Innedagar

Nu har jag fått hålla mig inne ett par dagar för den dumma magen, men nu har jag knaprat Imodium så nu ska vi gå ut och käka en god lördagsmiddag. Bestående av ris.

Tog bilder på märkeskläderna vi shoppade häromdagen. Supersnygga, men tyvärr redan sålda.

Vår ny oavlönade anställda, Hilda, har modevisning.

Magen

Min mage är verkligen inte bra. Idag har jag inte varit utanför lägenheten. Om det inte ordnar upp sig inom ett par dagar får det nog bli ett doktorsbesök.
Niklas är så glad för han har hittat ett ölhak några minuters promenad från lägenheten.

Märkeskläder

Idag hyrde vi en bil och chaufför i sex timmar. Kostnad: 120 kr. Det kan man lätt vänja sig vid om man har de pengarna att röra sig med. Åkte till en marknad där man bland annat säljer udda märkeskläder. Jag var där i somras och handlade en del.
Köpte örhängen av en kvinna. Första gången jag handlade av en kvinna faktiskt.
Hon står i bilden med en orange sjal.

Supersöta tunikor. Inga märkeskläder, men söta ändå.

Det blev en hög märkeskäder också. Om någon är intresserad så hör av er. Vi kommer åka till den marknaden regelbundet.På hemvägen tänkte vi åka förbi India gate och House of parlament, men allt var stängt och poliser svärmade överallt. Kanske på grund av klimatmötet mamma surrade om.

Stannade vid ett jättestort tempel på hemvägen, Lakshami Narayan Temple. Otrolig byggnad med kallt marmor golv. Man lämnar alltid in skorna när man går in i hinduiska tempel. Men det kändes mer som ett turistmål än ett levande tempel. Leya ville knappt gå därifrån. Hon tyckte gudinnorna var så fina.

Vackra sareeklädda kvinnor utanför templet. Nu när det är varmt igen börjar de titta fram. Sen blev det middag uppe hos Nöff nöff Benny på taket, så Leya fick leka med personalen. Idag var till och med kocken inblandad i att kasta ett halsband hon fått.
Vi känner oss verkligen hemma där. Min mage är katastrof så en enkel spagetti är praktiskt taget det enda jag klarar av.

Nationaldagen

Igår var det kusligt öde på gatorna på förmiddagen.

Det mesta var stängt och endast nån riksha här och där var i tjänst.

Sen öppnade allt som vanligt igen vid kl 14. Man kan säga att det är tvärt emot hur vi firar helgdagar. Vi jobbar på förmiddagarna och är lediga efter lunch istället.

Vi tog oss till India gate och paraden lite sent, men det hade inte spelat någon roll eftersom vi inte hade våra pass med oss, så vi hade inte kommit in i alla fall.

Åkte till Bangla food och åt supergod tårta och äkta chokladmousse.

På kvällen blev det McDonalds, nästan det enda min upproriska mage klarar av.

Vi har äntligen köpt oss en liten TV och vi har ungefär 15 kanaler med barnprogram, sport, internationella filmer, som inte är dubbade, och lite serier, som Vänner. Känns hemmalikt!

Sen finns det såklart 80 indiska kanaler med de typiska serierna där kameran zoomar in karaktär för fakartär med uppspärrade ögon och gapande mun med överdramatisk musik spelande i bakgrunden.

Leya och jag är fortfarande lite krassliga. Det kändes bra ett par dagar, men nu är det orkeslösa tillbaka igen. Tur att vi kan vila när vi behöver.

Trä

Idag träffade vår träleverantör, Zayd och hans kompis.
Alla trägrejer de gör, som möbler, askar, inredning, lampfötter etc, är handgjorda från det snabbväxande mangoträdet.
När mangoträdet inte längre ger frukt huggs det ner och auktioneras ut i trästaden där Zayd bor och driver det gamla familjeföretaget.
Zayds kompis jobbar i Delhi på en skola för fattiga barn.

Snuttefilts-träbits-prover för alla shabby chic-älskare!

I den här sängen, från Zayds företag, sover man nog som en kung.

Imorgon firar Indien helgdagen Republic Day of India. Allt kommer vara stängt och på förmiddagen ska det vara parad vid India Gate. Vi får masa oss upp så Leya får se en elefant.

Spikmattor

Idag tog vi en sväng ut till spikmattefabriken och kollade läget.

Här står damerna på rad och limmar på plastbitarna för hand, en och en.

De ställer gärna upp på bild med våra mattor i olika färger.Sajeev är en av cheferna.Leya åker tunnelbana. Väldigt få resenärer en sen lördagseftermiddag.Leya ställer snällt upp när mammor och pappor kommer fram och vill ta bild på henne med sina barn.

Imorgon har vi en datafri familjedag, så vi hörs tidigast på måndag igen.

Vatten

24 timmars-vatten finns bara i nyare lägenheter.

Så här går det till i gamla stan:

Man går upp kl. halv 6 på morgonen och tycker på en knapp för att sätta igång pumpen, som föser vattnet upp till tanken på taket.

Man måste lyssna i ett rör på toaletten så att de verkligen har släppt på vattnet just den dagen. Om det inte skvalar i röret måste man stänga av pumpen för den pajar om den får gå torre.

Nu är vi inga storkonsumenter av vatten, så hittills har vi bara gått upp en morgon för att fylla på.

Sticker man ut ett öra mellan halv 6 och halv 7 på morgonen morrar hela New Delhi av motorer. Hur sjutton klarar elnätet den belastningen?

Vår vattentank.

Imorgon ska vi åka ut till vår spikmatte-fabrik och ta fräscha bilder på mattan tillsammans med den kvinnliga personalen. Tänkte att Leya ska vara med på bilderna så vi shoppade ett par finklänningar. 24 kr/st och ett par prinsesskor för samma pris.

Fick blommor av kuddgubben på bazaren idag. Vi är storkunder där.

Idag har Leya snubblat flera gånger. Gatorna är inte i toppskick, om jag uttrycker det milt. Så det fick bli plåster på knäna.

Plåster och prinsesskor! Sött!

Valparna

Vi är fortfarande förkylda. Niklas började om idag, Leya har hosta och jag bihåleinflamation.
Så fort man säger att man är sjuk svarar indierna med att det beror på väderväxlingen som ligger i luften. Så vi säger väl det.
Två av våra tre datorer har havererat så det är lite halvtrist. Niklas var laddad att börja göra om vår Ilma of Sweden-hemsida, men det fick han snopet ge upp. Han ska träffa en data-doktor nu klockan tre.

Valparna är snart redo att lämna boet. Mamma får ha lekstuga med dem varje dag eftersom de är i en aktiv ålder.

Aina är såld och kanske en till, så om du funderar på att köpa en så hör av dig.

Alva, släthårig

Astrid, strävhårig

Aina, släthårig SÅLD

Alice, strävhårig

Förkylda

Nu har vi äntligen fått datakontakt i vår lägenhet, men vi är förkylda, lite febriga och orkeslösa i största allmänhet så jag kommer med en längre rapport när vi har kvicknat till.

Lägenhet

Idag mår jag bra igen, men både Leya och Niklas har feber.
Men vi har Alvedon, så alla oroliga mammor kan sluta oroa sig.

En sjuk Leya.

Igår var vi och tittade på två lägenheter och det var inte kul med magbesvär. Den ena lägenheten var värre en den andra, men vi valde i alla fall den första där vår leverantör Hamid bor med sin familj.
Känns lite kymigt att de får flytta, men jag klarade inte av att behöva gå över byggtegel för att komma in i lägenheten.
Liten kablar hänger det visserligen utanför vår lägenhet, men det är småsaker i det stora hela.
Kablarna hänger högt över Leyas räckhöjd, så det behöver inte mammorna oroa sig över heller.
Imorgon checkar vi ut från hotellet och in i en lägenhet med bara en säng. Så det blir lite shopping imorgon. Före och efterbilder kommer.

Magen

Inatt packade magen ihop rejält. Jag har spytt så jag har ont i magmusklerna.
Antingen har jag ätit något konstigt eller så har magen sagt ifrån efter alla kryddor eller så är det en hederlig maginfluensa. Det känns som en maginfluensa.
Äter lite Gott & Blandat just nu. Kanske är det värsta över.
Ikväll kl. 6 ska vi titta på en lägenhet. Får se om jag kan följa med.

Metro

Idag har vi åkt metro till vår spikmatte-tillverkare.

Metron går över marken istället för under och den breder ut sig mer och mer för varje dag.

Leya i trängseln på metron.

Indisk julgran med bomullssnö.Vi är fast i mangojuice-träsket.Hoppas vi hittar en lägenhet imorgon!

Trött

Idag fick det bli en extra lång sovmorgon. Resan och jetlaggen kom ikapp med full kraft. Dessutom förvandlades bröllopsscenen till en byggarbetsplats efter att brudparet hade fotats med gigantiska kameror i ett par timmar, så det var inte helt lätt att somna.
Efter lunch bar det av till bazaren, igen. Niklas tröttnade efter ett par timmar så han åkte tillbaka till hotellet för lite egentid.

Min Prana fick följa med och åka tuk tuk.

Vår leverantör, Hamid, ska börja sälja vår Prana på bazaren. Han hade aldrig sett någon tidigare, men han har öga för nyheter så han är med på noterna.

Vi fixade nya mobilnummer idag, men ingen av våra telefoner funkar så vi får ringa Telia imorgon.

Det krävdes många papper, foton och underskrifter innan vi fick våra telefonnummer.

Mitt i bazaren ligger ett hotell med en takrestaurang. Det var svinkallt att äta där, men de har himla god spagetti så det var värt lite frys.

Idag har jag tagit över 200 foton på kläder, smycken och väskor. Bland annat:

Läckra väskor i buffaloskinn.

Antika, handgjorda väggbonader.

Aladdinbyxor i satin.

Rökelsernas kungligheter Nag Champa.

Kallt

OK, det är inte 20 minus, men det är en råkall kyla här i New Delhi, som jag inte hade räknat med.

Vi fick klä oss varmt idag när vi skulle ut på stan.

Leya blir busad med hela tiden. När vi går från hissen till restaurangen här på hotellet, en sträcka på 10 meter, känns det som man är med i 80-talsklassikern Roadtoad. Man får parera indiska barnbusare från både höger och vänster. Nu har Niklas äntligen klippt sig. Han fick en rejäl ansiktsmassage också.

Ikväll åt vi middag på en gaturestaurang. Det kostade 80 Rupees för oss alla tre, 12,50 kr alltså. Det är ju inte lönt att laga mat själv när det är så billigt.
Vi har ett bröllop utanför vårt hotellfönster. De har pulat med rekvisitan hela dagen.

Här på bilden nedan var klockan 22 och enstaka gäster gick runt och tog lite mat. Nu är kl. 23 och brudgummen kom nyss på häst med ett långt följe och högt, enformigt trummande. Eftersom det är astrologi som styr med vem och när de ska gifta sig kan ett indiskt bröllop gå av stapeln en tisdag kl 2 på natten. Får se när bruden dyker upp.

Strumpbyxor

Leyas strumbyxorna var så skitiga och fulla med tåhål efter den långa resan att de kröp självmant till papperskorgen på hotellrummet.