Olala! Här blir man bönhörd. Med råge!
Det räcker alltså att man skriver om grodbröllop så öser regnet ner.
Men jag har en teori.
Nära vårt hus rinner en å, vi kommer inte intill den eftersom bonden har staket runt om sin lilla åker som ligger mellan oss och ån, om det nu var någon som blev orolig för att barnen skulle gå dit, och sen nån vecka tillbaka, på kvällen vid 9-tiden, är det ett sjuhelsikes liv på hundratals, kanske tusentals, grodor.
Jag tror de har haft massbröllop med tillhörande bröllopsnatt utan mänskligt inblandande.
Grodorna och syrsorna har körtävling varje kväll och det är trevlig underhållning.
Det som är bra med grodorna är att jag tänkter på min allra goaste moster Anki.
Hon har en allvarlig grodfobi och det är såklart inte bra, men på grund av, eller jag kanske ska säga tack vare, fobin förknippar vi alltid grodor med moster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar