I förra veckan blev det en snabbvisit till Delhi för att betala kantbandsordern och trots att jag både mailade och ringde och frågade om pompomen var klara, så var de såklart inte det.
Jag var så arg att jag skällde på varenda människa jag sprang på från tredje våningen och ner. Tydligen skällde jag på en kund också, för han såg livrädd ut och sa att han bara var en kund.
Om jag, där och då, kunde slänga mig in i en teleporter och skicka hem mig själv, så hade jag gjort det utan att blinka. Just då önskade jag att jag aldrig i mitt liv skulle behöva göra affärer med indier igen. Men det gick såklart över efter en shoppingrunda på Sarojini Nagar.
För att ta mig ut ur Indien utan att bli granskad i sömmarna, så tog jag bussen. Tredje gången mellan Delhi och Kathmandu och jag undrar om inte den här resan var värst hittills.
Tänkte vara tuff och sitta längst bak, vilket visade sig vara precis ovanpå ena bakhjulet och hela, precis hela vägen i 39 timmar, skumpade det så jag hade blåmärken lite här och var efteråt.
Två gånger slog jag i huvudet så jag trodde jag fick hjärnskakning och bröt nackkotorna.
Jag kom hem i en del och var helt slut i tre dagar, men nu är jag i form igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar