Niklas är hemma

Det var väl för väl att det inte var något allvarlig med Niklas.
Medicin och vila hemma och återbesök om en vecka. Hjärtat såg fint ut och oss veterligen har han inga hjärtsjukdomar i släkten. Däremot skiktröntgade de lungorna igår och då fick jag mig helt klart en tankeställare.
Niklas är en storrökare och har så varit under många år. I början av vår relation klagade jag på honom från morgon till kväll, men med tiden har jag insett att han verkligen älskar att röka.
Jag tycker det är stor skillnad att göra något som framkallar ångest och dåligt samvete, men Niklas älskar att röka och har aldrig ens funderat på att sluta.
Jag ska förklara hur jag tänker numera. Man lever sitt korta liv här på jorden och efter min depression har jag lärt mig att ta vara på livet varje dag.
Om Niklas, som jag älskar över allt annat, älskar att röka och mår bra av det, så får han fortsätta göra det så länge han vill.
Det är som om Göran Kropps fru hade sagt till honom att sluta vara äventyrlig. Göran Kropp dog när han gjorde något han älskade och han fortsatte med sitt spännande liv trots att han visste att han riskerade sitt liv.
Vår tid på jorden är begränsad och vi vet aldrig när vår tid är ute. Det gäller att leva som man själv vill och inte som andra tycker man borde leva.
Jag skulle så klart bli skitförbannad på Niklas om han gick och dog in någon rökrelaterad sjukdom, men jag skulle bli lika arg på honom för att han lämnar mig kvar här ensam med Leya om han gick över gatan och blev påkörd och dog.