ARG!

Angel och jag gick vår runda runt kvarteret och hade som vanligt ett gäng barn hängande efter oss.
Vi går där i godan ro, så gott det nu går i Indien och helt plötsligt ser jag hur en av ungarna tar upp en pinne och slår Angel över ryggen.

Då var gränsen nådd för mig!
Ungen la benen på ryggen, men jag visste att han brukade jobba i Kina-hörnet där de steker nudlar och vårrullar, så jag ställde mig framför stekbordet och sa till de som jobbade där att hämta pojken, så han fick be om ursäkt.
De låtsades inte förstå, men folk flockades omkring oss och de fick inget sålt eftersom folk är livrädda för hundar och tillslut sa jag att antingen tar ni hit pojken eller så hämtar jag polisen.

Då blev det fart på dem. Jag hade nog stått där en dryg halvtimme innan grabben kom så jag fick tala honom tillrätta.
Jag varken skrek eller var otrevlig. Jag talade om respekt för människor och djur och att man aldrig slår någon, om man inte känner sig hotad.

Han bad om ursäkt och drog sig i öronsnibbarna, som de gör här, men då sa jag till honom att det inte var mig han skulle be om ursäkt till utan hunden.

Tala om förvirring. För dem är hundar inte vatten värda och här skulle han be om ursäkt till en hund.
Men jag stod på mig och när han tillslut förstod att jag inte skulle ge mig så gjorde han det.

Äntligen kunde vi gå hem!
Känner att tålamodsgränsen är ganska låg just nu.