Visum

Då var det dags för årets visumdebackel.
Det är samma visa varje år. Allt händer i sista minuten, våra visum går ut imorgon och varje år måste vi visa vårt "kontor".
Så nu sitter vi och väntar på representanterna från Ministry of Industry, som vår advokat smörjt med en dyr middag och lite annat, som krävs för att vi ska få stanna kvar.

Vår skylt har semester
364 dagar per år.

Här sitter bossen.

Förkylda

Dags för weather change, sommar - monsun och då kommer förkylningarna som ett brev på posten.
Jag är oerhört tacksam för det flexibla arbetslivet vi har, men det är lite trist att inte kunna spela in det sista kapitlet i min andra bok, "En avgudad sten i prinsessklänning", eftersom jag låter som en trött anka.

Våra tibetanska vänner

Under åren vi bott här i Nepal har vi åkt till Pokhara på semester minst en gång om året.
Varje gång vi kommer hit träffar vi våra tibetanska tanter.
Vi har till och med varit hemma hos dem ett par gånger. De bor i ett så kallat flyktingläger, refugee camp, men det är en by med riktiga enplanshus.
Det är en fantastisk energi i deras by. Det är så tyst och stämningsfullt, som om man rest till ett annat land.
Tanterna har fem och sex barn och de har det kämpigt ekonomiskt.
Varje dag sitter de tillsammans, som de bästa vänner och grannar de är och försöker sälja krimskrams till turister.
Varje gång ger vi dem en summa pengar, som vi handlar lite för, mest för sakens skull.

Pokhara

Leya och jag är på arbetssemester i Pokhara.

Mitt paradis is Nepal!