Ganska snart efter att vi stängt caféet hyrde vi en bil, för att kunna ta med hundarna och åka till bergen och vila upp oss, andas frisk luft och samla tankarna.
Inte bra! Helt fel tid att åka till bergen. Regn, konstant fukt och strömavbrott.
Samma dag, som vi stängde caféet kom det in en tyska som driver ett guesthouse i en byhåla i bergen, som heter Kalga och vi bestämde oss för att ta oss dit.
Vi är inga naturvandrare, så vandringen uppåt till den här byn på en timme var kanske inte den allra bästa starten.
Rummet var som att sova i en källare på madrasser på golvet och alla andra gäster bara satt och rökte på hela dagarna.
Niklas och Leya gav upp efter ett par dagar, men jag hann ta den här bilden av prinsesstårtan, när solen tittade fram i två minuter, innan de gick ner för berget och tog en taxi till närmaste stan, Kasol.
Jag kan erkänna att en skilsmässa kändes nära i den stunden, för jag ville att vi skulle vara tillsammans, men jag ville också att hundarna skulle få springa fritt i naturen.
Jag stannade ett par dagar till, men gav tillslut också upp och det var underbart att komma till ett hotellrum med dusch, även om rummet var bland det sunkigaste jag sett.
Sen skulle vi åka hem var det tänkt, men då hade det regnat så mycket att stora stenar hade rasat ner på bergsvägen, så vägen var stängd i två lååånga dagar.
Men jag passade på att shoppa lite. De har mer nepalesiskt mode där så några tusen rupees gick det åt. Nu är det inte så illa som det låter, men kul var det.
Hos de här killarna köpte jag ett par jackor med typisk nepalesisk skärning.Förutom att naturen jobbade emot oss och familjen var på bristningsgränsen, så råkade Leya hälla en halv flaska vatten i min älskade dator så den dog totalt och för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar