Sarigarnet

Anledningen till att vi hamnade på det här bröllopet från början var att jag köpt garn av brudens bror.
Jag ville gärna komma och se hur produktionen går till, så vi slog två flugor i en smäll.
Här ligger en rad färdiga garner.
Kvinnorna kom förbi kontoret och visade sina färdigheter eftersom bröllopsförberedelserna pågick överallt utanför.
De går runt med sin spinngrej hela dagarna och gör ca 2 kg om dagen. Vilken snits de hade!

Om det nu var svårt att väva, så fick jag inte till en enda milimeter när jag försökte göra garn. Jag poserade för det här kortet, men lämnade raskt tillbaka grejerna.
Nu är jag ännu mer imponerad över garnet, som jag redan älskade innan jag kom dit.

Jag provade lite sarivarp på huvudet istället för att roa publiken.

Nu vet jag var garnet kommer ifrån. När en sari är vävd och klar blir det ofta varp kvar och den klipps i decimeterbreda bitar för att spinnas.

Dessutom tar man tillvara på spillet under vävstolen och då ser det ut så här. När vi sen beställer en viss färg får de sitta och peta ut färg efter färg.

Vävning och blekning

På vår resa i Bhagalpur fick vi göra studiebesök och var vi än gick hade vi både vuxna och barn, som förföljde oss.
Många hade aldrig sett en utlänning och en kvinna höll på att svimma när jag tog hennes hand. Tur att Niklas också såg det för jag trodde inte mina ögon. Vi kände oss som Beatles minst sagt.
Vår leverantör har ca 300 vävare, som väver på gammaldags vävstolar som är nedgrävda i marken. På en dag hinner de göra 3 st sjalar var.
Både Leya och jag fick prova. Jättesvårt!

I huset bredvid blekte de garnerna med en väldigt speciell, rullande teknik där killarna var helt samspelta.

Ganges

Sen barndomen har jag drömt om att få besöka floden Ganges och doppa mina fötter. Nu har jag äntligen gjort det och det kändes märkligt heligt och fint.
Såklart ville jag att Leya skulle få göra det också.
I den här delen av Ganges bor det ca 2000 delfiner. Vi såg inte en enda just då, men det var mitt på dagen så de sov nog siesta.

Ashram i Bhagalpur

Vi besökte ett stort ashram. Ett ashram liknar ett tempel där munkarna bor inom buddhismen.
Den här mannen, som nu är död och ersatt, byggde och startade ashramet.

Mannen i mitten är en "follower=följare", som det heter. Religionen och traditionerna de utövar är från flera tusen år tillbaka så det är ett tufft liv han valt att leva.

Hela stället är byggt kring den enorma, urgamla, kolsvarta grottan, som finns innanför de här grindarna. Därnere, utan knappt någon luft mediterar de i flera timmar om dagen.

Fawlty towers och Haldi

Efter en natt på Fawlty Towers med 100 mygg har vi nu bytt hotell.
Vid lunch åkte vi till våra värdar, som också är våra leverantörer av garnet gjort av återvunna sarityger. Han sa att de bodde litet och hade företaget i samma hus.
Jag vet inte vad jag hade tänkt mig, men det var jättestort och ni kan inte ana vad de håller på och bygger upp.
På söndag kommer det vara fest hela dagen för 2000 personer och på själva cermonin kl. 22 kommer det "bara" vara 600 pers. Vi var 8 st på vårt bröllop och det berättade vi såklart.
Scenariot känns helt absurt, som om vi är med i en romantisk film.
Eftersom det inte kommer några turister hit behandlas vi som kändisar.
Leya fick prova brudslöjan.

Jag, Leya, bruden, hennes mamma och brudens lillasyster.
Familjen är strikta muslimer så när Sharmain gift sig blir hon hemmafru hos sin mans föräldrar och får endast gå ut med en heltäckande slöja och springa för ögonen.
Så synd för hon är så söt!

Jag fick vara med om cermonin Haldi där de smetade in hennes synliga kroppsdelar i en smet gjord på den gula roten haldi, ser ut som ingefära.
Proceduren upprepas i flera dagar innan bröllopet.
Den gula sarin hon har på sig ska hon ha på sig till på söndag, i fyra dygn.

Resan till Bhagalpur och nya spikmattor

Innan vi åkte var det dags för en trimning av både hår och skägg. Snälltåget kom då äntligen iväg, tre timmar försenat, och Leya njuter som vanligt av att resa.

Kaninen hon fick av morfar när hon var liten bebis är numera alltid vid hennes sida när hon ska sova.

Gurkmannen på tåget sålde färska gurkor han skalade, delade och saltade. Gott!

Vi har tagit fram lite nya spikmattor i kollektionen Made in India. Här är Romantic garden blue.

En tänkarmössa

Idag åkte jag och Leya ut till fabriken.
Sajeev, bossen, har designat en tänkarmössa och han var så stolt. Skulle tro att det var det första han designat i hela sitt liv och han sken som en sol.
Imorgon vid lunch sätter vi oss på tåget mot Bhagalpur och bröllopet. Vi hittade ett direkttåg så det tar bara ett dygn. Vi får se hur bredbandet fungerar där.

