Häromdagen såg vi tre stiliga ekipage trava fram i trafiken.
Två med identiskt lika svarta hästar och ett med två sagolika, kritvita hästar med böljande manar.
Och vad är det att skriva om?
Jo, för här i Nepal finns det knappt några hästar. Det finns inga ridskolor eller någon ridkultur alls bland vanligt folk.
Visst kan man se en bergponny då och då, men de riktigt fina hästarna har bara polisen och militären.
Den ovanliga synen blev ännu märkligare eftersom kuskarna och de två männen som stod bak på vagnarna inte var klädda i tidstypisk livré utan keps, uniform och kängor i kamouflagemönster.
Två med identiskt lika svarta hästar och ett med två sagolika, kritvita hästar med böljande manar.
Och vad är det att skriva om?
Jo, för här i Nepal finns det knappt några hästar. Det finns inga ridskolor eller någon ridkultur alls bland vanligt folk.
Visst kan man se en bergponny då och då, men de riktigt fina hästarna har bara polisen och militären.
Den ovanliga synen blev ännu märkligare eftersom kuskarna och de två männen som stod bak på vagnarna inte var klädda i tidstypisk livré utan keps, uniform och kängor i kamouflagemönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar