Vi har personligen ingen att sörja för, så sätt inte kaffet i halsen.
Men det har dessvärre vår kompis Suresh.
Idag tog vi en fika på restaurangen, som ligger nära butiken han driver och han berättade något hemskt.
I förrgår var hans mammas brors son, Suresh kusin alltså (den slutsatsen har jag dragit alldeles själv), som var 21 år, på väg från Kathmandu, där han studerade, och hem till byn. Någonstans på vägen vek han av in i djungeln och tog gift så han dog.
Polisen hittade honom efter en del sökande. Familjen hörde av sig till dem och var orolig eftersom han aldrig kom fram.
Så gårdagen spenderade Suresh med ett 50-tal familjemedlemmar på sjukhuset medan de väntade på svaren från obduktionen och han var den som fick identifiera kroppen.
Man ska veta i sammanhanget att Suresh är en jättekänslig kille, så han kunde inte somna i natt efter att ha besökt bårhuset och sett en död människa för första gången i sitt liv.
På bårhuset fanns det ca 200 oidentifierade kroppar, berättade han. Så hemskt att vara okänd på det sättet.
Imorse mellan 6 och 9 hade de brändningscermonin vid Pashupatinath templet och som kuriosa fick vi veta att kvinnorna inom Brahminkastet inte får varken se eller röra en död kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar