Kossorna och deras kalvar behövde flyttas till en annan hage med mer gräs. Mamma och pappa är i Skottland och Niklas har koskräck, så jag fick göra det själv.
Det gick nästan vägen, men ett gäng kalv-huliganer blev kvar och de jagade jag i nästan tre timmar. En granne stannade och försökte hjälpa dig, men skocken var heltokig.
Tillslut kom en ko tillbaka och det var helt fascinerande att se hur hon föste dem framåt, som en vallhund, ut genom öppningen och in i den nya hagen.
Det var precis som om korna hade klunsat om vem som skulle gå tillbaka och hämta barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar