Jag tror det knappt själv, men jag skriver det ändå.
Att fira Diwali här i Nepal är mer komplicerat än i Indien.
Hur är det möjligt?
Snackade med hotellägaren en stund och tydligen firar de kråkans dag, hundens dag, kossans dag och idag är det nyår och man firar sig själv, och imorgon firar man bror och syster. Och så Lakshmi däremellan.
Barnen går runt i grupper och sjunger tills de får en slant, lite som våra påskkärringar.
Vi har hört en del smällare, men det är inte alls som i Indien där Diwali firas en dag och då smälls det raketer, så till och med de döda skulle ha återuppstått om de inte varit kremerade.
27 oktober 2011
Förkylda
Vi har åkt på varsin rejäl bonna-förkylning, men det är som indierna säger:
"Weather-change", väderomslag och det stämmer bra.
Vi sitter på en restaurang just nu och de har, som vanligt, de franska balkongerna öppna och vi fryser för första gången på sju månader.
Imorgon blir det till att köpa en jacka.
"Weather-change", väderomslag och det stämmer bra.
Vi sitter på en restaurang just nu och de har, som vanligt, de franska balkongerna öppna och vi fryser för första gången på sju månader.
Imorgon blir det till att köpa en jacka.
26 oktober 2011
Happy Diwali!
Idag är det Diwali, hinduernas jul kan man kort och gott säga, och här i Nepal firar man, till min förvåning, Gudinnan Lakshmi.
Lakshmi står för bra affärer, pengar, fertilitet, vidom, tur. Ja, det mesta man kan behöva här i livet.
Vi gick till Taras affär för en liten ritual som heter Puja.
Man skänker lite pengar och skickar en hälsning i tanken till Lakshmi och sen fick vi sötsaker att äta.
Jag hade velat åka till hennes mammas hus, men de får inte fira något i hennes hus förrän det har gått ett år sen pappan dog.
Visst är prinsessorna fina!
Lakshmi står för bra affärer, pengar, fertilitet, vidom, tur. Ja, det mesta man kan behöva här i livet.
Vi gick till Taras affär för en liten ritual som heter Puja.
Man skänker lite pengar och skickar en hälsning i tanken till Lakshmi och sen fick vi sötsaker att äta.
Jag hade velat åka till hennes mammas hus, men de får inte fira något i hennes hus förrän det har gått ett år sen pappan dog.
Visst är prinsessorna fina!
25 oktober 2011
Tara
Det här är Tara. Hon driver ett företag där de syr kläder, stickar, filtar och säljer garner. Allt som allt basar hon över tre fabriker.
Man kan inte annat än bli imponerad. Skulle tro att hon inte är mer än någonstans mellan 25 och 30 år och försörjer hela sin familj.
De är sex syskon, tre pojkar och tre flickor. Hennes äldre bror startade företaget för ca 12 år sedan, men när han fick arbetstillstånd flyttade han med sin fru till New York för fyra år sedan.
Tara, som egentligen är utbildad till tandsköterska, fick rycka in och ta över hela verksamheten.
Till råga på allt dog deras pappa i sömnen för fyra månader sen. Han hade arbetat i Nepals armé, men var pensinär.
Familjen är fortfarande i chock efter hans hastiga bortgång.
En mycket trevlig familj vi kommer hålla kontakt med.
Förhoppningsvis kan vi hitta kunder till dem.
Deras mest häftiga produkt är garn gjort av bananlövs-fibrer. Man kan inte tro att det är sant.
Det är så fantastiskt att håller man ett sidengarn i ena handen och det här garnet i den andra, så är det svårt att säga vilket som är vilket.
Hemma hos mamman och hennes två småsyskon, Tara är gift och bor med sin mans familj, har de ett litet lager med garner och där busade Leya och deras goa hund Kale.
Man kan inte annat än bli imponerad. Skulle tro att hon inte är mer än någonstans mellan 25 och 30 år och försörjer hela sin familj.
De är sex syskon, tre pojkar och tre flickor. Hennes äldre bror startade företaget för ca 12 år sedan, men när han fick arbetstillstånd flyttade han med sin fru till New York för fyra år sedan.
Tara, som egentligen är utbildad till tandsköterska, fick rycka in och ta över hela verksamheten.
Till råga på allt dog deras pappa i sömnen för fyra månader sen. Han hade arbetat i Nepals armé, men var pensinär.
Familjen är fortfarande i chock efter hans hastiga bortgång.
En mycket trevlig familj vi kommer hålla kontakt med.
Förhoppningsvis kan vi hitta kunder till dem.
Deras mest häftiga produkt är garn gjort av bananlövs-fibrer. Man kan inte tro att det är sant.
Det är så fantastiskt att håller man ett sidengarn i ena handen och det här garnet i den andra, så är det svårt att säga vilket som är vilket.
Hemma hos mamman och hennes två småsyskon, Tara är gift och bor med sin mans familj, har de ett litet lager med garner och där busade Leya och deras goa hund Kale.
24 oktober 2011
Helikopter
Här är Leyas uncle David med sin Black Hawk, som han kallar sin bird.
Fotot är taget inför hans först uppdrag i Korea.
Men nu är han Bollywoodskådis istället.
Tala om ett annat liv!
Här är Leya med sin Pink Hawk.
Uppdraget var kort och framgångsrikt. Hon landade säkert.
Fotot är taget inför hans först uppdrag i Korea.
Men nu är han Bollywoodskådis istället.
Tala om ett annat liv!
Här är Leya med sin Pink Hawk.Uppdraget var kort och framgångsrikt. Hon landade säkert.
Karma
Här är Leya och hennes boyfriend Karma.
Han jobbar som kassör på en av våra favoritrestauranger Food Bazaar.
Men hon har erkänt att hon gillar honom mest för hans mobil med coola spel.
Hon är redan en hjärtekrossare! Vadan ska det bli av denna unge!
Han jobbar som kassör på en av våra favoritrestauranger Food Bazaar.
Men hon har erkänt att hon gillar honom mest för hans mobil med coola spel.
Hon är redan en hjärtekrossare! Vadan ska det bli av denna unge!
23 oktober 2011
22 oktober 2011
Ap-attack
Efter att vi suttit och filosoferat om meningen med livet och döden gick vi en superlång trappa upp till en annan del av det enorma tempelområdet.
Hela vägen upp låg aporna på lur, men vi trodde vi var säkra tills en apa fick för sig att han absolut skulle ha Leyas nya, rosa, filtade väska.
Herre jösses!
Kalabalik, men vad hon höll hårt i sin väska. Hade hon släppt hade vi aldrig sett den igen.
Allt var över på några sekunder och då var vi tre vuxna, ett barn och en apa, som skrek i panik.
Vill tillägga att apan är den utan byxor. De ser förvillande lika ut på bilden.
Leya blev såklart jätteledsen, men när vi väl kom upp, vi pratar inte om Mount Everest, men nästan, fanns där en liten kiosk som sålde blaskigt te och kex.
Där hade tanten i luckan en redig slangbella, som hon plockade fram när aporna blev för närgångna.
Den fick Leya provskjuta med, med fara för allas liv och hälsa, men hon blev i alla fall glad igen.
Hela vägen upp låg aporna på lur, men vi trodde vi var säkra tills en apa fick för sig att han absolut skulle ha Leyas nya, rosa, filtade väska.
Herre jösses!
Kalabalik, men vad hon höll hårt i sin väska. Hade hon släppt hade vi aldrig sett den igen.
Allt var över på några sekunder och då var vi tre vuxna, ett barn och en apa, som skrek i panik.
Vill tillägga att apan är den utan byxor. De ser förvillande lika ut på bilden.
Leya blev såklart jätteledsen, men när vi väl kom upp, vi pratar inte om Mount Everest, men nästan, fanns där en liten kiosk som sålde blaskigt te och kex.Där hade tanten i luckan en redig slangbella, som hon plockade fram när aporna blev för närgångna.
Den fick Leya provskjuta med, med fara för allas liv och hälsa, men hon blev i alla fall glad igen.
Pashupatinath templet
Här har vi den syndiga planka-in-på-tempel-området-familjen.
Vi kände oss inte så syndiga dock, det var mer spännande att klättra över staket och passera genom invånarnas frukost på betongverandan.
Namasté och ett glatt leende fungerar alltid.
Leya och jag sitter på bron över floden och tittar på när de förbereder kremeringen av en äldre kvinna.
Nere till höger ser ni kvinnan som ligger uppallad på rejäla vedstockar.
Ansikte och fötter är synliga och familj och vänner går runt henne en i taget och tar farväl.
En kvinna gråter hejdlöst och jag får för mig att det är dottern.
När alla har sagt sitt farväl kommer en "präst" och en tempelanställd och förbereder själva kremeringen.
Lager efter lager av orangea tygstycken dras från hennes kropp och kastas i floden och tillslut återstår endas hennes sari och ytterligare något tyg.
Under tiden är det en rackarunge som hinner sno åt sig ett tygstycke innan det hinner rinna iväg från kanten och en tempelvakt jagar iväg ungarna, familjen kastar i alla hennes sängkläder, kudde, täcke, madrass och pyjamas i floden och några meter därifrån kommer sopgubben och slänger i alla sopor han sopat upp på området.
Slutligen lägger mannen ett tjockt täcke vass, som täcker hela kvinnan, och tänder på med en vedklabbe underifrån.
Elden brinner kontrollerat och vassen, som ligger på henne brinner inte, så man tänker inte längre på att det ligger en kropp där.
Gråten har tystnat och de anhöriga lämnar platsen en efter en.
Vi var inte kvar till slutet, men sen kastar prästen askan i floden och det som inte brann upp lägger han i en påse och det åker samma väg.
Platsen vi var vid var för den arbetande medelklassen, till vänster var platserna för de fattiga, lågkastade och till höger för de kungliga.
På den här platsen kremeras inga barn under 5 år eller gravida kvinnor.
En intressant upplevelse och en annan syn på döden mot för det jag är uppvuxen med i Sverige.
Klart är att deras syn på återfödelse spelar en stor roll när det gäller att säga adjö till kroppen.
Vi kände oss inte så syndiga dock, det var mer spännande att klättra över staket och passera genom invånarnas frukost på betongverandan.
Namasté och ett glatt leende fungerar alltid.
Leya och jag sitter på bron över floden och tittar på när de förbereder kremeringen av en äldre kvinna.
Nere till höger ser ni kvinnan som ligger uppallad på rejäla vedstockar.Ansikte och fötter är synliga och familj och vänner går runt henne en i taget och tar farväl.
En kvinna gråter hejdlöst och jag får för mig att det är dottern.
När alla har sagt sitt farväl kommer en "präst" och en tempelanställd och förbereder själva kremeringen.
Lager efter lager av orangea tygstycken dras från hennes kropp och kastas i floden och tillslut återstår endas hennes sari och ytterligare något tyg.
Under tiden är det en rackarunge som hinner sno åt sig ett tygstycke innan det hinner rinna iväg från kanten och en tempelvakt jagar iväg ungarna, familjen kastar i alla hennes sängkläder, kudde, täcke, madrass och pyjamas i floden och några meter därifrån kommer sopgubben och slänger i alla sopor han sopat upp på området.
Slutligen lägger mannen ett tjockt täcke vass, som täcker hela kvinnan, och tänder på med en vedklabbe underifrån.
Elden brinner kontrollerat och vassen, som ligger på henne brinner inte, så man tänker inte längre på att det ligger en kropp där.Gråten har tystnat och de anhöriga lämnar platsen en efter en.
Vi var inte kvar till slutet, men sen kastar prästen askan i floden och det som inte brann upp lägger han i en påse och det åker samma väg.
Platsen vi var vid var för den arbetande medelklassen, till vänster var platserna för de fattiga, lågkastade och till höger för de kungliga.
På den här platsen kremeras inga barn under 5 år eller gravida kvinnor.
En intressant upplevelse och en annan syn på döden mot för det jag är uppvuxen med i Sverige.Klart är att deras syn på återfödelse spelar en stor roll när det gäller att säga adjö till kroppen.
13 oktober 2011
Krematorie-tempel
En morgon här i veckan mötte vi upp David utanför ett stort tempel.
Dessvärre kostade det ganska mycket för utlänningar att komma in, så vi funderade på att strunta i det.
Men med ledning av David, gammal militär som han är, tog vi oss in via en kringelikrokig väg. Vi plankade alltså in på tempelområdet.
Hoppas det räknas som en mindre förseelse när vi står framför St Per.
Bland det första vi noterade var en apa, som kommit över en använd kondom.
Lite komiskt i sammanhanget, med tanke på var vi var.
Det kommer fler inlägg från templet, men i dessa dagar passar jag på att vara lite datafri.
Niklas dator är hos doktorn, igen, så han får ha min dator så mycket han behöver.
Dessvärre kostade det ganska mycket för utlänningar att komma in, så vi funderade på att strunta i det.
Men med ledning av David, gammal militär som han är, tog vi oss in via en kringelikrokig väg. Vi plankade alltså in på tempelområdet.
Hoppas det räknas som en mindre förseelse när vi står framför St Per.
Bland det första vi noterade var en apa, som kommit över en använd kondom.
Lite komiskt i sammanhanget, med tanke på var vi var.
Det kommer fler inlägg från templet, men i dessa dagar passar jag på att vara lite datafri. Niklas dator är hos doktorn, igen, så han får ha min dator så mycket han behöver.
10 oktober 2011
Leya Pari Maiya
Leya har fått ett Nepalesiskt namn också.
Maiya, uttalas som Meja, som betyder gullunge.
Maiya, uttalas som Meja, som betyder gullunge.
Bakelser
Nepal är verkligen bakelse-himlen.
Riktiga wienerbröd, crossanter och doughnuts. Det finns inte i Indien.
Inte så bra för vikten, men underbart för själen!
Riktiga wienerbröd, crossanter och doughnuts. Det finns inte i Indien.
Inte så bra för vikten, men underbart för själen!
7 oktober 2011
David Steele
Idag har vi träffat en helskön kille från USA.
Han har jobbat som helikopterpilot in the US army, men slutade för något år sedan, flyttade till Mumbai, efter en jobbig skilsmässa och nu är han på väg att bli superstjärna i Bollywood och dessutom har han hittat kärleken i ryska Olga.
Han är precis som vi här för att fixa nytt visum. Lycka till säger vi som vet!
En superkontakt för oss som vill ha in Leya i Bollywood-vimlet.
Han har jobbat som helikopterpilot in the US army, men slutade för något år sedan, flyttade till Mumbai, efter en jobbig skilsmässa och nu är han på väg att bli superstjärna i Bollywood och dessutom har han hittat kärleken i ryska Olga.
Han är precis som vi här för att fixa nytt visum. Lycka till säger vi som vet!
En superkontakt för oss som vill ha in Leya i Bollywood-vimlet.
6 oktober 2011
Religiös slakt
Igår var det en stor hinduisk högtid här och då slaktade de ett antal tjurar och getter rituellt på ett torg av någon religiös anledning.
Vi gick aldrig dit och tittade för det lät så fruktansvärt. Och det var det också.
Vi träffade på en amerikansk kille idag som var där och han är fortfarande i chock.
Det låter som den gamla tidens hängningar.
Folk hade med sig sina barn, stämningen var upplupen och de tog massa kort på de stackars djuren.
Jag hoppas djurrättsorganisationerna gör sitt jobb.
Vi gick aldrig dit och tittade för det lät så fruktansvärt. Och det var det också.
Vi träffade på en amerikansk kille idag som var där och han är fortfarande i chock.
Det låter som den gamla tidens hängningar.
Folk hade med sig sina barn, stämningen var upplupen och de tog massa kort på de stackars djuren.
Jag hoppas djurrättsorganisationerna gör sitt jobb.
5 oktober 2011
4 oktober 2011
Mithila hantverk
En affär i närheten av vårt hotell säljer fair trade produkter handgjorda av Maithili kvinnor från landsbygden Terai i södra Nepal.
De har bland annat en speciell naivistisk målningsteknik, som de lär sina döttrar i generationer att måla.
De säljer även filtade saker och allt i underbart glada färger.
Här är Leya med damerna som jobbar i affären.
Och den här lilla söta flickan med en röd filtmössa.
Läs mer om projektet och deras produkter här.
Leya ville så gärna ha mer hår och då fick det bli en blå tofs.
Nu liknar hon Isadora i förra årets julkalender och det är hon så stolt över.
De har bland annat en speciell naivistisk målningsteknik, som de lär sina döttrar i generationer att måla.
De säljer även filtade saker och allt i underbart glada färger.Här är Leya med damerna som jobbar i affären.
Och den här lilla söta flickan med en röd filtmössa.
Läs mer om projektet och deras produkter här.
Leya ville så gärna ha mer hår och då fick det bli en blå tofs.
Nu liknar hon Isadora i förra årets julkalender och det är hon så stolt över.
Väntar
Här sitter Leya och väntar på att våra visa-foton ska bli klara.
Kan tillägga att det var innan vi var på ambassaden.
Kolla in det coola filtade håret och de röda, supersöta nepalesiska skorna.
Kan tillägga att det var innan vi var på ambassaden.
Kolla in det coola filtade håret och de röda, supersöta nepalesiska skorna.
OK
Idag känner vi oss OK och har funnit oss i situationen som den är.
En del praktiskt att styra med, men som tur är har vi vänner i Delhi som hjälper oss.
Angel får bo på ett djurhem en månad och sen kommer hennes första mamma hem från Mumbai och tar hand om henne. Det känns bra.
Saknar Angel så mycket!
Hotellrummet är billigt, men maten kommer nog knapra på vårt kapital, så vi måste jobba härifrån. Sen måste vi ju betala vår hyra i Delhi också.
Leya har myror i benen så vi önskar vi hade en farmor eller mormor här för lite avlastning.
Universum har säkert en plan med att vi måste stanna här. Vilken vet vi inte än, men det klarnar nog snart.
En del praktiskt att styra med, men som tur är har vi vänner i Delhi som hjälper oss.
Angel får bo på ett djurhem en månad och sen kommer hennes första mamma hem från Mumbai och tar hand om henne. Det känns bra.
Saknar Angel så mycket!
Hotellrummet är billigt, men maten kommer nog knapra på vårt kapital, så vi måste jobba härifrån. Sen måste vi ju betala vår hyra i Delhi också.
Leya har myror i benen så vi önskar vi hade en farmor eller mormor här för lite avlastning.
Universum har säkert en plan med att vi måste stanna här. Vilken vet vi inte än, men det klarnar nog snart.
3 oktober 2011
Rosabel
Vi söker en Rosabel, som har skickat ett meddelande genom vår hemsida, men inte lämnat sin mailadress.
Snälla Rosabel, maila mig på nero@ilmaofsweden.se, så ska jag hjälpa dig.
Snälla Rosabel, maila mig på nero@ilmaofsweden.se, så ska jag hjälpa dig.
Indiska ambassaden
Idag har vi varit på ambassaden och jag har aldrig förnedrat mig så mycket, för helt känslokalla människor.
Det finns en urdum regel, som säger att man måste vara ute från Indien i två månader innan man får åka tillbaka.
Men när vi var hemma i Sverige nu i mars hade vi redan bokat hembiljetten till Indien, så vi fick åka tillbaka efter bara tre veckor. '
Jag har dessutom hört andra som har lyckats snyfta sig till att få åka tillbaka tidigare, men de här människorna var obevekliga.
Vi är helt under isen just nu och vet inte vad vi ska göra.
Det är helg här i Nepal i veckan och det mest kommer vara stängt onsdag och torsdag, så då kan vi inte påverka situationen så mycket, men jag är så orolig för Angel, som får tillbringa två månader på ett djurhem, som dessutom kostar oss en massa pengar.
Jag älskar den hunden så mycket och saknar henne och vårt nya hem gränslöst mycket just nu.
Och hur ska det gå med våra affärer? Vi får ta en dag i taget.
Om vi hade varit en belastning för den indiska staten hade jag förstått deras inställning, men vi ger ju indierna arbete.
Det finns en urdum regel, som säger att man måste vara ute från Indien i två månader innan man får åka tillbaka.
Men när vi var hemma i Sverige nu i mars hade vi redan bokat hembiljetten till Indien, så vi fick åka tillbaka efter bara tre veckor. '
Jag har dessutom hört andra som har lyckats snyfta sig till att få åka tillbaka tidigare, men de här människorna var obevekliga.
Vi är helt under isen just nu och vet inte vad vi ska göra.
Det är helg här i Nepal i veckan och det mest kommer vara stängt onsdag och torsdag, så då kan vi inte påverka situationen så mycket, men jag är så orolig för Angel, som får tillbringa två månader på ett djurhem, som dessutom kostar oss en massa pengar.
Jag älskar den hunden så mycket och saknar henne och vårt nya hem gränslöst mycket just nu.
Och hur ska det gå med våra affärer? Vi får ta en dag i taget.
Om vi hade varit en belastning för den indiska staten hade jag förstått deras inställning, men vi ger ju indierna arbete.
1 oktober 2011
Grattis!
Det blev inte så mycket dator igår.
Dels var vi så trötta att vi sov bort halva dagen och dels var det så mycket spännande att upptäcka.
Först vill jag gratta svärmor som fyllde år igår och sen vill jag gratta mig själv och Niklas på 10-årsdagen.
Igår var det exakt 10 år sen vi träffades på den där arbetskonferensen i Malaga och ingen kunde väl tro att vi skulle sitta här tillsammans idag.
Amors pil träffade rätt den gången!
Dels var vi så trötta att vi sov bort halva dagen och dels var det så mycket spännande att upptäcka.
Först vill jag gratta svärmor som fyllde år igår och sen vill jag gratta mig själv och Niklas på 10-årsdagen.
Igår var det exakt 10 år sen vi träffades på den där arbetskonferensen i Malaga och ingen kunde väl tro att vi skulle sitta här tillsammans idag.
Amors pil träffade rätt den gången!
Ankomsten till Nepal
Klockan fem igår morse skulle en taxi hämta upp oss, men han kom aldrig.
Där stod vi på gatan med vårt tomma bagage, vi hoppas vi kan shoppa lite här i Nepal, och då hade mjölkköraren precis kört klart sin runda, så han erbjöd sig att köra oss. Mot betalning såklart, men det var vår räddning där vi stod.
Planet var försenat en halvtimme eftersom det var regn och storm i Kathmandu, men när vi landade sken solen och vädret var så vackert att vi trodde de hade skojat med oss. Men de på hotellet sa att det faktiskt hade varit oväder på morgonen.
Det här är en huvudstad, men det var som att landa i Örebro, så liten var flygplatsen.
Hotelltaxin väntade på oss och trots att tiden var knapp bad vi honom köra oss till den Indiska ambassaden.
Vi kom fram 11.59, 1 minut innan de stängde och vi flåsade oss fram till disken. Mannen var obönhörlig. Vi måste vara ute från Indien i två månader.
Jag nästan grät och sa please please. Vi måste tillbaka till Indien så fort som möjligt. Vi bor där och har vår hund och Leya ska gå i skolan.
Då kreverade Niklas och sa att jag tänker inte stå här och förnedra mig.
Jag väste åt honom på svenska att gå därifrån och sen fortsatte jag ända tills mannen sa att vi skulle komma tillbaka på måndag klockan 11 och träffa någon.
Jag hade närmligen fått tipset att vara gråtmild och inte stöddig.
Vi åkte till hotellet och fick ett rum på översta våningen utan hiss och när vi sen gick en runda på stan fick vi nys på ett annat hotell, som var trevligare med mjukare madrasser, TV på rummet och en loftgång utanför rummet och dessutom kostade rummet hälften så mycket, ca 38 kr per natt.
Så vi har bytt hotell idag. Blir vi kvar här i två månader så lär vi behöva leva budgetliv.
Där stod vi på gatan med vårt tomma bagage, vi hoppas vi kan shoppa lite här i Nepal, och då hade mjölkköraren precis kört klart sin runda, så han erbjöd sig att köra oss. Mot betalning såklart, men det var vår räddning där vi stod.
Planet var försenat en halvtimme eftersom det var regn och storm i Kathmandu, men när vi landade sken solen och vädret var så vackert att vi trodde de hade skojat med oss. Men de på hotellet sa att det faktiskt hade varit oväder på morgonen.
Det här är en huvudstad, men det var som att landa i Örebro, så liten var flygplatsen.
Hotelltaxin väntade på oss och trots att tiden var knapp bad vi honom köra oss till den Indiska ambassaden.
Vi kom fram 11.59, 1 minut innan de stängde och vi flåsade oss fram till disken. Mannen var obönhörlig. Vi måste vara ute från Indien i två månader.
Jag nästan grät och sa please please. Vi måste tillbaka till Indien så fort som möjligt. Vi bor där och har vår hund och Leya ska gå i skolan.
Då kreverade Niklas och sa att jag tänker inte stå här och förnedra mig.
Jag väste åt honom på svenska att gå därifrån och sen fortsatte jag ända tills mannen sa att vi skulle komma tillbaka på måndag klockan 11 och träffa någon.
Jag hade närmligen fått tipset att vara gråtmild och inte stöddig.
Vi åkte till hotellet och fick ett rum på översta våningen utan hiss och när vi sen gick en runda på stan fick vi nys på ett annat hotell, som var trevligare med mjukare madrasser, TV på rummet och en loftgång utanför rummet och dessutom kostade rummet hälften så mycket, ca 38 kr per natt.
Så vi har bytt hotell idag. Blir vi kvar här i två månader så lär vi behöva leva budgetliv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)