Smärtstillande kräm

Ni vet säkert vid det här laget att jag har enorma problem med min vänsteraxel med påföljande huvudvärk, som spänningshuvudvärk, Hortons huvudvärk, Kronisk proxysmal hemikrani och migrän. Dessa åkommor har de svenska läkarna valt att behandla med medicin och tillslut gav jag själv upp och har under årens lopp ätit massor av smärtstillande.
Ibland har jag känt mig urholkad av all smärta och ibland har fan flugit i mig och jag har härdat ut någon dag med obeskrivliga smärtor för att jag tror att det ska gå över av sig själv, men det gör det såklart inte.
Jag har provat olika krämer och ayurvediska oljor och de har hjälpt till viss del.
Eftersom jag har varit i det närmaste desperat har jag kollat igenom medicinhyllorna varhän jag varit och handlat och av en slump snubblade jag över den här ayurvediska salvan som i huvudsak består av eukalypus, cloves, som är en typ av outvecklad blommor från ett träd, de ser ut som spikar, och vintergrön-olja.
Lukten och känslan påminner om Tigerbalsam, som ni kanske har provat på, men eftersom jag dessutom är väldigt allergisk mot starka dofter, en av huvudvärkstriggarna, blev jag glatt överraskad när jag faktiskt klarade av den här något mintiga doften.
Jag har använt krämen i en vecka och jag är helt såld. (Jag vågar knappt prata högt om det.)
Om någon av er också har problem med smärtor och vill prova på den här krämen så hör av er. Ni får en liten tub till återförsäljarpriset 5 kr och vi skickar tuberna med något annat paket som ändå ska till Sverige, så frakten blir inom Sverige.
Om du precis som jag i princip har gett upp tycker jag att du ska ge det en chans.
Vill du ha mer information om innehållet, så hör av dig. Eftersom ayurvediska produkter bara innehåller naturliga ämnen får det säljas och användas i Sverige.

Niklas är hemma

Det var väl för väl att det inte var något allvarlig med Niklas.
Medicin och vila hemma och återbesök om en vecka. Hjärtat såg fint ut och oss veterligen har han inga hjärtsjukdomar i släkten. Däremot skiktröntgade de lungorna igår och då fick jag mig helt klart en tankeställare.
Niklas är en storrökare och har så varit under många år. I början av vår relation klagade jag på honom från morgon till kväll, men med tiden har jag insett att han verkligen älskar att röka.
Jag tycker det är stor skillnad att göra något som framkallar ångest och dåligt samvete, men Niklas älskar att röka och har aldrig ens funderat på att sluta.
Jag ska förklara hur jag tänker numera. Man lever sitt korta liv här på jorden och efter min depression har jag lärt mig att ta vara på livet varje dag.
Om Niklas, som jag älskar över allt annat, älskar att röka och mår bra av det, så får han fortsätta göra det så länge han vill.
Det är som om Göran Kropps fru hade sagt till honom att sluta vara äventyrlig. Göran Kropp dog när han gjorde något han älskade och han fortsatte med sitt spännande liv trots att han visste att han riskerade sitt liv.
Vår tid på jorden är begränsad och vi vet aldrig när vår tid är ute. Det gäller att leva som man själv vill och inte som andra tycker man borde leva.
Jag skulle så klart bli skitförbannad på Niklas om han gick och dog in någon rökrelaterad sjukdom, men jag skulle bli lika arg på honom för att han lämnar mig kvar här ensam med Leya om han gick över gatan och blev påkörd och dog.

Hjärtinflammation

Igår fick Niklas helt plötsligt ont i ryggen och fram över bröstet. Han väckte mig vid sju imorse och sa att han inte sovit en blund inatt. Han kunde inte ligga ner utan hade somnat någon timme sittandes.
Vi tog en taxi till ett sjukhus som vi visste många västerlänningar brukade åka till. Det är dyrare än andra sjukhus, men vi är försäkrade och vi ville att han skulle få bäst tänkbara vård. Och eftersom de är vana att hantera försäkringar så löste de allt med försäkringsbolaget, så vi inte behövde ligga ute med pengar.
De gjorde tester, gav honom en spruta i rumpan så smärtan skulle gå bort och gav honom extra syre i någon timme.

De såg att något inte riktigt stämde på EKG:n, så de satte oss i en ambulans till ett hjärtsjukhus. En sån fin bil har vi nog aldrig åkt i här. Ibland drog han på sirenen, men vad spelade det för roll när ingen brydde sig.

Vi blev inkörda till akuten och de formligen slängde sig över Niklas och tog om alla prover igen trots att vi hade dokument med oss som visade alla värden.
Sen skulle de ha betalt och då blev vi arga båda två. Eftersom en av anledningarna till att vi valde just Ciwek clinic var att vi lätt kunde ordna med försäkringen och på det här sjukhuset hade de inte ens någon administrativ enhet vi kunde tala med.
Den kvinnliga läkaren stod med sitt flin och sa att det var minsann inte deras problem hur vi betalade.
Det var lite hätsk stämning och när jag ringde till det första sjukhuset sa de att det inte var deras problem heller. Men nog sjutton tror man att sjukhusen har något avtal sinsemellan när de skickar en till en specialist.
Jag fick i alla fall tala med hjärtspecialisten och han var en sån där underbar människa, som såg problemet för vad det var och han log vänligt och sa att de gjorde undersökningen gratis. Jag sa till honom att det inte kändes rätt, men han sa bara att det var viktigast att Niklas blev undersökt. Jag fick tårar i ögonen, så tacksam var jag.
De gjorde ett ultraljud för att se hur det var med Niklas hjärta och de hittade som tur var inget allvarligt.
Tydligen har han fått en inflammation runt hjärtat efter febern han hade för någon vecka sen. Då gick han med feber i två veckor utan att söka läkare. Jag sa till honom, men han åker då inte till sjukan i onödan.
Vi tog en taxi tillbaka till det första sjukhuset och under en sån där liten el-minibuss hade någon hängt en barn-Foppa-toffel.
Det såg för lustigt ut.

Det var skönt att komma tillbaka till det första sjukhuset. Ni anar inte hur mycket folk det är på de vanliga mer nepalesiska sjukhusen. Och det är ingen avskildhet i huvudtaget. Alla ser och hör allt man gör eftersom det bara är stora salar.
Han är kvar över natten eftersom de vill observera honom med en maskin han är uppkopplad till, så Leya och jag är solo ikväll. Det känns skönt att han är kvar, så det blir noga utrett.

Hundgård

I torsdags hade Leya och jag inget speciellt för oss. Leya var ledig ett par dagar efter exams och hade just ingen att leka med, så åkte vi till en hundgård där de tar hand om djur.
De hade ett helt gäng hundar och en katt, som behöver vård och kärlek i största allmänhet.
Vi ägnade någon timme åt att klappa magar och det kan väl ses som voluntärarbete. Det var givande för både hundarna och oss.

Dator

Fy Fabian vad tröttsamt det är när tekniken sviker.
Igår köpte jag en ny dator. Kanske inte vad vårt saldo behövde just nu, men jag behövde det.
Visst hade jag kunnat reparera min två år gamla dator som var trasig lite här och där, men det finns gränser.
Så nu sitter jag här med en sprillans ny liten Acer med ett nytt operativsystem, som inte gör riktigt som jag vill.
När allt är så här nytt och annorlunda inser man vilken vanemänniska man är, men det är bara att lära om.

Antal drogare

Visst blir man imponerad när de vet exakt på personen när hur många som drogar.
Speciellt eftersom de inte ens vet hur många som bor i Nepal.