Man skulle önska att den här festivalen firades försiktigt och kärleksfullt, men det är väl bara att glömma.
Imorse drog det stora vattenkriget igång redan klockan åtta med spring i spiraltrappen, så den darrade som en stämgaffel, upp till den övre terrassen, som är vårt tak och där for de fram och tillbaka skrikande och skrattandes.
Skriken var panikartade och skratten råa av skadeglädje, antingen höga skrik och skratt av tjejer i grupp eller målbrottsskärande tonårspojk-röster.
Leya har varit ute och haft kul hela dagen medan vi tråkiga vuxna har hållt oss inomhus.
Det här är inte min favorithögtid, men nu är den över för i år. Hurra!
Jag har lånat den här bilden. Jag tror man måste var ung eller full för att uppskatta en blaja färg i nyllet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar