28 juni 2013

Sorg

Vi har personligen ingen att sörja för, så sätt inte kaffet i halsen.
Men det har dessvärre vår kompis Suresh.
Idag tog vi en fika på restaurangen, som ligger nära butiken han driver och han berättade något hemskt.
I förrgår var hans mammas brors son, Suresh kusin alltså (den slutsatsen har jag dragit alldeles själv), som var 21 år, på väg från Kathmandu, där han studerade, och hem till byn. Någonstans på vägen vek han av in i djungeln och tog gift så han dog.
Polisen hittade honom efter en del sökande. Familjen hörde av sig till dem och var orolig eftersom han aldrig kom fram.
Så gårdagen spenderade Suresh med ett 50-tal familjemedlemmar på sjukhuset medan de väntade på svaren från obduktionen och han var den som fick identifiera kroppen.
Man ska veta i sammanhanget att Suresh är en jättekänslig kille, så han kunde inte somna i natt efter att ha besökt bårhuset och sett en död människa för första gången i sitt liv.
På bårhuset fanns det ca 200 oidentifierade kroppar, berättade han. Så hemskt att vara okänd på det sättet.
Imorse mellan 6 och 9 hade de brändningscermonin vid Pashupatinath templet och som kuriosa fick vi veta att kvinnorna inom Brahminkastet inte får varken se eller röra en död kropp.

27 juni 2013

Tappad tand och födelsedagsmiddag

I förrgår tappade Leya sin ena framtand mitt under provskrivningen. Hon pillade på den med tungan och vips for den ut.
Hon blev så förskräckt att hon rusade ut och sköljde munnen eftersom det kom blod.
Grindvakten tog tanden och Leya blev orolig att han hade slängt den, men det hade han inte, som tur var.
Leya var så spänd på att tandfen skulle komma, men hon glömde komma på natten. Attans!
Men när hon åt frukost flög hon in och la en slant i tappade-tand-asken under kudden. Puh, vilken tur att hon kom!
På eftermiddagen åkte vi till grannstaden Patan och åt middag med Alina och hennes kille Deepak.
Alina fyllde 24 år i förra veckan och hon delar upp sitt firande i fyra olika firande. Allt för att gästerna inte ska känna sig obekväma.
Vi har alltid äran att träffas med Deepak eftersom han är hemlig inför familjen.
Eftersom han är kastlös, men urtrevlig, har ett bra jobb och är kärleksfull mot Alina, kommer hon aldrig kunna presentera honom för sin familj.

26 juni 2013

Sommarpratarna

Äntligen har sommarpratarna kommit igång. Så nu laddar jag ner dem på MP3-spelaren och går fem varv runt templet med Angel, i rask takt. Varje varv är ca 500 meter.
Jag behöver få ordning på min huvudvärk, som attackerar mig nästintill varje dag.
Dessutom är jag evinnerligt trött på att höra att jag är tjock. Nu ikväll senast, ropade granntjejerna på mig och frågade om jag är gravid för att Evas mamma tyckte jag var så tjock om magen.
Nu har jag slutat dricka Red Bull varje dag och sockersuget har minskat drastiskt. Lite motion på det borde göra susen.
Skönt att vara igång igen. Det var ett tag sen sist.

21 juni 2013

Glad Midsommar!

Idag har vi firat svensk midsommar här i Nepal.
Jag gjorde kransar till tjejerna av gamla sarityger och fjädrar, vi har ätit gott, vi har dansat runt granen, som just nu är en midsommarstång och det har regnat.
Leya slapp gå till skolan och vi hade en mysig dag på stan istället.
På kvällen när vi kom hem hade det slutat regna, så tjejerna kunde dansa runt midsommarstången och sjunga Små grodorna. Det tyckte de och Mom Sweetie var jättekul!
Kolla dansen här.

20 juni 2013

Paket

Igår hämtade jag ett paket, som mamma skickat. Tusen tack för tidningar, godis och allt annat smått och gott du klämt ner.
Nu ska jag berätta hur det går till att hämta ett paket här i Nepal.
Om paketet är lite större kommer det inte till vår postbox utan vi måste hämta det på en postcentral i utkanten av centrum.
För enkelhetens skull har jag benämnt gubben i rum 29 för 29, gubbarna i rum 31 för A, B, C, och D och tulltjänstemannen, customer officer, för CO.
Den här gången hade jag åtminstone kommit ihåg att ta med en kopia av passet, så där sparade jag minst en timme.
Först gick jag med min lapp, som vi fick till postboxen, till 29. Jag skrev mitt namn och telefonnummer på baksidan och blev hänvisad till rum 31.
Två gubbar satt på vänster sida och fyra på den högra med en gång emellan.
A vinkade fram mig, gubbe nummer två på höger sida, och han gav mig en rosa blankett i två exemplar med ett karbonpapper mellan. Eftersom texten var på nepalesiska fick han peka och tala om vad jag skulle skriva. För dokumentet skulle han ha 25 rs, 2 kr.
Han hänvisade mig vidare till CO, som satt alldeles ensam i ett stort rum bredvid. CO skrev några krummelurer på papperet och jag gick tillbaka till 29.
Där satte jag mig och väntade på en bänk, som var läskigt lik den gamla typens kyrkbänkar med en sittbräda och ett ryggstöd, som lutade framåt så man inte skulle somna.
Det kom in en annan västerlänning, som såg minst lika tröstlös ut med sitt vilda skägg och ostyriga hår. Vi nickade till varandra i samförstånd.
29 sa till mig att hämta Mr Placenta, vilket betyder moderkaka på engelska och det tror jag inte han hette.
Jag gick tillbaka med min lapp till rum 31 och B tog min lapp och gav den till C, som följde med mig till 29 igen.
Vi det här laget hade de rotat fram paketet från nån gömma och jag fick en kniv för att öppna det, så C kunde titta vad det var och bedömma hur mycket jag skulle betala i tullavgift.
Följde med C tillbaka till rum 31 och blev hänvisad till D, som tog mitt papper och skrev in något i en stor bok.
D pekade att jag skulle gå till A, som stämplade papperet, tog ur karbonpapperet och rev loss en av de rosa sidorna och la i en box på golvet.
Blev åter hänvisad till CO, som skrev någon kråka igen. (Det måste vara tråkigt för honom att sitta själv i det rummet).
Gick tillbaka till 29, som kollade på mitt rosa papper och sa att jag skulle betala 1,20 kr i tull och det fick jag minsann kvitto på. Jag fick signera i en stor bok att jag tagit paketet och sen var det klart.
Lätt som en plätt!
Tidigare i veckan fick vi ett stort vadderat kuvert från svärmor med kaviar, Bamse-tidningar och Bearnaissåspulver och det paketet kunde vi hämta direkt i postboxen. Tusen tack svärmor!
Oavsett, så är alla paket från Sverige mer än välkomna!

18 juni 2013

Bröllopsgåtan

Nu vet jag varför brudens familj inte accepterade bröllopet vi var på för några helger sen.
Hon var ihop med en kille förut och familjerna bestämde att de skulle gifta sig, men det ville inte hon. Hon träffade Akash och hittade därmed sin drömprins och de bestämde sig för att gifta sig istället.
De gifte sig efter att ha känt varandra i bara fem månader och flickan bönade och bad sina föräldrar att åtminstone träffa honom, men det har de vägrat till dags dato.
Jag måste säga att jag beundrar denna tjej, som bara är 22 år, som följde sitt hjärta trots att hon hade hela släkten emot sig.
Det visade sig nämligen att brudens far är Mom Sweeties kusin och han hade uttryckligen förbjudit henne att gå på bröllopet medan Akash mamma gjorde vad hon kunde för att hon skulle komma.
Den delen av soppan visste vi inte om när vi var på bröllopsmiddagen.
Tilläggas bör att den familj som borde sagt nej är Akash familj eftersom han kommer från ett högre kast, men de var bara glada att han hittat någon att älska och att de älskar henne också gör det bara ännu bättre.
Men det stackars flickebarnet gråter om nätterna och saknar sin familj. Vi får se hur många år de pinar henne på detta viset. Det kan ta tid.

17 juni 2013

Epic

Idag var vi på vår första biofilm här i Nepal.
Jag var beredd på att filmen skulle vara på hindi, men den var på engelska så jag blev jätteglad.
Filmen var toppenbra! Jag har ingen aning om den har gått i Sverige eller inte, men den är definitivt sevärd.
3D effekterna är häftiga. Både vackert och lite skrämmande.

15 juni 2013

Royal

Ove Danielsson, en riktig Askersundsprofil, har bloggat om pappa och hans häst Royal.
Läs bloggen här.

14 juni 2013

Maya

Jag har en kompis inne i Thamel och varje gång hon ser mig följer hon varje steg jag tar tills jag går någonstans där elaka hundar jagar bort henne.
Jag kallar henne för Maya (uttalas Meja) och det betyder älskling rent allmänt.
Idag var hon med mig in på en restaurang när jag skulle äta frukost.
Ett tag låg hon mitt i gången och ingen flyttade på henne.
Sen kröp hon ihop sig och la sig i min stols underrede.

Mayuri

I vintras fick jag ett mail från en indisk kvinna, som bor i Chicago, USA, att hon skulle komma hit till Nepal i juni och hux flux var det helt plötsligt juni och idag har vi träffats.
Hon ska åka på en 10-dagarstripp till Tibet med en grupp på mer än 70 st indier.
Vi ska träffas igen när hon kommer tillbaka och då ska jag följa med henne och shoppa.
Det ska bli spännande att höra hur det var eftersom mamma och jag planerar att åka till Tibet i höst.
Hon var så söt och hade med en Prinsessan Belle-docka till Leya och Leya blev överlycklig efter en dag på museum med skolan där hon såg en uppstoppad tiger och andra djur.

12 juni 2013

Handgjorda stövlar

När man bor så här finns det stora möjligheter att leva ut sina designdrömmar.
Materialet är billigt och arbetskraften är överkomlig. Det är såklart mycket billigare än i Sverige, men inga slavlöner som i Bangladesh, vilket vi tycker är toppen.
Vi vill kunna stå för att arbetsvillkoren är bra för det vi säljer och det kan vi säga med själ och hjärta att det är här.
Jag har låtit sy upp ett par stövlar i min storlek. Jag har så stora fötter, 43 numera, att jag aldrig kan hitta skor i vanliga skoaffärer, så att få sy upp ett par läckra stövlar känns helt fantastiskt.
Du kan också få skor uppsydda efter dina mått i vilka tyger du vill. Det finns massor av vackra nepalesiska tyger. Och de är fodrade med ull, så de är vintervarma och goa.

11 juni 2013

Vilken morgon

Ibland blir inte dagen som man tänkt sig.
Min plan var att lämna Leya på skolan, prata med rektorn och åka in till stan och jobba.
Först blev Leya och jag osams för att Leya inte hälsar ordentligt på folk. Vad spelar det för roll om man är söt och smart om man inte är trevlig mot människor man möter.
Sen fick Angel tag på en kattunge och drog iväg med den i munnen så den dog.
Jäkla hund! Hon tror allt är råttor. Valpar, hönor, kattungar. Hon är rena mördarmaskinen. Det var jättesorgligt, men det var ingens katt så alla försäkrade mig om att det inte var någon fara. Men ändå.
Sen hade jag glömt mobilen hemma, så jag fick gå hem igen och där blev jag kvar.
Ingen ko på isen! Jag får åka in imorgon istället.

10 juni 2013

Maskar

Ibland undrar jag om de vuxna tänker med rumpan här.
Igår när Leya och jag gick hem från skolan sa hon att hon inte ville gå till skolan imorgon, (läs idag), och jag undrade såklart varför.
Det visade sig att någon hade visat fruktansvärda bilder på barn som var fulla med mask och sen drog de till med osanningar som att man får mask om man äter socker.
Idag skulle alla barnen åka till doktorn och göra vad vet vi inte riktigt för när Niklas gick med henne till skolan imorse var det helt plötsligt ingen som förstod ett enda ord engelska. (Rektorn var inte där).
Jag ska tillägga att rektorn ville prata med mig igår morse, men hon var sjuk i magen så hon kom aldrig. Jag antar att det var det här hon ville prata med oss om.
Imorgon ska mamma FIA gå med Leya till skolan och förhoppningsvis är rektorn där för då ska jag säga henne ett sanningens ord.
För det första är det rent horribelt att de skrämmer barnen med otäcka bilder och för det andra ljuger de för barnen om hur man får mask. Jag förstår att de vill få barnen att äta mindre socker, men att ljuga om det är inte OK.Föräldrar har dragit till med ljug i alla tider om både det ena och det andra, som att man inte ska bada direkt efter att man har ätit till exempel, men skolan ska väl ändå stå för fakta.
Vi kollade upp vad som gäller med maskar i magen på nätet så vi kunde förklara för Leya, men det lär inte de andra föräldrarna göra.

8 juni 2013

Bröllop

Kollar prinsessbröllopet liggandes i hängmattan med datorn på magen.
Det är ju så här man ska fira ett bröllop.

Star struck

Finns det något svenskt ord för star struck? Stjärnslagen är det närmaste vi kan komma på.
Vi träffade en kille igår, när vi åkte till en välsorterad matbutik där vi nästan spenderande lika mycket pengar som för en månadshyra, och han blev alldeles chockad när han såg Leya.
Leya är tyvärr inte speciellt talför när det kommer fram fans, men hittills har vi fått höra att det är ett nepalesiskt drag att vara blyg, så det är ingen som har tyckt att hon har varit divig.
Killen var så go att han bjöd Leya på en mugg saltade och smörade majskorn. Supergott!

Regnskydd

Till årets monsun har vi inhandlat en stor presenning, som vi har spänt upp över köksdelen och där vi går mellan rummen.
Det är långt ifrån tätt efter kanterna och oftast regnar det så hårt att det skvalar in på golvet, men det hjälper lite i alla fall.

5 juni 2013

Rolig skylt

Roliga skyltar gör livet lite mer värt att leva.
I det här fallet skulle jag hellre betala hundra procent för en hel T-shirt.

4 juni 2013

18 små rätter

Söndagens efter-bröllop-fest var mer normalt nepalesisk. Det vill säga. Man kom dit för matens skull.
Vid såna här tillfällen umgås man inte med de andra gästerna utan man äter sin mat och sen går man hem.
Här äter brudparet förrätten, eller snacks som man säger här.

Vi sitter i solen och njuter mellan måltiderna.

Ett annat, väldigt ungt brudpar var också där uppe vid templet och firade med sin familj .

Dags för huvudrätterna och dessert och vi sitter snällt uppradade och väntar.

Sen började utfordingen. Visst kan man kalla det utfordring när maten serveras ur hinkar med slevar.
De var väldans effektiva när de väl kom igång.

Så här serverades alkoholen. Odrickbar hemkört kodo roxio till vänster och sött risvin till höger. Själva dricksanordningarna bäddade för att man inte skulle dricka för mycket. De var något svårhanterliga. Tur man inte dricker annat än vatten och läsk.

När vi svalt sista tuggan tackar vi vår vän Akash och gick hem och vilade. Vi är inga party-people, så en lördagkväll på restaurang och en bröllopsmiddag räckte för oss för ett bra tag framöver.

Och hur var det nu med kastproblemen, som gjorde att brudens familj inte accepterade bröllopet?
Det enda vi har fått klarhet i är att brudgummen är av högre kast än bruden, vilket gör det ännu mer ologiskt, men det är tydligen en lång historia som Akash lovade berätta när han kommer tillbaka till jobbet.
När han kommer tillbaka visste han inte riktigt. Konstigt, va!

Kom ihåg till nästa bröllop: TA MED EN SKED, så slipper du äta med händerna.

3 juni 2013

Andra-kluddare

Igår ringde rektorn och frågade om det var OK för oss om Leya flyttar upp en klass och det var det såklart.
Här ser ni en mycket stolt och glad andra-klassare på väg till skolan sin första dag i tvåan.
Jag måste nypa mig för att verkligen förstå att vi har fått en tjej som är både söt, smart och social.
Jag är så himla stolt!

Saltad glasyr

Festen i lördags var det roligaste jag varit på på länge!
Innan vi gick var jag lite rädd att det skulle bli stelt och tråkigt, vilket det ofta kan bli när man inte känner gästerna på festen.
Jag trodde nog att det skulle vara mest japaner och att de skulle sitta och kackla på japanska och sen skulle vi sitta där som panelhönor och stirra ner i maten.
Men så var icke fallet.
Det var en helfestlig kille från Kashmir i Indien, som brukade stjäla tårtor när han var liten, så han kallade sig själv för tårtexpert. Hans flickvän var japanska och hon kunde sisådär lite engelska, men hon hade stora yviga gester, guppade med sin lugg och hästsvans och rökte som en borstbindare.
Det var en liten, nätt irländska som jobbade som lärare på en vuxenskola här i Kathmandu och hon var nygift med sin japan, som hade håret i en knut på huvudet. Hon kändes så där välkänt europeisk och hennes japan skrattade glatt åt alla våra skämt.
De bor i en fin lägenhet inne i stan och de betalar en spottstyver i hyra, men ... och det är ett stort men. De har inget vatten.
Sen var det en indisk/schweisisk tjej på 21 år, som var helt fantastiskt spännande att prata med. Hon visste allt om allt och då inte på det minsta besserwissermässiga sättet. Hon var helt enkelt en intressant person, om man så pratade om hajar eller originalsagorna Disney gjort sina filmer efter.
Hennes pojkvän, det verkade vara nytt och osäkert, hade bott i Schweiz i 10 år, så han var också toppen att prata med om europeiska vanor och ovanor, och han i sin tur var hårdrockare med egen studio. Så nu har vi en studio där vi kan spela in en klassisk nepalesisk sång med Leya, något jag har funderat på ett tag.
Det visade sig att brudparet inte alls gift sig i Japan, så var det med Niklas detektivegenskaper. De hade fixat papperen här i Nepal och festen vi var på var den enda de skulle ha, så det var verkligen en ynnest att få ha varit med och firat deras speciella händelse i livet.
Bruden Akimi, som jag aldrig riktigt pratat med tidigare, blev så chockad när hon klev in genom dörren att våra planer med två rader av gäster de skulle passera gick om intet, så vi fick bombardera dem med blomblad när de stod paralyserade i dörren.
Vi bjöds på buffé med flera smarriga rätter, som friterad fisk med remouladsås, pasta med en god sås och strimlade bacon som förde tankarna till kebab. Mums!
De fick brudgummen att nästan pussa bruden på kinden och när jag i ett senare skede pussade Niklas på kinden visste inte jublet några gränser. Inte riktigt vad man är van vid hemma i Sverige där det är vardag att pussa sin man på munnen lite varsomhelst. Vi har verkligen fått träna om oss sen vi flyttade till Indien, där samma sociala regel gäller. Inget pussande alls. Men vi brukar fuska och snabbpussas på kinden.
Tårtan var något som vi kommer prata om länge och om inte stämningen var på topp före tårtans entré i våra liv så höjdes taket ytterligare ett snäpp.
Den såg så fin ut med sin låtsasgrädde, sin glasyr och choklad, men den ruvade på en salt hemlighet. Bagaren måste ha varit full eller möjligtvis hög, för det var salt i glasyren. Och då menar jag inte en liten nypa, utan det smakade bara salt. Istället för att förstöra kalaset blev det en rolig grej och vi skrattade så det nog hördes till både Japan och Sverige.
En bild på de lyckliga tu med den salta tårtan.

De fick en kudde i present där det stod JA på ena sidan och NEJ på den andra. Det var ett festligt inslag i den lilla presenthögen. Jag har aldrig sett det tidigare, men det kan vara ett tips om någon ska på bröllop i sommar.
Akimi fick ett par örhängen jag virkat och jag blev så rörd när hon tog av sina fina guldörhängen och satte på sig de hon fick av mig.
Hon jobbar med ett projekt, några timmar från stan, där de syr tygbindor. Jag ska följa med dit nästa vecka och kolla vad de gör. Det ska bli spännande.

När vi skulle hem fick vi skjuts av hårdrockaren och han hade en sprillans ny liten sport-Honda med bara en dörr till baksätet för att man inte skulle kunna gå ut i trafiken. Mycket märklig bil måste jag säga, men den luktade nytt läder och det var attans skönt att få skjuts hem när man hade ont i magmusklerna av allt skrattande.

1 juni 2013

Bröllopsfester

Ikväll och imorgon ska vi på olika bröllopsfester.
1. Ikväll gäller festen en japanska. Vår kashmereleverantör, en av Nepals bästa bodybuilders, har gift sig med sin japanska i Japan och nu har de tydligen fått papper på att de är gifta även här i Nepal. Hennes kompisar har planerat en överraskningsfest på en restaurang i grannstan och av någon anledning har vi blivit bjudna.
Vi tror det kommer en massa japaner, så det ska bli spännande.
2. Idag träffade Niklas Akash, som jobbar i det företag där vi köper risväskor och annat gjort i hampa, när han skulle fika, (fikakillen kom äntligen tillbaka häromdagen. Han skulle vara borta på bröllop i två veckor, men det blev drygt fyra, vilket inte alls är ovanligt).
Jag såg på Facebook att Akash hade gift sig, se bilden, och han bjöd oss på fest imorgon i vårt, (det är inte vårt personligen, utan områdets), tempel.
Enligt Niklas var inte hennes föräldrar med på själva bröllopet eftersom de inte godkände vår vän som make till sin dotter och det är för mig en gåta. Han kanske har ett lägre kast än henne, men vad sjutton! Killen är glad, som tydligt syns på bilden, lättsam, omtänksam och jobbar hårt. Han har ordnade familjeförhållanden och bor i ett stort hus här i vårt område. Vad mer kan man begära för sin dotter? Det här med kasten är bara för mycket.
Varför är gudarna och samhällets åsikter viktigare än ens barns lycka? Jag tycker inte man är en bra förälder när man nekar sitt barn lycka.
Jag vill påpeka att all information kommer från Niklas och han är precis urusel på att ta reda på fakta och skvaller.
Jag återkommer efteråt när jag vet mer.
Nepaleserna har en gräskrans runt halsen när de gifter sig.