Igår var vi riktigt arga och upprörda på skolan!
Vi var på stan och jobbade så pass länge att vi fick slänga oss i en taxi och åka direkt till skolan för att hämta upp tjejerna.
När vi kom dit var det inte en människa där förutom vaktmästaren, som vaktar dörren, och han kan inte ett ord engelska.
Vi rusade hem och hittade barnen i Evas hus, ensamma.
Det visade sig att de hade skickat hem barnen klockan 12, tre timmar före utsatt tid, och de hade inte meddelat någon, så ingen vuxen var hemma i något av husen.
Vi var borta, Evas föräldrar var borta, inte ens mom Sweetie var hemma.
Men det värsta av allt var att Leya hade sett oss åka iväg med minibussen och hon hade sprungit efter och gråtit.
Eftersom vi trodde att hon var i skolan hade vi inte en tanke på att hon kunde se oss åka.
Jag får ont i hela hjärtat när jag tänker på att hon springer efter bussen.
Idag ska jag säga rektorn ett sanningens ord och sen ska vi leta efter en annan skola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar