Liza

Idag gick jag ner till vår gamla gata för att hälsa på min hundkompis Liza och hon var bara ett skelett. Det var fruktansvärt att se hur illa däran hon var.
Hon kom fram och la huvudet i mitt knä och gnydde, men hon orkade inte ens stå upp så efter en stund gick hon och la sig igen. Hon var ju lite rund senast vi såg henne.
Jag frågade runt om någon kunde ge henne mat, men ingen av tanterna förstod engelska. Men så dök det upp en tant på en balkong och hon tyckte jag skulle handla mjölk till henne.
Hon skickade ner en pojke, som sprang och handlade mjölk och Liza drog i sig en liter på stående fot.
Jag lämnade 500 rs, ca 60 kr vilket är ganska mycket pengar, men värt varenda rupee, och bad dem att ge henne mjölk på morgonen och kvällen och det lovade de.
Hjärtskärande!