Under min uppväxt var söndagarna heliga.
Inte på grund av religiösa skäl utan för att mamma och pappa, som var hårt arbetande bönder, tog ledigt några timmar på eftermiddagen.
Antingen åkte vi till Wessels i Örebro eller åt en korv och mosbricka inköpt på det enda gatuköket i Askersund. Det här var före pizzans tidsera.
Här i Nepal råder andra traditioner. Söndagen är veckans första arbetsdag och arbetsveckan startas med besked.
Våra grannar hyr ut till ett matgas-företag och varje söndagmorgon får de en ny leverans.
Ljudet av metallbehållarna, som möter asfalt kan göra en galen. Precis som det skramlande ljudet när cykelleverantören kör ut med gasen till kunderna.
Sen kommer olika försäljare av frukt, rotfrukter och grönsaker och alla har sin speciella ropsignal så hemmafruarna ska höra dem och komma ut och handla.
Sist, men inte tystast, är sadhus som kommer ropsjungandes och dem ger man gärna en slant för att de ska sluta gala.
På tal om gala tittar vi i skrivande stund på finalen av Melodifestivalen. Eftersom direktsändningen pågår under natten, vår tid, har vi som tradition att göra det till ett familjenöje på söndagarna.
Må bästa låt vinna!