilja prova på själv.
Kolla in programmen här på SVT Play.
Serien är mitt i säsongen, så ni hemma i Sverige kan se programmen på TV också.
Kanske är det sista rycket för monsunen, som ska sluta när som helst.
Idag ligger jag i sängen och myser med vovvarna, jobbar lite och tittar på mitt favoritprogram "Vem tror du att du är?"
Jag tycker det är jättespännande med släktforskning och skulle gärna vilja prova på själv.
Kolla in programmen här på SVT Play.
Serien är mitt i säsongen, så ni hemma i Sverige kan se programmen på TV också.
16 september 2012
Skolan
Nu har Leya bytt skola. Imperial blev Victory istället.
Vi tröttnade på fröken som slog barnen, löss och att de tog för lätt på att de skickat hem barnen ensamma.
Idag var andra dagen Leya gick i den nya skolan och jag fick bära henne skrikandes till skolan.
Såklart är det tufft att byta skola, men allt var OK när vi hämtade henne, så det var ingen större fara.
Men vi blev inkallade till rektorn.
Tydligen ligger Leya långt efter i nepalesiskan jämfört med de andra barnen i samma klass.
Det var en chock för mig eftersom hon skrev så bra på exams på den första skolan, men tydligen har de helt andra krav på barnen.
Så nu får vi kämpa på med nepalesiskan. Eller, i ärlighetens namn kan vi nog inte göra så mycket, men Chanda, en av Sweetie's döttrar, är fröken så vi får be henne om hjälp.
Det som är bra med den här skolan är att de får vara ute och leka på rasterna, de slår inte barnen utan busar lite med dem istället.
De verkar också ta utbildningen på mer allvar. De är bara 8 st i klassen med tre lärare som varvar i olika ämnen.
Jag vet att Leya saknar Eva, men vi kanske kan övertala hennes föräldrar att hon kan få flytta dit också.
Idag måttades det för uniform, som ska vara klar på lördag.
Vi tröttnade på fröken som slog barnen, löss och att de tog för lätt på att de skickat hem barnen ensamma.
Idag var andra dagen Leya gick i den nya skolan och jag fick bära henne skrikandes till skolan.
Såklart är det tufft att byta skola, men allt var OK när vi hämtade henne, så det var ingen större fara.
Men vi blev inkallade till rektorn.
Tydligen ligger Leya långt efter i nepalesiskan jämfört med de andra barnen i samma klass.
Det var en chock för mig eftersom hon skrev så bra på exams på den första skolan, men tydligen har de helt andra krav på barnen.
Så nu får vi kämpa på med nepalesiskan. Eller, i ärlighetens namn kan vi nog inte göra så mycket, men Chanda, en av Sweetie's döttrar, är fröken så vi får be henne om hjälp.
Det som är bra med den här skolan är att de får vara ute och leka på rasterna, de slår inte barnen utan busar lite med dem istället.
De verkar också ta utbildningen på mer allvar. De är bara 8 st i klassen med tre lärare som varvar i olika ämnen.
Jag vet att Leya saknar Eva, men vi kanske kan övertala hennes föräldrar att hon kan få flytta dit också.
Idag måttades det för uniform, som ska vara klar på lördag.
15 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)