Katastrof

Nu är gränsen snart nådd gällande våra kära indier.
För ett par timmar sen fick jag reda på att ett jätteviktigt paket, som jag trodde hade skickats för en månad sen, inte har blivit skickat.
När jag fick reda på det fick jag hjärtklappning och huvudvärk och jag frågar mig än en gång varför jag håller på med det här.
Jag behöver nog sova på saken för att kunna ge ett ärligt svar, men just nu har jag stor lust att skriva in mig vid ett buddhistiskt tempel och frånskriva mig alla materiella krav.
Jag har åtminstone frisyren klar. Alltid något!
Mamma! Gå nu inte och oroa dig för mig. Imorgon är en ny dag!
Det kommer bli en sjuhelsikes spännande bok om vårt liv, när jag har råd och ro att sätta mig ner och skriva den.