Jag känner en mamma vars kille lämnade henne utan ett ord på den gemensamma sonens 1-årsdag. Pappan försvann i fyra månader och när han äntligen visade livstecken hade han flyttat nästan 30 mil tillbaka till sin hemstad.
Mamman led oerhört i tystnad, men hon kämpade med näbbar och klor för att sonen skulle få träffa sin pappa. Pappan var inte ett dugg intresserad under flera år utan skaffade ny tjej och fler barn.
Nu har det gått 7 år och pappa och son har en jättefin relation. Tack vare den oegoistiska mamman som från allra första början satte sonens behov före sina egna. Jag berömmer henne ofta för det fantastiska hon gjorde. Det är verkligen att visa kärlek till sitt barn!
Idag är hon gift och har utökat familjen, men det är en helt annan historia.
MVH FIA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar