När Niklas och jag träffades 2001 var han lugn som en filbunke och jag en light-hysterika, men nu är det tvärtom.
Och ärligt talat får jag många skratt när Niklas får sina små utbrott.
Som exempelvis imorse när han kom på att han glömt ställa ut soptunnan på gatan eftersom sopbilen kommer idag.
Jag råkade säga att jag hade hört sopbilen redan och då utbrast han helt förtvivlad:
"Nä, nu är hela dagen förstörd."
Sen lovade jag att skriva här på bloggen, om det nu är någon som undrar varför han kollade i grannens soptunna, att han inte letade efter mat eller tomflaskor utan helt enkelt ville försäkra sig om att sopbilen inte hade varit här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar