Caféet

Jag börjar med vad som hänt med caféet och det kommer antagligen att ge er en annan bild av den spännande, romantiska synen man har av Indien.

För några veckor sedan var det en grupp fransyskor på ca 18 personer som bodde på hotellet vi samarbetade med, som ville vara på caféet sin sista kväll i Indien.
De önskade att vi skulle servera öl och även om vi inte hade något tillstånd, inte ens för att laga mat, köpte Niklas några öl, som han serverade lite hemligt bakom disken i mörka glas.
Vi har serverat öl en handfull gånger innan och då beställt genom receptionen.

Problemet var alltså: När vi beställde genom receptionen stoppade receptionisten hela vinsten i fickan, men när Niklas köpte ölen själv fick de inte del av pengarna.

Receptionisterna hade så stort inflytande över hotellägaren att de tvingade oss att stänga på grund av det här, trots att vi såg det som att vi gjorde hotellet en tjänst som gav deras gäster extra bra service.
Det ironiska i det hela var att knappt någon drack öl eftersom deras flyg gick tidigt på morgonen efter.

Det var en totalchock för oss när hotellägaren kom och sa att vi skulle stänga där och då, för ca en månad sen.
Jag plockade ner varenda personlig tavla i ren chock och våra gäster satt kvar trots att vi sa att vi skulle stänga.

Antagligen ville de att vi skulle ha bett om ursäkt hundra gånger och betala de arroganta typerna i receptionen, som bara sitter och tittar på TV, men där gick de bet.

Vi fick tillbaka vår investering och nu sitter de med möbler, som ingen annan än vi är intresserade av.

När vi väl hade fått ut gästerna och drog ner garagporten och det var dags att säga hej då till Kumar, vår kock-servitör, då brast alla mina tårar och det kändes som om mitt hjärta skulle brista.

Vi hade lagt ner vårt hjärta i caféet och fått precis den underbara respons vi önskade. Gästerna blev våra vänner och de stannade hela dagarna för att hjälpa oss att baka eller diska.

Den franska resebyrån har bytt hotell och det känns som en fin gest att de står på vår sida.

Jag var chockad och ledsen länge länge, och nu är jag arg. Riktigt arg, och har fått upp mina något naiva ögon för den girighet som totalt genomsyrar Indien.

Många människor har tjänat mycket pengar på några få år och det har stigit dem åt huvudet.

Numera kallar jag mig en warrior, kan översättas till krigare men det känns inte rätt eftersom det inte har med krig att göra, mot girighet.

Jag kommer kämpa för mitt liv mot girigheten.