Allister och Lydia

Just nu har vi trevligt kundbesök från USA.

Doing business in India

Just nu håller jag på och redigerar det sista av en engelsk ljudboks-novell jag skrev för några år sedan.
Den handlar om några timmar i Delhi när jag råkar ut för en del tokigheter.
Sånt som bara kan hända i Indien och inget att rekommendera för icke stresståliga personer.

Fredag

För oss spelar inte veckodagarna någon större roll. Dagarna flyter i varandra på ett skönt sätt.
Ibland känns det som en torsdag när det är fredag och ibland känns det som onsdag när det är tisdag.
Så vi vinner och förlorar dagar lite nu och då, men det går nog jämnt ut i slutänden.
Jag hittade en bubbelflaska med Vira Blåtira, så vi sitter ute och firar lite och det passar ju bra när det är fredag, även om vi hittar på anledningar att fira närhelst andan faller på.

Grannen tittade in över muren och mutade hundarna med lite snacks.

Romantik

Niklas och jag brukar unna oss en natt i turistområdet Thamel någon gång ibland.
Det ligger bara ett par kilometer hemifrån, men för romantikens skull har inte avståndet någon betydelse.
Vi brukar bo på ett lite lyxigare hotell för 250 kronor natten, men den här gången ville Niklas att vi skulle prova något nytt.
Jag är inte mycket för att ändra på det som är bra, så nästa gång bestämmer jag att vi återgår till gamla rutiner för det här hotellet var en riktig nitlott.

Kläder på tork

Här hänger kirurgernas skyddskläder på tork mitt i trafiken.
Känns tryggt och sterilt.

Tibetanskt nyår

Ett par dagar efter tamangernas nyår firade vi det tibetanska nyåret på en restaurang, som ägs av en tibetansk vän, Tenzing.
Vi hade inte mycket att välja på i nyårsmenyn eftersom de gillar tunga och blodkorv och dessutom var det jättestarkt.
Vi gick hem vid klockan 20, men de hade festat till fyra på morgonen.
En stor kontrast till hur indier firar. Nepaleserna ligger någonstans mittemellan.

Tamang New Year

Häromdagen firade folkgruppen Tamang nyår och vi passade på att fira också.
Läs mer om Tamang här.

Det var otroligt mycket folk och mat på festplatsen och kvinnorna var fantastiskt vackra i sina traditionella dräkter.

Operation gatuhund

Imorse kom två veterinärer och steriliserade en hund, som bor på gatan utanför vårt hus.
I december fick hon sex valpar, varav fem fortfarande är i livet och vi kände att vi ville göra en insats.
De tikar, som inte är opererade, föder kull efter kull och dessvärre dör de flesta valparna  i valpsjukan och det är en fruktansvärt plågsam död.

Visst är de söta!

Lizzie försvann

Häromdagen hade jag en fruktansvärd upplevelse. Vi var på en fabrik och diskuterade olika prover till en kund i USA och vi befann oss ganska långt hemifrån.
När vi var klara insåg vi att Lizzie inte var där med oss. Hon är alltid lös och följer mig överallt, men för första gången var hon helt borta.
Personal gick igenom hela den sju våningar stora byggnaden och öppnade alla stängda dörrar.
Någon sade att hon setts springa ut genom grinden och ett febrilt letande tog sin början. En strid flod passerade strax utanför fabriksbyggnaden och jag började få panik.
Vi gick planlöst runt i området och en av fabrikens motorcyklar sattes in i letandet.
Till slut var jag så känslomässigt utmattad att jag gick upp på taket och bara skrek "Lizzie". Jag hade en hemsk känsla av att jag aldrig skulle få se henne igen.
Jag satte mig på golvet och skickade en nödsignal till gud och min, sedan länge bortgångna, hund Söndag, som brukar hjälpa mig att hitta saker som kommit bort.
Söndag är helt fenomenal på att hitta saker, men oftast har hon gömt dem innan de ploppar upp på ett helt annat ställe.
Efter att jag samlat lite kraft reste jag mig för att gå ner och fortsätta leta, men då såg jag i fjärran hur Niklas kom bärande på Lizzie, som såg helt livlös ut.
Jag flög ner för sju våningar, slöt hennes leriga, chockade kropp i min famn och grät av lättnad.
Hon hade suttit i en dörröppning ett par hundra meter bort, i samma riktning vi skulle åkt om vi åkt hem och väntat på att jag skulle komma och hämta henne.
Lizzie är verkligen min lilla bebis, nu sedan Leya har vuxit upp, så jag är oerhört tacksam att den här mardrömmen slutade lyckligt.

I taxin på väg hem.

Guldbröllop

Vår leverantör Everest, vi kallar honom Everest eftersom hans affär heter så, bjöd oss till hans föräldrars guldbröllopsfest och det tackade vi gärna ja till.
Festen började med att barnbarnen dansade för sina farföräldrar.

Det här lilla barnbarnet hade klätt sig som den 

levande gudinnan Kumari.

 Vi fick lite för-snacks till dansen. Det gulfärgade ägget är 

en viktig tradition för folkgruppen Newari.

Läs mer om Newari här.

Här sitter de och njuter av barnbarnens föreställning.

Notera mannens klädsel, som är sydd i 

samma Nepalesiska traditionella tyg i 

allt från topin, mössan, till tofflorna.

 Sen kom snacksen, som oftast är godast på såna här tillställningar. 

Friterad kyckling, potatisklyftor, grönsaksröror och mycket mer.

 

Sen serverades tårtan på den lilla scenen, men eftersom

det var så mycket folk passade vi på att äta från buffén.

Det gällde att undvika kryddstark mat och då blev tallriken lite blek.

 Här sitter paret, som lyckats hänga ihop i 50 år.

 Tårtan var som vanligt alldeles för söt och serverades

i små bitar på servetter.

 Niklas och vår vän Everest.

När vi ätit oss igenom all mat och gratulerat åkt vi hem.

Skönt att inte behöva hänga kvar bara för att det ska vara så.