Igår när vi kom hem efter en Morsdags-middag inne i stan, (vi firar morsdag idag), såg vi att familjens bebisvagga stod ute på deras lilla balkong, (som vi passerar när vi går upp), och gömda under ett täcke satt två förvuxna kycklingar.
Japan, (eller Prasanth som han egentligen heter), Mom Sweeties yngsta son, sa att hon haft med dem på microbussen från Gorkha.
Mom Sweetie kommer från distriktet Gorkha och hon och alla hennes syskon, (osäker på hur många de är egentligen, men de är i alla fall fyra flickor och en pojke, kanske är det en bror till), hade åkt till hembyn för att hedra dagen då deras mamma gick bort för sisådär sju år sen.
Som sedan bjuder ska dottern Chanda, som födde barn för någon månad sen, äta nydödad kyckling för energins skull.
Jag hörde hur de bankade under oss i köket vid lunchtid och sen blev vi serverade detta.
Till hundarnas glädje är vi inte intresserade av att äta lungor och hjärta.
Jag älskar kött, men köttet ska komma i färdiga hamburgare eller korv. Det här är lite väl naturligt och färskt för mig.
Sen funderade jag över hur det gick till med kycklingarna på bussen. Man ser gärna framför sig att hon satt med kycklingarna i en hemmagjord bur, (som på film), men jag tror nog de stackarna fick åka på busstaket, precis som getterna brukar göra.
Jag känner igen det där med att peta bort lungor och annat som vi inte alls är vana att äta upp. På många sätt är det säkert bra med så här färskt kött och jag gillar idén om att man ska använda allt om man ändå dödar djuret. Men därifrån till att det ska kännas bekvämt att äta det är det en bit, iaf för mig. :-)
SvaraRaderakram
anna
Håller helt med!
SvaraRaderaHär står söta getter uppställda utefter slakterierna, som är MÅNGA, och jag kan inte ens titta på dem.
Kram!