Plast

Man kan inte påstå att plastflaskorna är av högsta kvalitet här.

Kricket

Niklas slår några kricketslag på vår gata. Det glädjer alltid grannungarna.

Klädprover

Nu är några av Birgittas provplagg klara att skickas till Sverige och Öregrund.
Här stryks en klänning.Master ji, skräddarmästaren, har gjort ett fantastiskt jobb.

Jain är hemma

Inatt kom Jain hem. Äntligen!
Men med handen i bandage, så jag blev jätteorolig.
Han hade skurit sig riktigt illa på en glasskiva, så han hade legat på sjukhus i tre dagar utan att säga något.
Han förlorade massor av blod, men hade verkligen tur.
Sjukhuset låg två mil bort och det bara sprutade blod, men de fick tag på en taxi snabbt och han körde i hundraåtto medan Jain tappade medvetandet och hela bilen blev full med blod.Imorse lekte Niklas sjuksköterska och bytte Jains bandage och det såg bra ut.
Egentligen skulle han behövt sy fast venen, men han hade inte råd med det, så de stoppade bara tillbaka den och limmade.
Kul att ha en ungdom i huset. Känner att jag är vuxen nu och sitter här och förmanar, så där lite lagom.

Besök på fabriken

Idag besökte vi Prana-fabriken och då sydde de svarta och röda mattor.Och limmade på lila.Det är många plastspikar att limma på varje matta. 230 st för att vara exakt.

Metron

Den här söta lilla pappers-tjejen håller i en måttsticka, som tydligt visar att Leya är stor nog att betala för sig på metron. Så Leya har ett eget kort.

Pawan och Isha

Fick se Pawan och Ishas 7,5 kg tunga bröllopsalbum, som kostade 900 dollar, ungefär 6000 kr. Helt otroligt mycket pengar!
Hela bröllopet var svindyrt och det känns som om de måste lägga ut dessa ofantliga summor för att släkt och vänner inte ska se ner på dem.
Jag antar att det var så i Sverige också, men sen skilsmässor och omgiften är mer regel än undantag, har det blivit mer sans och måtta på bröllopen.Fast det var ett väldigt fint album.
De är så söta ihop!

Hos Glad-sikhen

Vi tog en promenad på kvällen och blev spontan-inbjudna till Glad-sikhens hem på te och snacks.
Han hade en svår öroninfektion, så hans son Bil-sikhen, Pawan, fick sköta det praktiska under matutdelningenJag har hört talas om grabbar som lägger en socka i brallan för att impa på tjejer, men jag har aldrig sett en lägga en lök i turbanen för att få till sikh-looken.
Ungdomarna som inte har så mycket hår ännu har en knut frampå huvudet.
Grabben kollar sig i spegeln innan han drar ut på stan och vi fick oss ett gott skratt.Pawan och hans mamma.Leya äter den minsta desserten med den minsta skeden jag någonsin sett.Pawan öser portionspåsar av maten som blev över från dagens matfestival, som grannar och vänner ska få.

Sikh-festival

Igår firade sikherna Martyrdom of Guru Tegh Bahadur, som blev avrättad den 11 november 1675, och då delade de ut mat på hela Chuna Mandi.
Läs mer om Guru Tegh Bahadur här.Glad-sikhen har delat ut mat i flera år och Niklas fick med sig ett par kilo ris och curry hem till oss.En av många orkestrar.

Glada färger

Leya har lånat GB-glass-gubbens jättevantar.Supersnygg sjal!

Visitkort

När jag beställde visitkort fick jag följa med till det lilla skyffe där de trycktes.
Trodde i min enfald att de gjordes med maskin, men tala om hantverk!
Färgen läggs på med en schablon. Vistikort efter visitkort, färg på färg.
Man kan verkligen säga att visitkorten är handgjorda eftersom papperet också är handlgjort.

Heartland Model Agency

Idag ska vi skicka små presentpåsar till Heartland Model Agency, som har invigning av sin nya studio i den kungliga huvudstaden Stockholm den 5 december.
Läs mer här.
Vi sponsrar med påsarna och inuti ligger ett handgjort smycke av vintage sarityg från min kollektion Annie Nero Design.
Ett perfekt tillfälle att introducera smyckena i Sverige.

Trafikstockning

Idag var det trafikstockning på Main Bazar Road och som vanligt spelades det på trummor högt och frenetiskt.
På biltaket hade de nån tung Gud, som de kämpade med att få ner och sen pep de in i en gränd.Snackade med hyresvärden om kvinnan med plantan på huvudet och tydligen hade hon fött en välskapt son. Och det ska såklart firas med pompa och ståt.

Sumit berättade också att de är helt slut. Tydligen är det mycket fördelaktigt att gifta sig nu så de senaste fyra dagarna har de varit på fyra olika bröllop och det kommer fortgå till mitten av december.

Blåa naglar och banan

Wania, husets lilla busunge, målade Leyas naglar i en hemsk blå färg och då fick Leya en knäpp och åt en banan med ketchup.

Ulrica

Läs artikeln om vår kompis Ulrica i Expressen här.
Artikeln handlar om hur yogan har hjälpt henne i kampen mot fibromyalgin.

Oljud

Igår trummades det jättehögt på gatan utanför vår lägenhet i timmar.
Dessutom smällde de bomber, så vi fick dövöra och inte vågade gå ut.
Tillslut kom den här kvinnan ut genom dörren.Undrar varför hon har en krukväxt på huvudet?

Leka

En milstolpe i Leyas liv har passerats idag.
Hon lekte med grannflickorna alldeles själv och hade jättekul.
Det är så skönt med den lilla återvändsgränden vi bor på för det är ingen trafik och många barn leker tillsammans, så de har koll på varandra.

Men jag var inte lika glad när hon kom hem och Wania hade klippt hennes lugg.
Leya och Wania blir en livsfarlig kombination i framtiden.
Båda klipper både det ena och det andra och ritar ohämmat på golv och väggar.
Så håll saxar och pennor inlåsta!

Rovfåglar film

Rovfåglar

När vi satt på Sam's takterrass och åt middag nu ikväll, när solen så sakta dalade nerför horisonten, var det två killar på ett tak mittemot, som slängde upp mat i luften till rovfåglarna.
Blixtsnabbt samlades massor av fåglar och det var fascinerande att se hur de cirkulerade efter luftströmmarna och dök efter maten.

Vinter

Nu är det vinter här. Till och med getterna har filt på sig.
Men det är fortfarande 25 grader varmt på dagarna och när indierna säger att vi ska klä på oss långärmat försöker vi förklara att just nu är temperaturen som en bra sommar i Sverige.
Det går inte riktigt fram.

Pärlor

Idag åkte vi till Turkman Gate och köpte pärlor till smyckena jag gör av återvunna sarityger.
Det är som att plocka smågodis. Underbart!
Leya och jag var där redan i torsdags, men vi hade missat att det fortfarande var helgdag, så det låg nyslaktade getskinn överallt efter gatorna.
Inte trevligt!

Maskeringstejp

Om någon är intresserad finns det en enorm marknad för maskeringstejp här i Indien.

Familjen Chawla

Idag åkte jag och Leya till familjen Chawla i norra Delhi för att personligen överlämna tre spikmattor, som de beställt.
En mycket sympatisk och trevlig familj.När vi skulle åka hem kom det fram att hennes pappa dog helt plötsligt i sömnen för tre år sen och att han hemsöker henne.
Eftersom jag har sett "Det okända" många, många gånger tänkte jag att vi kunde göra ett försök att hjälpa honom till ljuset.
Eftersom hon själv var mottaglig för andar vägledde jag henne bara.
Det var helt fantastiskt! Medan vi stod där, hand i hand i en ring, kändes en stark pirrning på baksidan av kroppen nerifrån fötterna och uppåt.
Det tog flera minuter innan hon lyckades övertala honom att gå in i ljuset, men tillslut släppte han taget och det var som en sten lättade från våra hjärtan.
Helt otroligt!

Begravning

Idag var vi på en sikh-begravning.
Tre killar i kungsblåa turbaner sjöng i någon timme, prästen läste några böner och en kamrat till den döde pratade några minuter. Antagligen berättade han några fina saker om mannen, för då bröt familjen ut i tårar.
Svårt att säga eftersom vi inte förstod ett jota av vad de sa, men man får läsa kroppsspråket och försöka hänga med så gott det går när man ska sitta, stå eller knäppa händerna i respekt. Efteråt serverades vi, ca 200 personer, en löpande-band-lunch och det var faktiskt jättegott.
Första gången sen vi kom hit som jag äter en indisk måltid.
Tyvärr fick jag inget kort på Niklas. Han hade en likadan huvudduk på sig som Leya har på bilden, med guldfransar. Det var en syn för Gudarna!

Gästerna

Vår hyresvärd och lilla Vivan.
Hon hade en vacker, sprillans ny dräkt, salwar suit.Wania och hennes farfar var också med såklart.Bil-sikhen, Pawan och hans fru. Pawan hade duschat och lämnat kepsen hemma, så vi kände knappt igen honom.
Dessutom hade han en vit kurta och Aladdin-skor. Han var jättefin dagen till ära.Vår sista gäst var Glad-sikhen, Bil-sikhens pappa.
Han tyckte Leya var bedårande i klänningen hon fick av honom.Precis innan Glad-sikhen kom sa jag till Niklas att det var svårt att hitta samtalsämnen när man inte känner gästerna och när de inte är så bra på engelska.
Tji fick jag. Glad-sikhen, som inte heller är så bra på engelska, berättade sin nuvarande livssituation så gott han kunde.
Hans fru är en skata och han mår jättedåligt hemma, men när han är hemifrån tänker han bara positivt och ler sig genom livet. Det är den sidan av honom vi träffar på nästan dagligen.
Dessutom har han en annan kärlek sen mer än 15 år tillbaka, men de kan antagligen aldrig leva tillsammans eftersom de tillhör olika kast. Hon är med andra ord inte sikh.
Dessutom är hon också gift och här i Indien skiljer man sig inte så lättvindigt.

Tårtorna

Vi hade laddat upp med två tårtor för säkerhets skull.
Den här var detaljerat utsmyckad med en uns av ananassmak.Vi hade ett drop-in party och här är våra grannar på besök.Tårta nummer två. Hjärtformad med en touch of jordgubb.Sidenbandet var en liten design-delikatess.Dags att blåsa ut det här ljuset också.Om sanningen ska fram smakar tårtorna ingenting, men de är i alla fall vackra att titta på.

Mini-spikmatta

Leya fick en spikmatta i födelsedagspresent av Sajeev.
Den var specialtillverkad bara för henne.Så söt liten spikmatta!

Vi klockan fyra på eftermiddagen ringde Bil-sikhen och sa att hans pappa, Glad-sikhen, ville ge Leya en klänning i present.
Leya och jag svischade till affären, men jag hade inte berättat för henne vad vi skulle göra där.Hon fick välja en klänning och hon blev alldeles chockad, men åh så lycklig.Pawan är så gullig med Leya. Indierna älskar Leya fast hon inte är så kärleksfull tillbaka alla gånger.Med magdanssjalen på huvudet vad stassen komplett.Underbar tjej i underbar klänning.