Mitt liv del 3

Min pappa Carl-Håkan, Calle, växte upp i ett småborgerligt hem i en lägenhet i Örebro. Hans pappa Carl-Ivar var direktör och mycket framgångsrik inom skrivmaskinsbranschen och hans mamma Greta var en klassisk hemmafru.

Pappa hade två äldre syskon Monika och Lars-Ivar och deras uppväxt var långt ifrån kärleksfull och harmonisk.

Farfar idkade både aga och otrohet och farmor var, och är fortfarande vid 97 års ålder, en fullfjädrad martyr med tonvis av bittra och missunnsamma känslor.

När pappa var i yngre skolåldern lämnade farfar sin familj för att flytta till Göteborg och där skaffade han en ny familj.

Det här var fruktansvärt genant för farmor, som blev ensam med tre barn. Hon förlorade dessutom titeln direktörskan och respekten det innebar.

Alla barnen flydde det kvävande hemmet så fort de kunde och pappa, som alltid velat bli bonde var sommarpojke på en gård utanför Västervik.

Han gick jordbruksutbildningen på Kvinnerstaskolan och fortsatte skolningen på Hvilan där han alltså hamnade i samma klass som mamma.

I klassen var det bara pojkar förutom två flickor, varav mamma var den ena.

Mamma var den enda flickan med en gård och pappa den enda pojken som saknade en gård...

Det här är inte mammas barndomshem, men visst hade det varit häftigt om det hade varit det.