Hjälm

I fredags var jag och Leya hemma själva för Niklas var ute och åt med sina arbetskamrater. Leya var ute och jag tittade på TV. Jag hade dörren öppen, men tittade ut ibland för att ha koll på henne.
Plötsligt hörde jag svagt, svagt: "Mamma, hjälp! Mamma, hjälp!". Halt och ofärdig, som jag fortarande är med mitt gips, skyndade jag mig nerför trappen och ropade tillbaka: "Leya var är du? Jag kan inte se dig!"
Våra hundar är för gulliga. När Leya är ute håller de sig alltid i närheten av henne. Hundarna stod utanför vår cykel/skräpbod och där satt hon i sin barnstol på min gamla cykel, som stod alldeles snett lutad mot väggen med framhjulet hängandes i luften.

Hon ropade inte "Mamma, hjälp!" utan "Mamma, hjälm!" och pekade på Emmis gula cykelhjäm.

Hon är en riktig liten Madicken vår lilla Leya.

MVH FIA