Bröllopsdagen

Liv, rörelse och kaos. Människor överallt och det hände saker hela tiden, men det var bara att hänga på.
Brudens moster och mamma. Det här var tidigt på kvällen så hennes mamma kunde fortfarande le.
Jag och Leya tillsammans med brudens bästa kompis Romana, längst till höger, och hennes systrar och mamma.
Romana var så stolt att jag kom ihåg hennes namn och det var väldigt högtidligt när jag fick hälsa på hennes familj eftersom jag var den första utlänningen de träffat i sitt liv.

Under kvällen fick bruden mängder med saris, salwars och skor.

Brudens familj hade köpt en resväska med allt från penna och klocka till kalsonger och kostymer, som skickades till den blivande mannen under kvällen.

På bröllopet var det flera poliser och militärer med både pistoler och stora gevär. Vi var tacksamma att det inte serverades alkohol för vem vet vad som kunde ha hänt då.

Eftersom det var flera hundra gäster och kvinnorna bär heltäckande slöja när de är utomhus så stannade kvinnorna inne och tittade på brudgummens cermoni live på TV.

Brudgummen skulle ha kommit vid kl 22, men kom först vid kl 1 på natten.

Vi var med ute på gatan för att se hans ankomst, men de smällde av smatterband som drog runt helt vilt, så alla fick springa i panik.
Jag som är jätterädd för smällare blev så arg så det rök ur öronen, men jag fick gå in en stund och lugna mig.

Det är deras tradition, även om den är livsfarlig, och det får vi lov att respektera.
Det kräver sin man att ha rosa turban och ett ansiktsgaller av julgransglitter och rosor.

När brudgummen genomgått en timmes cermoni var det dags för brudgummens följe att äta middag. Klockan var då 2 på natten och vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet.
När vi lämnade huset var det med en stor klump i magen.
Bruden satt och grät och mamman grät i ett annat rum. Mamman kom ut för att säga hej då, men hon var så ledsen att hon slängde sig i mina armar och grät och grät.

De var tvungna att bända loss henne och vända henne tillbaka in på rummet.
I Indien är det nämligen så, oavsett religion, att när en kvinna gifter sig avsäger hon sig sin familj och tillhör sin mans släkt till fullo. Hon kan såklart åka tillbaka till sin familj, men då är hon en gäst och hennes barndomshem är inte hennes hem längre.
Hon har ingen arvsrätt från sina föräldrar och måste följa de lagar och regler som gäller i hennes mans hus.
De här flickorna är uppväxta med att gifta sig är själva målet i livet. Bruden har pluggat engelska, men nu när hon gift sig kommer hon bli hemmafru på heltid.

Först på morgonen förenades paret och fördes till deras nya hem, men då sov vi redan med sorg i hjärtat.