Grillen

Pappa visade stolt sin nya gasolgrill.

Jag har provat att grilla korv på den och jag måste säga att man kan lika gärna ställa ut en spis.

Utmaningen och smaken med kolgrillen är fortfarande oslagbar.

Restaurang Mormor

Förutom att krama om alla kära människor och djur var vårt mål att äta när vi kom hem.

Till lunch hade mamma gjort en stor, smarrig smörgåstårta och till middag blev det grillat med bearnaisesås.

Helt underbart! Utsikten och vädret var inte heller fy skam.

Farmor serverar sin lilla nyduschade älskling.

Leya har två. alltid lika hungriga, åskådare.

På kvällen var vi samlade. Syrran kom med sin familj från Vadstena.

Leyas nya bebis

När vi landade på Arlanda möttes vi upp av svärmor och Leyas nya bebis.
Britt-Marie hade även sytt och stickat små dockkläder och gjort en docksäng av en korg. Supersött!
Leya var mållös ett bra tag innan hon förstod att det verkligen var hennes docka.

Leya kär. Igen.

Leya blev tokkär i Linus, som inte riktigt är den flörtiga typen.
Kanske för att hans tjej Alex var med.

Mobil

Nu fungerar min mobil. Ring om det är något: 070-33 427 33.

Flyttlasset

Jag måste säga att det är lätt att flytta i Indien.
Man går ut på gatan och vinkar till sig en cykelriksha, betalar 30 spänn för besväret och alla är nöjda och glada.
Jag tror vi hade löst det även om vi hade haft en soffa. Indier är experter på att frakta mycket på små fordon.
Till och med Hilda fick åka med. Nu får hon vila några månader.

Tack!

Tack du underbara människa som har donerat pengar anonymt till Sita och Rama.
Eftersom just Sita och Rama kommer bo kvar där de bor så undrar vi hur du vill att vi ska göra med pengarna.
Maila mig på nero@ilmaofsweden.se om du vill att vi ska sätta tillbaka pengarna på ditt konto eller om du vill att vi ska donera pengarna till organisationen Friendicoes. Jag har besökt organisationen i Delhi och de gör ett fantastiskt jobb.

Gudabilder och glass

En dag fick Leya för sig att ta med sin skolväska full med guda-klistermärken till vår favoritrestaurang Festa.
Sen delade hon ut ett klistermärke till var och en i personalen.
Jag måste erkänna att jag var otroligt stolt över hennes egna lilla tilltag.
Som tack från köket fick jag en enorm glass med fruktsallad. Till och med Leya blev chockad!

Pärlor och T-shirt

I Delhi finns ett muslimskt område som heter Turkman gate och dit ska man åka om man är ute efter pärlor och smyckesdelar.
Bland annat finns det massor av underbara keramikpärlor.
Vi träffade också två bröder, som är i smyckesbranschen. Jag kunde inte låta bli att ta kort på bröderna som var klädda som natt och dag.
Galet att gå runt med en sån t-shirt i ett religiöst område. Men vad vet jag.

Skräddarna

Här är skräddarna vi anlitade i Delhi för lite sista-minuten fix.

Jätteduktiga!

Skräddarna hade en söt liten kattunge.

Att välja glädje

Kaj Pollak har skrivit en bok som heter Att välja glädje.
Om vi skulle skriva den just nu skulle den ha undertiteln:
Att välja glädje fast familjen lever på 10 kvm med en halvt fungerande AC i 45 gradig värme, en trotsig 3-åring, en 37-åring i livskris, ingen kyl, skållhett vatten i duschen, myror, möss, bebis geckos med fötter utan sugförmåga, inga pengar, migrän, feber och diarre.

Hundarna

Allt var förberett, med koppel och kennel, när vi nu ikväll talade med en man som bor på samma gata som oss.
Han berättade att hundarna var uppväxta här på gatan och var omkring 9 år gamla.
Självklart kan vi inte flytta på dem. Så egoistiska kan vi inte vara.
Så ikväll känns det tungt och sorgset. Jag hade sett fram emot ett lugnt familjeliv med Sita och Rama.
Men när vi kommer tillbaka kan vi adoptera två andra hundar, så det ordnar sig.

Sita och Rama

Dear friends all over the world!

I will write this message in both swedish and english.

Nu har vi bott här i New Delhi, Indien, sedan i januari och på onsdag åker vi hem till Sverige över sommaren.

Vi har hyrt en lägenhet på tredje våningen ganska centralt i Delhi och blivit en del av det myllrande gatulivet.
Nedanför ingången till vårt hem håller två underbara gatuhundar till.
Rama är en gammal gentleman, som är döv och sover för det mesta. Sita är en gråspräcklig tik med ett hjärta av guld.
En tidig morgon när jag skulle köpa vatten höll jag på att bli attackerad av några andra gatuhundar och då kom Sita rusande till min räddning och ställde sig mitt emellan mig och hundarna.
Sen den dagen har hon en speciell plats i mitt hjärta.

I september ska vi åka hit igen och bosätta oss i en liten by tre timmar från Delhi och där vill vi leva tillsammans med Sita och Rama. Vi vill speciellt ge Rama en sista tid i livet full av trygghet och kärlek.

Vår största oro just nu, som har givit oss sömnlösa nätter, är vad vi ska göra med Sita och Rama. Vi skulle mycket väl kunna lämna dem här på gatan i förhoppningen att de finns kvar när vi kommer tillbaka. Men det kan vi inte göra eftersom regeringen har bestämt sig för att rensa gatorna från hundar inför ett stort sportevenemang i höst.
Gatuhundarna kommer avlivas eller köras utanför stan där de släpps vind för våg.

Vi vill så gärna rädda de här hundarna, men vi behöver er hjälp. Vi tänker göra allt vi kan för att inkvartera Sita och Rama på ett hundpensionat, men det kostar så mycket pengar att vi inte har råd.

Jag vet att många av er sitter i samma ekonomiska sits som vi och att ni såklart behöver prioritera ert egna. Det har jag full förståelse för.
Ni, som känner att ni kan skänka en liten slant gör en fantastisk godhjärtad gärning och ni kommer alla, oavsett om ni ger eller inte, få följa hundarnas liv på bloggen.

Om ni vill skänka en slant går det bra till SEB 5304 03 055 65 eller Payson niklas228@passagen.se eller Paypal niklas228@passagen.se. Om det blir ett överskott kommer pengarna oavkortat gå till en välgörenhet som hjälper gatuhundar.
Snälla agera fort! Vi åker ju redan på onsdag, så vi måste ha löst det innan dess.

Tack från hela mitt hjärta!

MVH FIA


Dear friends all over the world!

Now we have lived here in New Delhi, India, since January and on Wednesday we are going back to Sweden for the summer.

We have rented an apartment on the third floor fairly centrally in the city and become part of the bustling street life.
Below the entrance to our home are two wonderful street dogs.
Rama is an old gentleman, who is deaf and sleeps most of the time. Sita is a sweet bitch with a heart of gold.
Early one morning when I went to buy water I was about to be attacked by other street dogs, and then Sita came rushing to my rescue and stood right between me and the dogs.
Since that day, she has a special place in my heart.

In September we will go back to India again and settle down in a small village three hours from Delhi and we want to live there together with Sita and Rama. We want to give Rama his last time of life full of love and security.

Our biggest concern right now, which has given us sleepless nights, is what to do with Sita and Rama. We could leave them here on the street in hope that they are still here when we get back. But we can't do that because the government has decided to clear the streets from dogs before a big sporting event in the autumn.
Street dogs will be killed or driven out of town where they are released to unknown destiny.

We'd really like to save these dogs, but we need your help. We will do everything we can to accommodate Sita and Rama in a dog boarding house, but it costs so much money that we can not afford.

I know many of you are in the same economic situation as we and you'll obviously need to prioritize your's. That I have full understanding of.
You, who can donate a little money makes a wonderful kind-hearted deed and you will all, whether you give or not, be able to follow the dogs' life on my blog.

If you want to donate some money, please do so to our bank account SEB 5304 03 055 65 or Payson niklas228@passagen.se or Paypal niklas228@passagen.se.
If there is a surplus of money it will be disbursed in full to a charity that helps street dogs.
Please act fast! We leave on Wednesday already, so we must have solved it before then.

Thank you from the bottom of my heart!

Regards Annie

Pilgrimsresa i Radha Kund

Var är maten?

I Radha Kund finns inga restauranger.
När vi gick där, och hungern blev större och större och modet föll längre och längre ner, trodde vi att vi skulle svälta ihjäl i denna gudabenådade håla.
Tillslut hittade vi lite bröd, tomater och kryddstark ärtsoppa.
Kan vara så att vi slog oss ner hos någon som bodde där efter vägen, men i vilket fall var det en kopia av Tjorven i Saltkråkan som serverade oss, och vi fick mat så vi överlevde ytterligare en dag.
Här sitter Niklas vid floden som passerar strax utanför byn. Ser ni krokodilen till höger i bild? Nä, inte jag heller.

