Kolla in deras hemsida här.
30 september 2011
Snygga jackor
Snart kan du köpa en sån här supersnygg, unik jacka, fodrad, med en utsida av återvunna sarityger hos Gaia i Gävle.
Kolla in deras hemsida här.
Kolla in deras hemsida här.
Nepal
Här är klockan tjugo i två på natten och klockan fem kommer en taxi och kör oss till flygplatsen.
Vi ska nämligen åka till Katmandu i Nepal och förlänga våra Visum.
Vi får väl skicka fram Leya och charma personalen, för egentligen måste vi vara ute från Indien i minst två månader innan vi får åka tillbaka och det har vi inte tid med.
Att åka till Nepal har varit en gömd dröm hos mig under många år, men det insåg jag först när vi bokat biljetterna.
Så jag är lika spänd som Leya som nyss somnade bredvid mig i sin fina klänning hon ska ha när hon flyger.
Sen är det ett par andra bemärkelsedagar imorgon också, men det återkommer jag till.
Vi hörs i Nepal!
Vi ska nämligen åka till Katmandu i Nepal och förlänga våra Visum.
Vi får väl skicka fram Leya och charma personalen, för egentligen måste vi vara ute från Indien i minst två månader innan vi får åka tillbaka och det har vi inte tid med.
Att åka till Nepal har varit en gömd dröm hos mig under många år, men det insåg jag först när vi bokat biljetterna.
Så jag är lika spänd som Leya som nyss somnade bredvid mig i sin fina klänning hon ska ha när hon flyger.
Sen är det ett par andra bemärkelsedagar imorgon också, men det återkommer jag till.
Vi hörs i Nepal!
27 september 2011
Cyklist
Det står en sliten tre-hjuling i den gemensamma hallen och där cyklar Leya runt runt och skrattar.
Finbesök
Igår fick vi besök av Alex, Frida och Fridas mamma Kicki. Alex mamma låg sjuk på hotellrummet. Stackarn!
Niklas lagade en god pastamiddag med champinjoner och en fantastisk vitlöks- och ingefärasås.
Jag passerade Wengers konditori på hemvägen med metron, så jag fixade efterrätten med blandade bakelser.
Niklas lagade en god pastamiddag med champinjoner och en fantastisk vitlöks- och ingefärasås.
Jag passerade Wengers konditori på hemvägen med metron, så jag fixade efterrätten med blandade bakelser.
Gårdagens skoljakt
Jag var så glad i söndags eftersom jag hittade en stor allmän skola bara några minuter hemifrån, när jag och Angel var ute på långpromenad och utforskade området.
Glada i hågen traskade jag och Leya dit igår för en enkel inskrivning. Trodde jag.
Tydligen kom det en ny regel den 31 mars i år.
De har bara intagning på skolorna fram till den 31 juli och efter det måste man gå till den indiska staten och ansöka om att få börja skolan.
Det spelar alltså ingen roll att vi har flyttat, jag var ändå tvungen att sätta mig på metron och åka till andra sidan stan för att komma till den statliga avdelningen för utbildning.
Innan jag kom fram till rätt avdelning var jag nog på fem andra ställen innan jag hittade rätt. Skyltningar är inte indiernas starka sida.
När jag väl kom till rätt ställe kryllade det av anställda, 98 % gubbar och en av dem tog sig an mitt ärende.
När han fick klart för sig att vi bara var här på turistvisum och att visumet dessutom går ut den 6 oktober rådfrågade han folk till höger och vänster och kom fram till att de inte kunde skriva något accepterande papper till skolan förrän vi hade fått OK från den statliga avdelningen External Affairs.
Niklas, som var hemma, Googlade fram ett nummer till External Affairs och det var så klar inte till rätt avdelning. På det numret pratade jag med en person, som gav mig två nya nummer, på ett av de numren pratade jag med tre olika personer och slutligen fick jag två nya nummer där jag pratade med en äldre herre, som inte ansåg att i hade något ärende i Indien för att få annat än turistvisum.
Jag försökte förklara att indier och västerlänningar har olika syn på kvalitet, men samtalet avslutades med att han hänvisade mig till något statligt "home office", nån helt annanstans.
Vid det laget hade jag huvudvärk och var helt slut. Nu har jag lärt mig att undvika den indiska staten till varje pris.
Vi har nämligen hört talas om en familj som fick långa visum tack vare att barnen gick i indisk skola.
Och det sjuka i det hela är att om vi flyttat hit och ansökt om en plats på skolan före den 31 juli hade Leya antagits utan problem.
Glada i hågen traskade jag och Leya dit igår för en enkel inskrivning. Trodde jag.
Tydligen kom det en ny regel den 31 mars i år.
De har bara intagning på skolorna fram till den 31 juli och efter det måste man gå till den indiska staten och ansöka om att få börja skolan.
Det spelar alltså ingen roll att vi har flyttat, jag var ändå tvungen att sätta mig på metron och åka till andra sidan stan för att komma till den statliga avdelningen för utbildning.
Innan jag kom fram till rätt avdelning var jag nog på fem andra ställen innan jag hittade rätt. Skyltningar är inte indiernas starka sida.
När jag väl kom till rätt ställe kryllade det av anställda, 98 % gubbar och en av dem tog sig an mitt ärende.
När han fick klart för sig att vi bara var här på turistvisum och att visumet dessutom går ut den 6 oktober rådfrågade han folk till höger och vänster och kom fram till att de inte kunde skriva något accepterande papper till skolan förrän vi hade fått OK från den statliga avdelningen External Affairs.
Niklas, som var hemma, Googlade fram ett nummer till External Affairs och det var så klar inte till rätt avdelning. På det numret pratade jag med en person, som gav mig två nya nummer, på ett av de numren pratade jag med tre olika personer och slutligen fick jag två nya nummer där jag pratade med en äldre herre, som inte ansåg att i hade något ärende i Indien för att få annat än turistvisum.
Jag försökte förklara att indier och västerlänningar har olika syn på kvalitet, men samtalet avslutades med att han hänvisade mig till något statligt "home office", nån helt annanstans.
Vid det laget hade jag huvudvärk och var helt slut. Nu har jag lärt mig att undvika den indiska staten till varje pris.
Vi har nämligen hört talas om en familj som fick långa visum tack vare att barnen gick i indisk skola.
Och det sjuka i det hela är att om vi flyttat hit och ansökt om en plats på skolan före den 31 juli hade Leya antagits utan problem.
26 september 2011
Skola
Imorgon ska jag berätta hur jag har kämpat hela dagen för att få in Leya på en skola.
Klockan är midnatt och jag är helt färdig.
Dessutom vill jag hellre ägna mig åt bakelserna från Wengers och boken "Den farliga leken" av Mari Ljungstedt, än att återuppleva denna mycket röriga dag.
Indisk byråkrati är lika flexibel som svensk byråkrati.
Klockan är midnatt och jag är helt färdig.
Dessutom vill jag hellre ägna mig åt bakelserna från Wengers och boken "Den farliga leken" av Mari Ljungstedt, än att återuppleva denna mycket röriga dag.
Indisk byråkrati är lika flexibel som svensk byråkrati.
25 september 2011
24 september 2011
Soffor
Idag åkte vi på begagnat-soffor-jakt och vi hittade de här skamfilade sötnosarna.
Jag skulle vilja se IKEA leverera till dörren, samma dag till råga på allt en lördagskväll, på cykel.
Grabbarna hade säkert cyklat en mil med våra grejer.
Två st 2-sits och en 3-sitssoffa, ett soffbord och två sängbord.
Det kallar jag service.
Samtidigt kom ett paket med underbara Kalamkarityger från Chennai, så vi kunde täcka över det värsta och familjen verkar trivas.
Niklas spelar Snakemaster på sin retro Nokia, Angel sover som en gris och Leya busar runt som vanligt.
Jag skulle vilja se IKEA leverera till dörren, samma dag till råga på allt en lördagskväll, på cykel. Grabbarna hade säkert cyklat en mil med våra grejer.
Två st 2-sits och en 3-sitssoffa, ett soffbord och två sängbord.
Det kallar jag service.
Samtidigt kom ett paket med underbara Kalamkarityger från Chennai, så vi kunde täcka över det värsta och familjen verkar trivas.Niklas spelar Snakemaster på sin retro Nokia, Angel sover som en gris och Leya busar runt som vanligt.
23 september 2011
Framme
Igår kväll klockan fem kom vi då äntligen fram till vår nya lya och så här såg sovrummet ut innan vi började röja.
Vi har beställt en svart himmelsäng, jag har köpt ett limegrönt sidenöverkast och "himlen" kommer bestå av röda, rikligt broderade gamla saris.
Men tills dess är det madrass på golvet som gäller.
Niklas hittade det här coola, röda gamla kylskåpet.
Och en spis med ugn, vilket är mycket ovanligt här eftersom indierna inte använder ugn.
Idag försökte jag laga mat, om man inte räknar de gångerna jag vispat ihop pulvermos, för första gången sen vi kom till Indien.
Fick hjälp att plugga in spisen, men den blev elektrisk så jag fick mig ett par rejäla kyssar innan vi hann dra ur sladden.
Jag hade gjort en potatisgratäng, men det var bara att glömma.
Det fick bli Leyas sallad, men ett litet snitt i tummen men det hör till när man kockar, tonfisk och ägglös majonnäs.
Vi bor granne med alla antenner, så vi har full mottagning på allt.
Vi har beställt en svart himmelsäng, jag har köpt ett limegrönt sidenöverkast och "himlen" kommer bestå av röda, rikligt broderade gamla saris.
Men tills dess är det madrass på golvet som gäller.
Niklas hittade det här coola, röda gamla kylskåpet.
Och en spis med ugn, vilket är mycket ovanligt här eftersom indierna inte använder ugn.Idag försökte jag laga mat, om man inte räknar de gångerna jag vispat ihop pulvermos, för första gången sen vi kom till Indien.
Fick hjälp att plugga in spisen, men den blev elektrisk så jag fick mig ett par rejäla kyssar innan vi hann dra ur sladden.
Jag hade gjort en potatisgratäng, men det var bara att glömma.
Det fick bli Leyas sallad, men ett litet snitt i tummen men det hör till när man kockar, tonfisk och ägglös majonnäs.
Vi bor granne med alla antenner, så vi har full mottagning på allt.
Massmötet hos Anna
När vi var på massmötet hos Anna Hazare, angående lagförslaget mot korruptionen, blev Leya och lite jag, om man tittar noga, fotad och var med i en tidning.
Vi såg det aldrig, men i den väskaffären vi alltid handlar väskor och överkast var det en anställd, som hade klippt ut och sparat bilden vikt i sin ficka så länge att den var lite sönder i vecken.
Det var gulligt av honom!
Leya sitter på staketet, precis i linje med alla TV-kanalskameror, ca 50 meter från podiet och så nära man kunde komma som supporter.
Vi såg det aldrig, men i den väskaffären vi alltid handlar väskor och överkast var det en anställd, som hade klippt ut och sparat bilden vikt i sin ficka så länge att den var lite sönder i vecken.
Det var gulligt av honom!
Leya sitter på staketet, precis i linje med alla TV-kanalskameror, ca 50 meter från podiet och så nära man kunde komma som supporter.
19 september 2011
Flytten
Vi har inte så mycket möbler. Fyra plaststolar, ett ihopfällbart bord och en kontorsstol.
Förutom det var det kanske fyra kartonger och 7-8 stora plastpåsar, typ IKEA x 5.
En kompis ringde en flyttfirma, som dök upp efter fem minuter och hela kalaset med allt bärande, utkörning till lägenheten, ca 45 minuter och avlastning kostade oss ca 200 kr.
Rätt schysst!
Förutom det var det kanske fyra kartonger och 7-8 stora plastpåsar, typ IKEA x 5.
En kompis ringde en flyttfirma, som dök upp efter fem minuter och hela kalaset med allt bärande, utkörning till lägenheten, ca 45 minuter och avlastning kostade oss ca 200 kr.
Rätt schysst!
Kalia
Gabi har räddat den här kattungen från djurhemmet.
Han heter Kalia, är pytteliten och behöver en del medicin och omvårdnad, men Gabi är hans nya mamma och hon tar hand om honom som en liten bebis.
Han heter Kalia, är pytteliten och behöver en del medicin och omvårdnad, men Gabi är hans nya mamma och hon tar hand om honom som en liten bebis.
14 september 2011
ARG!
Angel och jag gick vår runda runt kvarteret och hade som vanligt ett gäng barn hängande efter oss.
Vi går där i godan ro, så gott det nu går i Indien och helt plötsligt ser jag hur en av ungarna tar upp en pinne och slår Angel över ryggen.
Då var gränsen nådd för mig!
Ungen la benen på ryggen, men jag visste att han brukade jobba i Kina-hörnet där de steker nudlar och vårrullar, så jag ställde mig framför stekbordet och sa till de som jobbade där att hämta pojken, så han fick be om ursäkt.
De låtsades inte förstå, men folk flockades omkring oss och de fick inget sålt eftersom folk är livrädda för hundar och tillslut sa jag att antingen tar ni hit pojken eller så hämtar jag polisen.
Då blev det fart på dem. Jag hade nog stått där en dryg halvtimme innan grabben kom så jag fick tala honom tillrätta.
Jag varken skrek eller var otrevlig. Jag talade om respekt för människor och djur och att man aldrig slår någon, om man inte känner sig hotad.
Han bad om ursäkt och drog sig i öronsnibbarna, som de gör här, men då sa jag till honom att det inte var mig han skulle be om ursäkt till utan hunden.
Tala om förvirring. För dem är hundar inte vatten värda och här skulle han be om ursäkt till en hund.
Men jag stod på mig och när han tillslut förstod att jag inte skulle ge mig så gjorde han det.
Äntligen kunde vi gå hem!
Känner att tålamodsgränsen är ganska låg just nu.
Vi går där i godan ro, så gott det nu går i Indien och helt plötsligt ser jag hur en av ungarna tar upp en pinne och slår Angel över ryggen.
Då var gränsen nådd för mig!
Ungen la benen på ryggen, men jag visste att han brukade jobba i Kina-hörnet där de steker nudlar och vårrullar, så jag ställde mig framför stekbordet och sa till de som jobbade där att hämta pojken, så han fick be om ursäkt.
De låtsades inte förstå, men folk flockades omkring oss och de fick inget sålt eftersom folk är livrädda för hundar och tillslut sa jag att antingen tar ni hit pojken eller så hämtar jag polisen.
Då blev det fart på dem. Jag hade nog stått där en dryg halvtimme innan grabben kom så jag fick tala honom tillrätta.
Jag varken skrek eller var otrevlig. Jag talade om respekt för människor och djur och att man aldrig slår någon, om man inte känner sig hotad.
Han bad om ursäkt och drog sig i öronsnibbarna, som de gör här, men då sa jag till honom att det inte var mig han skulle be om ursäkt till utan hunden.
Tala om förvirring. För dem är hundar inte vatten värda och här skulle han be om ursäkt till en hund.
Men jag stod på mig och när han tillslut förstod att jag inte skulle ge mig så gjorde han det.
Äntligen kunde vi gå hem!
Känner att tålamodsgränsen är ganska låg just nu.
Huv-halsduk
Jag diggar den här huv-halsduken.
Perfekt för de kvinnor som "glömmer" mössan på vintern.
Perfekt för de kvinnor som "glömmer" mössan på vintern.
13 september 2011
Visum
Jaha, då var det dags igen. Visumet går ut den 6 oktober, men den här gången åker vi till Katmandu i Nepal. Det ska bli spännande!
Men de ger bara tre månader, så om vi har råd kommer vi åka hem till Sverige över jul.
Men de ger bara tre månader, så om vi har råd kommer vi åka hem till Sverige över jul.
9 september 2011
Ny lägenhet
Idag har Gabi också hittat en ny lägenhet och det känns bra för hon har varit så ledsen över att behöva flytta.
Lägenheten ligger ca 20 meter härifrån så det blir en lätt flytt för henne. Lyckost!
Lägenheten ligger ca 20 meter härifrån så det blir en lätt flytt för henne. Lyckost!
Vattenfärger
Idag målar Leya med vattenfärger. Hon är helt uppslukad av färgerna.
Kul att se!
Jag fick den här söta teckningen.
Nu är hela sängen full med teckningar. Konstnären är i ett flow nu, så frågan är om vi får sova på golvet inatt.
Kul att se!
Jag fick den här söta teckningen. Nu är hela sängen full med teckningar. Konstnären är i ett flow nu, så frågan är om vi får sova på golvet inatt.
Block-tryck
Idag var vi hos trä-blocks-gubben.
Om du är intresserad av hantverk ska du prova block-tryck.
Finns i hundratals olika mönster och storlekar.
Häftigt!
Om du är intresserad av hantverk ska du prova block-tryck.
Finns i hundratals olika mönster och storlekar.
Häftigt!
8 september 2011
Hundkoppel
Nu säljer en av djurbutikerna i Delhi mina återanvända sari-hundkoppel.
Det ska bli spännande och se vad kunderna tycker om dem.
Det ska bli spännande och se vad kunderna tycker om dem.
7 september 2011
Ny lägenhet
Idag har vi varit och tittat på två lägenheter i området där spikmattefabriken ligger, ca 35 minuter med metron från där vi bor nu.
Vi föll direkt för den första lägenheten eftersom det finns möjlighet till att göra en liten uteplats.
Vardagsrummet. Ganska tomt kan man säga. Lite färg på väggarna så blir det som nytt.
Köket. Lika tomt.
En västerländsk toalett. Ett måste för oss som inte gillar att huka.
Uteplatsen. Nåväl, den behöver städas lite, men det fixar vi. Man måste ha förmågan att se bortom alla soporna.
Perfekt för Angel att busa runt på.
Det är ingen direkt trafik på gatan utanför och det är bra både för Leya och Angel.
Vi föll direkt för den första lägenheten eftersom det finns möjlighet till att göra en liten uteplats.
Vardagsrummet. Ganska tomt kan man säga. Lite färg på väggarna så blir det som nytt.
Köket. Lika tomt.
En västerländsk toalett. Ett måste för oss som inte gillar att huka.
Uteplatsen. Nåväl, den behöver städas lite, men det fixar vi. Man måste ha förmågan att se bortom alla soporna.Perfekt för Angel att busa runt på.
Det är ingen direkt trafik på gatan utanför och det är bra både för Leya och Angel.
6 september 2011
Fotografering
Igår var det fotografering för hela slanten.
Barnen var så duktiga med timme efter timme med klädbyten.
Märket och kläderna är hemliga tills i slutet av oktober, så ni får hålla tillgodo med lite ansiktsbilder.
Barnen var så duktiga med timme efter timme med klädbyten.
Märket och kläderna är hemliga tills i slutet av oktober, så ni får hålla tillgodo med lite ansiktsbilder.
4 september 2011
3 september 2011
Eskilstuna kuriren
De ska skriva en artikel om hur vi har det i Indien och jämföra med hur det är att leva i Sverige.
Det här fotot är taget utanför vår lägenhet.
Det här fotot är taget utanför vår lägenhet.
Rodeo
Igår gick vi och åt en mexikansk tacobuffé på restaurangen Rodeo på Connaugh Place och det var banne mig det godaste vi ätit på länge.
Ska försöka få till det som en första-fredagen-i-månaden tradition.
Ska försöka få till det som en första-fredagen-i-månaden tradition.
1 september 2011
Anna Hazare
I några månader har debatten om den ingrodda korruptionen här i Indien växt och en enkel man har tagit på sig rollen som martyr i frågan.
Han heter Anna Hazare är 74 år, har arbetat som social arbetare och inte varit politiskt aktiv.
I förra veckan matstrejkade han och ett stort område här i Delhi var upplåtet för hans anhängare.
Han har ingen familj och sade sig vara beredd att dö för saken och han fick nästan plikta med sitt liv, så illa däran var han efter ett 10-tal dagar utan mat.
Jag och Leya gick dit en dag, en sån här händelse anser jag är värd mer än flera veckor i skolbänken.
Vi klädde oss i Indiens färger, grönt, oranget och vitt och vi fick enorm uppmärksamhet.
Människor i hundratals tog kort på oss och jag blev intervjuad av TV eftersom det var intressant för dem att en utlänning stöder deras sak.
Tydligen hamnade Leya i tidningen också, men vi har varken sett den bilden eller TV-inslaget.
Det viktiga med Annas bill, lagförslag, var att även premiärministern och hans undersåtar på hög nivå ska kunna åtalas för mutbrott.
Jag har hört att lagförslaget gått igenom, men jag är skeptisk och tror inte det kommer påverka samhället än på många år.
Vi drabbas mest av trafikpolisen när vi hyr en bil med chaufför. Eftersom vi är vita tror de att vi är gjorda av pengar, så de stoppar bilen och plockar ut chauffören och hotar med böter för vadsomhelst.
Det slutar alltid med att chauffören sticker till honom ett par hundra rupees, ca 30 kr och vi kan åka vidare.
Det är så de drygar ut lönen och det gäller alla instanser i samhället, inte bara statsanställda.
Därför måste folk börja sluta betala, men då är risken att de "försvinner" in i ett fängelse några dagar och blir illa misshandlade istället.
En komplicerad fråga med rötter tillbaka sen evinnerliga tider.
Jag säger det igen. Girigheten är en av mänsklighetens största hot mot sig själv.
Jag hade gjort honom ett armband av gamla saris och fick lämna det, tillsammans med ett brev där jag skrev att han är jättemodig, till en av hans närmaste vänner.
Han heter Anna Hazare är 74 år, har arbetat som social arbetare och inte varit politiskt aktiv.
I förra veckan matstrejkade han och ett stort område här i Delhi var upplåtet för hans anhängare.
Han har ingen familj och sade sig vara beredd att dö för saken och han fick nästan plikta med sitt liv, så illa däran var han efter ett 10-tal dagar utan mat.
Jag och Leya gick dit en dag, en sån här händelse anser jag är värd mer än flera veckor i skolbänken.
Vi klädde oss i Indiens färger, grönt, oranget och vitt och vi fick enorm uppmärksamhet.
Människor i hundratals tog kort på oss och jag blev intervjuad av TV eftersom det var intressant för dem att en utlänning stöder deras sak.
Tydligen hamnade Leya i tidningen också, men vi har varken sett den bilden eller TV-inslaget.
Det viktiga med Annas bill, lagförslag, var att även premiärministern och hans undersåtar på hög nivå ska kunna åtalas för mutbrott.
Jag har hört att lagförslaget gått igenom, men jag är skeptisk och tror inte det kommer påverka samhället än på många år.
Vi drabbas mest av trafikpolisen när vi hyr en bil med chaufför. Eftersom vi är vita tror de att vi är gjorda av pengar, så de stoppar bilen och plockar ut chauffören och hotar med böter för vadsomhelst.
Det slutar alltid med att chauffören sticker till honom ett par hundra rupees, ca 30 kr och vi kan åka vidare.
Det är så de drygar ut lönen och det gäller alla instanser i samhället, inte bara statsanställda.
Därför måste folk börja sluta betala, men då är risken att de "försvinner" in i ett fängelse några dagar och blir illa misshandlade istället.
En komplicerad fråga med rötter tillbaka sen evinnerliga tider.
Jag säger det igen. Girigheten är en av mänsklighetens största hot mot sig själv.
Jag hade gjort honom ett armband av gamla saris och fick lämna det, tillsammans med ett brev där jag skrev att han är jättemodig, till en av hans närmaste vänner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)