Igår när Leya och jag kom hem med tunnelbanan från Main Bazar, såg vi en ung kille ta en plastpinne och slå stenhårt över ryggen på en gammal ruggig hund som rotade runt i en papperkorg utanför ett konditori.
Jag såg allt hända i slow motion och kunde inte tro att han skulle göra det, så jag hann inte reagera för att stoppa honom.
Min reptilhjärna slog till och jag skällde ut honom efter noter.
Som vanligt samlades folk och de skrattade osäkert eftersom få förstår engelska i det här området.
Idag när jag gick ut med Angel såg jag en mörkblå stor plåtlastbil, som såg ut som en gammaldags fängelsebil, backa in på vår gata.
Såklart undrade jag vad den gjorde här och slog en blick på sidan av bilen där det stod Dog-någonting.
Samtidigt kom två killar med sådana där pinnar med öglor som man har sett på TV när de fångar in hundar och då gick ljuset upp för mig att de var statliga hundjägare som skulle fånga in hundar för avlivning, tur jag inte hade strömavbrott just då.
Jag slängde mig in i bilen.
Där satt fem chockade karlar och bara glodde på mig när jag började fråga om dogs. Ingen kunde såklart engelska, men när jag frågade efter hund på Hindi sa de No, no vilket jag tolkade som att de inte hade lyckats fånga någon i vårt område.
Eftersom det finns säkert ett 10-tal vuxna hundar och lika många valpar drar jag slutsatsen att folket varnats och att de gömt hundarna i sina hus.
Jättebra gjort av dem måste jag säga!
En sak ska man veta om gatuhundar. De lever inget dåligt liv. De flesta har en familj de glider in hos och vilar några timmar.
De har kompisar och folk ställer ut mat till dem, så många är till och med överviktiga.
Så är allt väl. Problemet är om en hund blir skadad eller sjuk, då är det knappt ingen som bryr sig.
Som tur är finns det frivilligorganisationer, bland annat Friendicoes, och de tar gärna emot stödpengar för sin verksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar