Parvati Valley

Ganska snart efter att vi stängt caféet hyrde vi en bil, för att kunna ta med hundarna och åka till bergen och vila upp oss, andas frisk luft och samla tankarna.

Inte bra! Helt fel tid att åka till bergen. Regn, konstant fukt och strömavbrott.
Samma dag, som vi stängde caféet kom det in en tyska som driver ett guesthouse i en byhåla i bergen, som heter Kalga och vi bestämde oss för att ta oss dit.
Vi är inga naturvandrare, så vandringen uppåt till den här byn på en timme var kanske inte den allra bästa starten.
Rummet var som att sova i en källare på madrasser på golvet och alla andra gäster bara satt och rökte på hela dagarna.

Niklas och Leya gav upp efter ett par dagar, men jag hann ta den här bilden av prinsesstårtan, när solen tittade fram i två minuter, innan de gick ner för berget och tog en taxi till närmaste stan, Kasol.
Jag kan erkänna att en skilsmässa kändes nära i den stunden, för jag ville att vi skulle vara tillsammans, men jag ville också att hundarna skulle få springa fritt i naturen.
Jag stannade ett par dagar till, men gav tillslut också upp och det var underbart att komma till ett hotellrum med dusch, även om rummet var bland det sunkigaste jag sett.
Sen skulle vi åka hem var det tänkt, men då hade det regnat så mycket att stora stenar hade rasat ner på bergsvägen, så vägen var stängd i två lååånga dagar.
Men jag passade på att shoppa lite. De har mer nepalesiskt mode där så några tusen rupees gick det åt. Nu är det inte så illa som det låter, men kul var det.
Hos de här killarna köpte jag ett par jackor med typisk nepalesisk skärning.Förutom att naturen jobbade emot oss och familjen var på bristningsgränsen, så råkade Leya hälla en halv flaska vatten i min älskade dator så den dog totalt och för alltid.

Caféet

Jag börjar med vad som hänt med caféet och det kommer antagligen att ge er en annan bild av den spännande, romantiska synen man har av Indien.

För några veckor sedan var det en grupp fransyskor på ca 18 personer som bodde på hotellet vi samarbetade med, som ville vara på caféet sin sista kväll i Indien.
De önskade att vi skulle servera öl och även om vi inte hade något tillstånd, inte ens för att laga mat, köpte Niklas några öl, som han serverade lite hemligt bakom disken i mörka glas.
Vi har serverat öl en handfull gånger innan och då beställt genom receptionen.

Problemet var alltså: När vi beställde genom receptionen stoppade receptionisten hela vinsten i fickan, men när Niklas köpte ölen själv fick de inte del av pengarna.

Receptionisterna hade så stort inflytande över hotellägaren att de tvingade oss att stänga på grund av det här, trots att vi såg det som att vi gjorde hotellet en tjänst som gav deras gäster extra bra service.
Det ironiska i det hela var att knappt någon drack öl eftersom deras flyg gick tidigt på morgonen efter.

Det var en totalchock för oss när hotellägaren kom och sa att vi skulle stänga där och då, för ca en månad sen.
Jag plockade ner varenda personlig tavla i ren chock och våra gäster satt kvar trots att vi sa att vi skulle stänga.

Antagligen ville de att vi skulle ha bett om ursäkt hundra gånger och betala de arroganta typerna i receptionen, som bara sitter och tittar på TV, men där gick de bet.

Vi fick tillbaka vår investering och nu sitter de med möbler, som ingen annan än vi är intresserade av.

När vi väl hade fått ut gästerna och drog ner garagporten och det var dags att säga hej då till Kumar, vår kock-servitör, då brast alla mina tårar och det kändes som om mitt hjärta skulle brista.

Vi hade lagt ner vårt hjärta i caféet och fått precis den underbara respons vi önskade. Gästerna blev våra vänner och de stannade hela dagarna för att hjälpa oss att baka eller diska.

Den franska resebyrån har bytt hotell och det känns som en fin gest att de står på vår sida.

