Han heter Anna Hazare är 74 år, har arbetat som social arbetare och inte varit politiskt aktiv.
I förra veckan matstrejkade han och ett stort område här i Delhi var upplåtet för hans anhängare.
Han har ingen familj och sade sig vara beredd att dö för saken och han fick nästan plikta med sitt liv, så illa däran var han efter ett 10-tal dagar utan mat.
Jag och Leya gick dit en dag, en sån här händelse anser jag är värd mer än flera veckor i skolbänken.
Vi klädde oss i Indiens färger, grönt, oranget och vitt och vi fick enorm uppmärksamhet.
Människor i hundratals tog kort på oss och jag blev intervjuad av TV eftersom det var intressant för dem att en utlänning stöder deras sak.
Tydligen hamnade Leya i tidningen också, men vi har varken sett den bilden eller TV-inslaget.
Det viktiga med Annas bill, lagförslag, var att även premiärministern och hans undersåtar på hög nivå ska kunna åtalas för mutbrott.
Jag har hört att lagförslaget gått igenom, men jag är skeptisk och tror inte det kommer påverka samhället än på många år.
Vi drabbas mest av trafikpolisen när vi hyr en bil med chaufför. Eftersom vi är vita tror de att vi är gjorda av pengar, så de stoppar bilen och plockar ut chauffören och hotar med böter för vadsomhelst.
Det slutar alltid med att chauffören sticker till honom ett par hundra rupees, ca 30 kr och vi kan åka vidare.
Det är så de drygar ut lönen och det gäller alla instanser i samhället, inte bara statsanställda.
Därför måste folk börja sluta betala, men då är risken att de "försvinner" in i ett fängelse några dagar och blir illa misshandlade istället.
En komplicerad fråga med rötter tillbaka sen evinnerliga tider.
Jag säger det igen. Girigheten är en av mänsklighetens största hot mot sig själv.
Jag hade gjort honom ett armband av gamla saris och fick lämna det, tillsammans med ett brev där jag skrev att han är jättemodig, till en av hans närmaste vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar