Vid såna här tillfällen umgås man inte med de andra gästerna utan man äter sin mat och sen går man hem.
Här äter brudparet förrätten, eller snacks som man säger här.
Vi sitter i solen och njuter mellan måltiderna.
Ett annat, väldigt ungt brudpar var också där uppe vid templet och firade med sin familj .
Dags för huvudrätterna och dessert och vi sitter snällt uppradade och väntar.
Sen började utfordingen. Visst kan man kalla det utfordring när maten serveras ur hinkar med slevar.
De var väldans effektiva när de väl kom igång.
Så här serverades alkoholen. Odrickbar hemkört kodo roxio till vänster och sött risvin till höger. Själva dricksanordningarna bäddade för att man inte skulle dricka för mycket. De var något svårhanterliga. Tur man inte dricker annat än vatten och läsk.
När vi svalt sista tuggan tackar vi vår vän Akash och gick hem och vilade. Vi är inga party-people, så en lördagkväll på restaurang och en bröllopsmiddag räckte för oss för ett bra tag framöver.
Och hur var det nu med kastproblemen, som gjorde att brudens familj inte accepterade bröllopet?
Det enda vi har fått klarhet i är att brudgummen är av högre kast än bruden, vilket gör det ännu mer ologiskt, men det är tydligen en lång historia som Akash lovade berätta när han kommer tillbaka till jobbet.
När han kommer tillbaka visste han inte riktigt. Konstigt, va!
Kom ihåg till nästa bröllop: TA MED EN SKED, så slipper du äta med händerna.
Packar ner några skedar om man skulle hammna på bröllop.Karina
SvaraRadera