Det renande badet i Radha Kund

Thaimobil

Så här ser Niklas ut ungefär 20 sekunder efter att han tappat sin mobil i den såsiga thaimaten.

Det renande badet

När man badar i de två dammarna i Radha Kund och samtidigt genomgår en speciell ritual blir man fri från sina tidigare synder.
Toppenbra tyckte Leya och jag, men Niklas som inte är så andlig, smygbadade lite senare.
Vattnet var så lent att det kändes som att bada i ett sammetslent Pomerolvin och Leya ville aldrig gå upp.

Jainism

Den Jainistiska trosuppfattningen är jättegammal och här går två stycken som sopar gatan framför sig för varje steg de tar.
Deras livssyn går inte bara ut på att man inte ska skada något avsiktligt, de lever sina liv även för att inte skada något oavsiktligt.
Att de sopar gatan och har munskydd beror på att de inte vill trampa på eller råka svälja en insekt.
Läs mer här.

Maja

Vår nya kompis, polskan Maja, är smyckesdesigner.

Kolla här på hennes häftiga skapelser.

Födelsedagskalaset - Festivalen

I Radha Kund bor det många som älskar den hinduiska guden Krishna. Vi bodde i ett gästhus där flera vänliga "följare" bor, bland annat fransmannen som bjöd oss till sitt födelsedagskalas.
Här dekorerar de det lilla trädgårdstemplet med blomstergirlanger inför kvällens festligheter.
Fransmannen hade en dröm för fem år sen att Krishna-stenen (de tillber urgamla stenar i Radha Kund) i hans tempel bad om att få komma ut i friska luften. Så sen dess har stenen förts till deras hem och det har sjungits och dansats omkring honom.
Här sitter han, krigar- och Casanovaguden, på sin tron med en rosa och vit spetsklänning (?)
Mannen på bilden är lite vakt, man kan se snöret framför honom, och uppmuntrare till musikerna bakom oss.
Han både klappade händer och sjöng i otakt, men han var så oförarglig att det bara var sött.
Sen blev det mat. Eftersom det var ett hundratal på festivalen var det två sittningar och vi åt oss igenom båda.
Bröd, en potatisröra, ärtsoppa och söta marsipanbollar på bananblad. Jättegott och inte ett dugg starkt.

Blå dörrar

Radha Kund har massor av sådana här vackra blåa dörrar.
Jag skulle kunna tänka mig att bo bakom en sån dörr.

Söta grisar

Från vår takterrass i Radha Kund hade fin utsikt över de här sötnosarna.
De ser verkligen ut att njuta i leran.

Radha Kund

Radha kund betyder Radhas damm och Radha var guden Krishnas favoritälskarinna.

När man badar i de två dammarna och genomgår en speciell cermoni renas man från synd och det ska man passa på att göra när man väl är där.

Tågresenärer

Här ser ni tre tuffa tågresenärer på väg till Mathura i torsdags.

Leya, Ganesha och Sussi.

Radha kund

Imorgon ska vi åka till den superheliga byn Radha Kund, ca 3 timmars resa söder om Delhi. På kvällen är det festival och födelsekalas för en fransman vi träffat.

Klänningar

Igår köpte jag även lite flickkläder på marknaden. Tyvärr är det dåligt med kill och pojkkläder, vilket är synd.
Leya är snäll och fotomodellar, som hon brukar säga.
Som alla oroliga kan se är hon på bättringsvägen.

Sarojini market

Idag åkte jag, Alex och Linus till Sarojini market och köpte märkeskläder. Köpte på mig en hel del jag ska ta med hem till Sverige och sälja i sommar.
Alex och Linus tyckte det var den bästa marknaden de varit på under hela sin Indien-resa och det vill inte säga lite. Det finns en massa annat än märkeskläder också, såklart.
Hittade en hel del riktigt snygga toppar i husmoders-mulliga-gulliga storlekar.
Min älskade mamma har första tjing!

Geckobebis och Spyan

Vårt geckopar har fått en bebis. Man kan inte se det på bilden, men den är bara några få centimeter lång.

Vi gratulerar de stolta föräldrarna!

Idag har Leya mått tjuvtjockt. Feber, spya och rännan hela dagen.
Saknar ett lager med sänglinnen och handdukar.