Bussresan

Bussresan mellan Delhi och Kathmandu i Nepal var ingen lek.
De sa att det skulle ta 24 timmar, men det tog 44 timmar.
De sa inte ett ord om Angel i tullen men däremot Niklas gamla dator, som för övrigt kraschade igår igen till Niklas stora sorg, skulle de ha 1000 Rupees, ca 90 kr, för.
Vi körde en rövare och skrattade ut polisen och sa att vi skulle ringa Svenska Ambassaden.
Då gick han och sen var det inte mer med det.
Uppe i bergen kom det snöblandat regn, på ett ställe stod vi och bara väntade i flera timmar och mellan klockan 11 och halv 3 den andra natten körde chauffören som om han stulit bussen.
Jag är ganska tuff när det gäller sådana här bussresor, men då sa jag som Niklas gjorde när vi åkte buss i Marocko för några år sen:
"Om jag ska dö vill jag vara vaken".
Sen bytte de chaufför och vi kom fram till Kathmandu i beckmörkret klockan 4 där vi blev avsläppta efter vägen med Leya, Angel och sisådär 11 bagage i varierande storlekar.
Vi lyckades få tag på en liten flakbil, som körde oss till ett sovande Thamel, turistdelen av staden, och sen gick jag runt och väckte folk till höger och vänster för att hitta något ställe som tog emot en hund.
Inte det lättaste, men Thamel Guest House förbarmade sig över oss och framåt 6 i fredags morse somnade vi i den stenhårda sängen, medan staden sakta vaknade till liv.
Vårt nya liv i Nepal har börjat!Leya på bussen.Regnet öser ner och vårt stackars bagage står på busstaket.Niklas satt inget vidare under resan.En matpaus.
Leya sitter nere till höger och spelar spel.
Med på bussen var en hel flock tibetaner som skulle på pilgrimsresa till Kathmandu.
Damerna var så vackert klädda i sin trafitionella dräkt: en färgglad sidenblus, en ärmlös, svart, lång klänning, ett randigt förkläde och håret flätet med en förlängning av rosa och turkosa trådar som de snurrade runt huvudet.