20 mars 2019

Holi

Idag har det firats Holi här i Nepal.
Jag har stannat inomhus eftersom firandet går lite för vilt till i min smak.
Ellen vågade sig ut.
Tomma vattenpåsar på gatan utanför vårt hus så här på kvällskvisten.

19 mars 2019

Oväder

Just nu åskar det och regnet öser ner.
Typiskt nog kom tjejerna, utan förvarning ska tilläggas och tvättade vår tvätt just idag.
Regnet kom så plötsligt att kläderna får hänga kvar.
Det är säkert sol imorgon igen.

15 mars 2019

Hästar

Häromdagen såg vi tre stiliga ekipage trava fram i trafiken.
Två med identiskt lika svarta hästar och ett med två sagolika, kritvita hästar med böljande manar.
Och vad är det att skriva om?
Jo, för här i Nepal finns det knappt några hästar. Det finns inga ridskolor eller någon ridkultur alls bland vanligt folk.
Visst kan man se en bergponny då och då, men de riktigt fina hästarna har bara polisen och militären.
Den ovanliga synen blev ännu märkligare eftersom kuskarna och de två männen som stod bak på vagnarna inte var klädda i tidstypisk livré utan keps, uniform och kängor i kamouflagemönster.

13 mars 2019

Besök hos hudläkaren

Under ett par års tid har Leya haft små noppror på kinderna och överarmarna.
Eftersom de inte har kliat eller varit till besvär har vi inte kommit oss för att träffa en hudläkare, men nu var det dags.
Tydligen har Leya keratosis pilaris eller kycklinghud och det ska behandlas försiktigt med en scrub-kräm.
Hudläkaren tog det stora förstoringsglaset till hjälp.

10 mars 2019

Söndag

Under min uppväxt var söndagarna heliga.
Inte på grund av religiösa skäl utan för att mamma och pappa, som var hårt arbetande bönder, tog ledigt några timmar på eftermiddagen.
Antingen åkte vi till Wessels i Örebro eller åt en korv och mosbricka inköpt på det enda gatuköket i Askersund. Det här var före pizzans tidsera.
Här i Nepal råder andra traditioner. Söndagen är veckans första arbetsdag och arbetsveckan startas med besked.
Våra grannar hyr ut till ett matgas-företag och varje söndagmorgon får de en ny leverans.
Ljudet av metallbehållarna, som möter asfalt kan göra en galen. Precis som det skramlande ljudet när cykelleverantören kör ut med gasen till kunderna.
Sen kommer olika försäljare av frukt, rotfrukter och grönsaker och alla har sin speciella ropsignal så hemmafruarna ska höra dem och komma ut och handla.
Sist, men inte tystast, är sadhus som kommer ropsjungandes och dem ger man gärna en slant för att de ska sluta gala.

På tal om gala tittar vi i skrivande stund på finalen av Melodifestivalen. Eftersom direktsändningen pågår under natten, vår tid, har vi som tradition att göra det till ett familjenöje på söndagarna.
Må bästa låt vinna!

7 mars 2019

Ny restaurang

På vår närmaste lite större gata, en sträcka på ca 100 meter innan man kommer till en genomfartsled, har vi räknat till sex lokala restauranger, som i princip serverar samma saker.
Momo, köttfärsfyllda degknyten och fried rice är nepalesernas favoriträtter mellan sina enorma portioner av dal bat, ris och linsgryta, som de äter två eller tre gånger per dag, varje dag.
Äntligen har vi fått ett riktigt kafé på vår gata och idag gjorde vi ett premiärbesök och åt 
belgiska våfflor.
Leya och jag passade på att läsa lite kemi och biologi ...
... innan svärmor kom och 
gav oss en match i Monopol. 

5 mars 2019

Shivaratri

Igår firade vi Shivaratri.
Då samlas massor av människor och sadhus, heliga män och kvinnor, runt det stora hinduiska templet Pashupatinath och röker på. 
Att röka på är lite av Shivas grej och just den dagen varje år är det lagligt att röka substanser som är starkare än nikotin.
Varje år säger jag att jag ska gå dit och kolla på spektaklet, men även i år fegade jag ur. Enligt säkra källor ska det vara packat med folk och nakna sadhus och jag vet inte om det är något för mig.
Ellen gick däremot och jag har fått några av hennes bilder.

28 februari 2019

Allister och Lydia

Just nu har vi trevligt kundbesök från USA.

27 februari 2019

Doing business in India

Just nu håller jag på och redigerar det sista av en engelsk ljudboks-novell jag skrev för några år sedan.
Den handlar om några timmar i Delhi när jag råkar ut för en del tokigheter.
Sånt som bara kan hända i Indien och inget att rekommendera för icke stresståliga personer.

22 februari 2019

Fredag

För oss spelar inte veckodagarna någon större roll. Dagarna flyter i varandra på ett skönt sätt.
Ibland känns det som en torsdag när det är fredag och ibland känns det som onsdag när det är tisdag.
Så vi vinner och förlorar dagar lite nu och då, men det går nog jämnt ut i slutänden.
Jag hittade en bubbelflaska med Vira Blåtira, så vi sitter ute och firar lite och det passar ju bra när det är fredag, även om vi hittar på anledningar att fira närhelst andan faller på.
Grannen tittade in över muren och mutade hundarna med lite snacks.

21 februari 2019

Romantik

Niklas och jag brukar unna oss en natt i turistområdet Thamel någon gång ibland.
Det ligger bara ett par kilometer hemifrån, men för romantikens skull har inte avståndet någon betydelse.
Vi brukar bo på ett lite lyxigare hotell för 250 kronor natten, men den här gången ville Niklas att vi skulle prova något nytt.
Jag är inte mycket för att ändra på det som är bra, så nästa gång bestämmer jag att vi återgår till gamla rutiner för det här hotellet var en riktig nitlott.

19 februari 2019

Kläder på tork

Här hänger kirurgernas skyddskläder på tork mitt i trafiken.
Känns tryggt och sterilt.

18 februari 2019

Tibetanskt nyår

Ett par dagar efter tamangernas nyår firade vi det tibetanska nyåret på en restaurang, som ägs av en tibetansk vän, Tenzing.
Vi hade inte mycket att välja på i nyårsmenyn eftersom de gillar tunga och blodkorv och dessutom var det jättestarkt.
Vi gick hem vid klockan 20, men de hade festat till fyra på morgonen.
En stor kontrast till hur indier firar. Nepaleserna ligger någonstans mittemellan.

15 februari 2019

Tamang New Year

Häromdagen firade folkgruppen Tamang nyår och vi passade på att fira också.
Läs mer om Tamang här.
Det var otroligt mycket folk och mat på festplatsen och kvinnorna var fantastiskt vackra i sina traditionella dräkter.

13 februari 2019

Operation gatuhund

Imorse kom två veterinärer och steriliserade en hund, som bor på gatan utanför vårt hus.
I december fick hon sex valpar, varav fem fortfarande är i livet och vi kände att vi ville göra en insats.
De tikar, som inte är opererade, föder kull efter kull och dessvärre dör de flesta valparna  i valpsjukan och det är en fruktansvärt plågsam död.
Visst är de söta!

10 februari 2019

Lizzie försvann

Häromdagen hade jag en fruktansvärd upplevelse. Vi var på en fabrik och diskuterade olika prover till en kund i USA och vi befann oss ganska långt hemifrån.
När vi var klara insåg vi att Lizzie inte var där med oss. Hon är alltid lös och följer mig överallt, men för första gången var hon helt borta.
Personal gick igenom hela den sju våningar stora byggnaden och öppnade alla stängda dörrar.
Någon sade att hon setts springa ut genom grinden och ett febrilt letande tog sin början. En strid flod passerade strax utanför fabriksbyggnaden och jag började få panik.
Vi gick planlöst runt i området och en av fabrikens motorcyklar sattes in i letandet.
Till slut var jag så känslomässigt utmattad att jag gick upp på taket och bara skrek "Lizzie". Jag hade en hemsk känsla av att jag aldrig skulle få se henne igen.
Jag satte mig på golvet och skickade en nödsignal till gud och min, sedan länge bortgångna, hund Söndag, som brukar hjälpa mig att hitta saker som kommit bort.
Söndag är helt fenomenal på att hitta saker, men oftast har hon gömt dem innan de ploppar upp på ett helt annat ställe.
Efter att jag samlat lite kraft reste jag mig för att gå ner och fortsätta leta, men då såg jag i fjärran hur Niklas kom bärande på Lizzie, som såg helt livlös ut.
Jag flög ner för sju våningar, slöt hennes leriga, chockade kropp i min famn och grät av lättnad.
Hon hade suttit i en dörröppning ett par hundra meter bort, i samma riktning vi skulle åkt om vi åkt hem och väntat på att jag skulle komma och hämta henne.
Lizzie är verkligen min lilla bebis, nu sedan Leya har vuxit upp, så jag är oerhört tacksam att den här mardrömmen slutade lyckligt.
I taxin på väg hem.

4 februari 2019

Guldbröllop

Vår leverantör Everest, vi kallar honom Everest eftersom hans affär heter så, bjöd oss till hans föräldrars guldbröllopsfest och det tackade vi gärna ja till.
Festen började med att barnbarnen dansade för sina farföräldrar.
Det här lilla barnbarnet hade klätt sig som den 
levande gudinnan Kumari.
 Vi fick lite för-snacks till dansen. Det gulfärgade ägget är 
en viktig tradition för folkgruppen Newari.
Läs mer om Newari här.
Här sitter de och njuter av barnbarnens föreställning.
Notera mannens klädsel, som är sydd i 
samma Nepalesiska traditionella tyg i 
allt från topin, mössan, till tofflorna.
 Sen kom snacksen, som oftast är godast på såna här tillställningar. 
Friterad kyckling, potatisklyftor, grönsaksröror och mycket mer.
 
Sen serverades tårtan på den lilla scenen, men eftersom
det var så mycket folk passade vi på att äta från buffén.
Det gällde att undvika kryddstark mat och då blev tallriken lite blek.
 Här sitter paret, som lyckats hänga ihop i 50 år.
 Tårtan var som vanligt alldeles för söt och serverades
i små bitar på servetter.
 Niklas och vår vän Everest.
När vi ätit oss igenom all mat och gratulerat åkt vi hem.
Skönt att inte behöva hänga kvar bara för att det ska vara så.

15 januari 2019

Uppdatering: Sessan

För ett par månader sen tog jag med en veterinär till gatuhunden Sessan eftersom hon kliade så mycket att hon tappade håret.
För ungefär 200 kr är hon helt återställd och det känns underbart att se att hon är tillbaka i sitt gamla jag.
Hon må vara gammal och tandlös, men ingen hund förtjänar ett sånt lidande.
Sessan har fått tillbaka sin päls, så hon 
behöver inte frysa nu på vintern.

7 januari 2019

Kallt!

Efter en ovanligt varm och fuktig höst känns vintern extra kall i år.
Det är nästan nere på nollan om nätterna och solen gömmer sig bakom grannhusen redan vid lunch.
Vi är fullt påklädda dag som natt och jag ligger helst under mitt svenska duntäcke.
Just nu önskar jag att jag kunde gå i ide en månad.
 Gatuhundarna passar på att sova på dagarna eftersom de måste 
hålla igång på nätterna när det är kallt.
Vilken sötnos!