Oväder

Inatt upplevde vi 20 minuter av skräck.
Exakt klockan 2 vaknade jag av att det mullrade så jag sa till Niklas att vi skulle dra ur datornerna och TV:n.
Några sekunder senare blåste det upp till orkan och ytterdörren slängdes upp på vid gavel, blixtrar for kors och tvärs över himlen, regnet öste ner, vågrätt, och åskan dundrade så nära att huset skakade.
Det var som i en skräckfilm när vi pressade igen dörren.
Då upptäcker vi att dörren inte går att stänga. Leya, eller någon annan, hade låst dörren så låskolven stod ut.
Nyckeln fanns ingenstans så vi fick blockera dörren inifrån så gott vi kunde, men det forsade in vatten under dörren och i glipan. Jag tätade hastigt med sängkläder som låg i tvätten.
Sen var det bara att lägga sig ner och vänta på att det skulle sluta.
Vi hörde plaststolarna kasa över terrassgolvet och tankar for runt i mitt huvud vad vi hade glömt ute som antagligen skulle blåsa all världens väg.
Jag tänkte på de stackars blommorna jag köpt. Det fanns inte en chans att vi gav oss ut i ovädret för att försöka rädda några saker. Man hade ju ingen aning om vad man kunde få i huvudet.
Efter 20 minuter kändes det som det blev kav lugnt. Det regnade och åskade lite på håll, men blåsten hade släppt.
Leya sov igenom hela ovädret.
På morgonen var allt dyngsurt, men alla stolar var kvar på terrassen och blommorna lever, otroligt nog.