Jag var chockad och ledsen länge länge, och nu är jag arg. Riktigt arg, och har fått upp mina något naiva ögon för den girighet som totalt genomsyrar Indien.

Många människor har tjänat mycket pengar på några få år och det har stigit dem åt huvudet.

Numera kallar jag mig en warrior, kan översättas till krigare men det känns inte rätt eftersom det inte har med krig att göra, mot girighet.

Jag kommer kämpa för mitt liv mot girigheten.

Förlåt

Jag vill verkligen be om förlåtelse för min abrupta tystnad, men det har hänt en del knäppa saker och jag behövde komma ikapp med mig själv innan jag orkade skriva om det.

Ingen fara. Vi mår alla bra, är fortfarande kvar i Indien och vi är fortfarande gifta.
Här blir det en cliffhanger tills imorgon, så ska jag ta det steg för steg.

Bild till Leyas portfolio

Idag tog vår stammis Christina från Ryssland den här bilden på Leya.
Den är så vacker att jag får rysningar!

Annons

Den här annonsen hittade vi i dagens tidning. Sötnosar!
Jag har klippt ut den, så ska jag göra en tavla av den.

Nuria och Alberto

Nuria och Alberto från Spanien är här på sommarsemester och för ett par timmar sen drog de till Rajasthan för att uppleva städerna där.
De kommer tillbaka i mitten av augusti så då får vi höra om alla deras äventyr.
Om du kan spanska kan du följa deras resa här.
Kolla in den i vilket fall för de har bilder från cafeet.

Pizza och Brownies

Dagens rätt är hemmagjord pizza med Kumars speciella tomat och vitlökssås toppad med riktig indisk Cheddarost. Smarrig som bara den!
Pizzadegen var också jättegod som bröd med bara extrasaltat smör på.
Det var så det smälte i munnen.Men för oss chokladälskare var ändå Nityanandas brownies dagens höjdare!

Bajs

Om du är kräkmagad ber jag dig sluta läsa det här inlägget nu.

Något helt otroligt har inträffat!
Det är nästan så vi inte tror på det själva, men som ni ser har vi bildbevis.
Igår när jag skulle sätta på mig skorna möttes jag av den här hundblajjan i min sko.Och imorse när Niklas skulle hoppa i sina skor, han hade till råga på allt försovit sig en timme, höll han på att trampa rätt i den här blajjan.
Vi misstänker att det är Angel, även om Lucy ser väldigt skyldig ut.
Niklas och jag spekulerade i om att Angel hukade och Lucy flyttade skon i rätt position.
En sån här grej händer ju bara inte!

Tobias och Ida

Det här är Tobias och Ida från Stockholm.
Ida har arbetat på ett barnhem några månader och Tobias tittade förbi några veckor under sin sommarsemester.
Tobias åkte tillbaka till Sverige igår och imorgon åker Ida till barnhemmet för en sista månads jobb som lärare.

Daniel och Walter

Daniel och Walter från Holland sitter och väntar på sitt bagage, som tog en annan väg till Indien.
När allt kommit fram ska de åka vidare till Varanasi och Katmandu, Nepal.Andy, en av våra stadiga gäster som sitter hela dagarna och jobbar med datorn, visar Walter hur man bokar tågbiljetter via nätet.
Det värmde mitt hjärta att se dem, för det är en av de viktigaste sakerna med vårt cafe´.
Vi vill att cafeet ska vara en plats där nya vänner möts och hjälper varandra.

Dagens gästbagare

Dagens gästbagare är Nityananda, som är grafisk designer, massör, yogainstruktör och healar med stenar.
Nu kan han skriva bagare i sitt CV också.Smarrig äppelkaka med vaniljsås.Ägglös chokladbanan-kaka med karamelliserade äpplen.

Skådis

Gabi var på krogen härom kvällen och fick en roll i en reklamfilm om någon ny örtmedicin.
De spelade in hemma hos henne och jag var där och fotade lite medan de spelade in.Efteråt frågade regissören om jag ville spela in en scen om företagets minnes-örtmedicin och jag nappade direkt.
Man kanske aldrig får chansen igen.
De hade inget manus och kunde ingen vidare engelska, så Gabi skrev ner några rader och jag kom på slutet, som blev som en liten knorr.
Det lät ungefär såhär: "Jag kommer ihåg mindre och mindre varje dag, men med den här örtmedicinen kommer jag till och med ihåg min mans födelsedag" och så lyser jag upp på slutet när jag säger det där om min man.
Det kommer sändas på en av Indiens största nyhetskanaler, men jag tror det var en satellitkanal, så den har vi inte eftersom vi har kabel-TV.

Återvunna sarityger

Idag satte jag upp vackra, återvunna sarityger i dörröppningen.
En gammal plan äntligen satt i verket.

Sleeping beauty

Det är så här man sköter en restaurang. Sover och låter personalen sköta jobbet.
Hon var helt slut efter att ha gjort hemläxan, som var 1-100, alldeles själv.
Bra jobbat!

Mat

Tack, mamma och pappa, svärmor och Anki och Bill för era finansiella födelsedagspresenter.
Jag tror vi åt upp pengarna i måndags och det var värt varenda Rupee. Mums!

Först lunch på Thank God it's Friday.Sen middag två timmar senare på Hard Rock Cafe´.
Superschysst servitör! Vi försökte värva honom, men vi fick nöja oss med att bli polare på Facebook.
Han brukar hänga på Main Bazar och shoppa, så han kommer nog förbi någon dag.

Bion blev något annat

Niklas hade hyrt en taxi för att ta oss till Saket shoppingmall, som ligger en timme hemifrån oss.
Vi skulle titta på bion Cars 2 och det såg vi alla fram emot.
Men, trots att det stod klart och tydligt på internet, visades såklart inte filmen just då.
Det visades inget annat lämpligt alternativ, så vi var lite vilsna, men av en händelse låg en tatueringssalong bredvid bion och det såg jag som ett tecken.
Jag har väldigt länge velat gjort det buddhistiska hjulet på min hand och nu fick jag chansen.
Jag gjorde den i samma färg som henna, så det är ingen som tror att den är riktig.När det gäller smärta, så har jag en tideräkning före och efter Leyas förlossning.
Alltså var tatueringen en piece of cake. Jag passade till och med på att vila en stund, så cool var jag. Det gjorde faktiskt ondare några timmar efteråt.Så nu har jag äntligen mitt Buddhistiska hjul, som heter dharmachakra och handlar i stora drag om livets gång och har en stor spirituell betydelse för mig, som har gått igenom en del jobbigt de senaste åren.

Tårtan

I måndags fyllde jag 41 år och som tur var var cafeet stängt, så vi kunde umgås hela familjen hela dagen.
Jag blev väckt klockan 10 med sång, en vattenmelon, två Red Bull, choklad och en deo.
Vad mer kan man önska sig när man har en sån underbar familj.
Sen hade Niklas planerat att jag skulle få massage av vår nya vän Nityananda, men han var försenad så jag har en massage innestående. Härligt!Vi hann i alla fall dela en tårtbit med Nity innan vi drog vidare enligt Niklas plan.

Födelsedag

Imorgon fyller jag år. 41 år känns så ojämt så jag hoppar nog över det och tar 42 år och lever på det ett par år istället.
Vi har stängt på måndagar, som tur är, så vi kan hitta på något kul tillsammans.
Jag älskar att fylla år och få paket och det skäms jag inte för att säga.
Men det blir nog inget bloggande imorgon.
Önskar er alla en trevlig måndag!

Leyas kompisar

Leyas kompisar hemifrån gatan hängde med till cafeet en stund nu på kvällen.Två av grabbarna började leka med Lego, så vi fick tvinga hem dem tillslut eftersom de lovat sina mammor att inte vara borta mer än en kvart.

Ford-sommar

Nu i sommar ha mamma och pappa tagit sina turer med Forden och det har säkert uppskattats av många av få se en sån skatt på vägarna.