Utsända

Kaj Pollack har ett uttryck, som går ut på att vissa människor är utsända för oss att öva på. Vissa dagar är det mer övning än andra. Say no more!

YMCA och cooler

Idag vaknade jag med ihållande illamående, rännan och ont i magen. Är bacillerna tillbaka nu igen?
Leya och Niklas packade ihop sig för att äntligen åka till YMCA och ansöka om medlemskap för bada i deras pool.
När de kommer fram, jättetaggade efter minst en månads väntan på att de skulle öppna poolen, fick de veta att det var en urbota dum 6-årsregel för att barn skulle få bada. Ibland förstår man sig inte på hur folk tänker.
Fick tipset att köpa en cooler istället för en dyr AC. Den ser ut som en hundbur och låter som när man står två meter från min barndoms hötork. Jag vet inte om det blir så värst kallt heller.

Glad påsk!

En liten påsk-present från oss till er. Några filmsnuttar från våra äventyr. Klicka här.

Måla ägg och läkarundersökning

Idag målade vi ägg på Café Festa för att hålla liv i en svensk tradition. Fran, argentinaren, var med och han tyckte det var en kul och annorlunda sed.Sen gick vi igenom en lättare läkarundersökning, eftersom YMCA kräver det för att vi ska få medlemskap och kunna åka till deras pool och svalka av oss.

Igår och idag har det varit riksha-strejk i stan, så det är väldigt lugnt på gatorna. Men det är inte så lätt om man vill ta sig någonstans. Jag förstår varför de strejkar så jag hejar på dem.

Fran och Ibrahomovic

Idag träffade vi Fran, Pranas agent i Argentina. Han landade igår och han var helt hänförd av alla intryck.

Tjejer! Han är singel, 32 år, gillar att laga mat, älskar barn, är en vältränad Ironman och en jättefin människa. Han söker en självständig, go tjej.

Köpte en Slatan-tröja till Niklas här i Delhi. Han blev jätteglad och har struttat runt i den ett par dar när han i morse upptäckte felstavningen: IbrahOmovic istället för IbrahImovic.

Ni kan tro att vi garvade, speciellt eftersom Niklas alltid har sagt att han skulle lämna mig om Slatan friade.

Bröllop

Nästa vecka ska vi på bröllop i Bhagalpur, Indiens sidenstad.
Det är systern till Rahmani, som vi köper sarigarnerna av, som ska gifta sig.

Resan tar två dygn med långsamtåg och det ska bli jättespännande.

Vacker inbjudan.

Hemsidan är uppdaterad

Nya duschdraperier

Golden DelhiDelhi passion

Delhi night (likadant tyg och mönster som Delhi passion)

Hästar

Vi har hittat ett stall med vackra indiska hästar nära vår lägenhet. De används vid bröllop när brudgummen ska rida till sin brud.
Idag gick vi dit och tittade. Leya fick sitta på en häst för en smärre summa pengar och nu vill hon gå dit igen. Såklart!

Hemma i Delhi

Imorse klockan fem kom vi hem till Delhi igen efter en hellride light. Men innan vi lämnade Manali hade vi gjort lite saker jag inte hunnit berätta om.

Det här är jaken Johnny. Jakar är som jättestora kaniner, fast de går som kor. De är fenor på att gå i bergen, så därför är det ett bra lastdjur i Himalaya. De är bedårande söta!

Leya rider på Johnny.

Niklas, Leya, jag och vår nya kompis Carolina tillsammans med Johnny.

Här bär det uppför.

Vi gick en långpromenad i det närliggande naturreservatet och hela vägen följde den här hunden efter oss. Vi döpte henne till Disney eftersom hon var så lik en av våra gamla hundar.

En färggrann fågel.

En björn, i bur, i väntan på tillfrisknande och utsläppning.

Jambo, supersöta valpen på vår favoritrestaurang i Manali.

Leyas första kärlek. Hon blev helt nipprig så fort hon såg den här killen. Det här kortet ska vi visa på hennes framtida bröllop.
Såklart lyckades vi få punka i natt mitt i ödemarken, men det fixade den äldre, vana chauffören med ett par svordomar på hindi. Jag kan tillägga att resan tog 14 timmar och Leya gnällde inte en enda gång. Vilken unge!

Hästen Rajid

Facebook är uppdaterad med nya bilder härifrån, men jag har förstått att man måste ha ett Facebook konto för att komma in och se bilderna.
Jag tror inte att mamma fixar det så jag får köra lite parallellt här på bloggen.

Vi står uppe på åsen och njuter. Leya rider hästen Rajid.

Jag har problem med bloggen, så jag kan inte lägga upp fler kort just nu. Dessutom packade min dator ihop häromdagen. Annars är allt bara bra!
Vi åker hem imorgon till myller och hetta.

Underbar dag

Idag har vi haft en jättemysig dag, men klockan är över midnatt så jag får uppdatera er imorgon.

En liten försmak!

Tempel

Följ våra äventyr i Manali här.