Just nu är det helt hopplöst att få ett mer långvarit visum till Indien.
Första gången jag ansökte om visum hit, 2008, fick jag ett års affärsvisum med en enkel inbjudan från ett indiskt företag.
Sen vi flyttade hit har vi åkt hem till Sverige två gånger och sökt olika typer av visum, men det har alltid slutat med sex månaders turistvisum, fast de visste att vi åkte tillbaka för att jobba.
Droppen var nu när vi lämnade Indien för att visumen gick ut i början av oktober.
Vi var tvungna att vara ute från Indien i över två månader och fick bara visum i fyra månader och sen är vi tvungna att lämna Indien igen i över två månader.
Det går ju inte att leva så. Vi behöver stabilitet i vårt liv och Leya behöver gå i skolan som de andra barnen.
Hittills har vi fått kämpa ekonomiskt och oroa oss över att behöva åka härifrån var sjätte månad, men nu slutar vi med det och flyttar till Nepal istället.
I Nepal kan vi köpa oss ett affärsvisum och andas ut.
Indien kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men jag tror i längden att Indien ska insupas i mindre doser än en daglig överdos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar