Neeej, mom Sweetie!

Jag sa till Niklas att han skulle låsa in färgen, men tror ni han lyssnade.
Igår kväll var det strömavbrott och beckmörkt, men mom Sweetie håll på med dörrarna.
Jag trodde hon tvättade fönstren, så jag tänkte inte mer på det.
På morgonen fick vi se vad hon gjort.

Hon är värre än ungarna.
Min teori är att hon har stått vid spisen i hela sitt liv och aldrig fått prova på att måla eller plantera blommor, så hon blir som ett barn, utan något som helst omdömme.
När jag tänker efter är det häftigt att möta en vuxen person som är så oförstörd av skola och samhälle.

Klart

Igår såg sovrummet ut så här. Fint!

Tur att vi gillar bohemian stil. Då ska målningen vara lite sjavig.
Idag beställde jag en madrass, som görs här uppe på gatan. 200 cm bred och 210 cm lång.
Äntligen ska Niklas, som är 192 cm, få ligga i en säng utan att fötterna hänger utanför.
Jag har lånat ett par saris till gardiner. De ska vara sänghimmel.
Vi ska åka till kinesiska marknaden någon dag och kolla tyger och kuddar och så ska vi beställa en ny säng.
Sängen vi fick uppsnickrade åt oss i Indien håller vår förre hyresvärd gisslan för att vi tog bort köksdörren, som gick inåt i det 0,5 kvm lilla utrymmet.
Vi har försökt få hjälp att få hit den, men tydligen är det en riksidiot så våra vänner säger att de helt enkelt inte vill ha med honom att göra.
Det skulle säkert kosta lika mycket att få hit den som att göra en ny, så gubbstrutten kan slita den med hälsan.

Mailat till P1 Morgon idag

Hej!
Lyssnar på P1 Morgons reportage om hotellet i Danmark som har inrättat en våning med rum bara för kvinnor.
Jag blir mållös över dessa debatter.
Jag och min familj bor i Nepal och har tidigare bott ett par år i Indien och om de hörde vilka debatter som förs i Sverige och i västvärlden skulle de skratta.
På tunnelbanan, metron, i New Delhi, är vagnen längst fram enbart för kvinnor, och män som råkar slinka in där riskerar dryga böter.
Ni anar inte hur skönt det är med en kvinnovagn. Vissa tider är metron knökfull och då är det oerhört tacksamt att det finns en kvinnovagn.
Dessutom är det lättare att ha med vår 5-åriga dotter i kvinnovagnen.
När vi reser från Arlanda blir jag lika förundrad varje gång att man inte har separata säkerhetskontroller för män och kvinnor.
Jag tycker det är respektlöst mot oss kvinnor att bli muddrade helt offentligt, både över brösten och mellan benen, och tänk då hur det känns för en kvinna som inte kommer från Sverige med vår fria syn på kvinnokroppen och sexualitet.
Andra länder har fattat det här och har en separat kö för kvinnor med en skiljevägg så kvinnan inte exponeras vid undersökning.
Varje gång man ska åka metron eller gå in i ett varuhus i Indien ska man kontrolleras och de har alltid en separat kö med avskildhet för kvinnor.
Jag tycker det är dags att man slutar att försöka jämställa män och kvinnor i absurdum. Vi är olika och ska så förbli.
De som har anmält hotellet för diskriminering är bara ute efter publicitet och det har de lyckats med.
Varför nappar ni på sånt här?
MVH FIA

Måla stol

Pojkarna fick fatt i den turkosa färgen och gav sig på en stackars stol.
Men den blir jättefin.

Barnen har så mycket outforskad kreativitet inom sig.
Så fort de får tag på färg eller ingredienser är det som om allt förnuft flyger all världens väg och de går in i ett galet skapande.
Jag kanske borde hjälpa dem. Jag vet ju hur det är att ha huvudet fullt med idéer.

Målar

Idag har målarmästarns son, svärfar är målare, målat vårt nya sovrum.
Tur han är så lång.

Assistent Calle tar en lur. Inte helt oväntat.

När Leya kom hem från skolan målade hon den fula, bruna golvkanten vit.
Tredje generationen målare in action.

Hammarby

Niklas följer sitt älskade Hammarby och som tur är kan han se matcherna på datorn.
Just den här matchen, mot Falkenberg, vann de inte, men de förlorade inte heller.
Ibland kan en oavgjord match kännas som en vinst.
Sin vana trogen skäller han på domaren som om han var i samma rum.
Niklas är en smart kille, men när det gäller Hammarby slår reptilhjärnan till.

Paraplyer

Jag har aldrig sett så många paraplyer en solig dag som här i Kathmandu.
Eftersom nepaleserna är så korta får man vara beredd på en undanmanöver för att inte få en paraplypigg i ögat.
Niklas kallar dem paraplymaffian.

Ni ska se vilka snygga paraplyer det finns här. De tråkiga som finns i Sverige kan slänga sig i väggen.
Jag ska fånga några på bild så ska ni få se.

Häftigt frieri

Helt otroligt frieri! Klicka här.
Jag gråter glädjetårar.

Ny hemsida

Kolla in vår nya hemsida som Niklas har gjort.
Klicka här.
Visst är den fin!

Lugg

Idag blev jag jättearg!
När jag hämtade Leya hos mom Sweeties dotter Monsu, Evas mamma, så hade Monsu klippt Leyas lugg kort och kapat halva håret.
Vi klippte Leya i kort page för ett år sen eftersom hon hade sådana problem med löss och när vi var här i höstas lyckades Belli, mom Sweeties systerdotter, utrota dem.
Det var tur att vi hade flyttat från lusgatan i Delhi, så hon kunde fortsätta vara lusfri efter att vi åkte tillbaka till Indien igen.
Leya ville så gärna ha långt hår och det var enklare och snyggare med lång lugg som växte med håret.
Det har alltså Monsu sabbat. Jag tycker det hör till god ton att man frågar föräldrarna när barnet är 5 år.
Nu vet jag att mamma får flashbacks från när jag var barn och gick till grannen, som är hårfrisörska och hon klippte mitt långa hår i en kort killfrilla.
Då var inte mamma glad, det kan jag lova, men jag var ändå 13 år.
Ibland beter sig de vuxna här som barn. De tänker sig inte för.
Sen är vi nog lite för svenska ibland, så vi får jobba på det och bli mer coola.

Aktuellt

Det blev inget inslag om Nepal den här gången.
Det kommer fler tillfällen!

Aktuellt, SVT

En kvinna från Aktuellt kontaktade mig i fredags. De vill att jag ska rapportera om det politiska läget här i Nepal.
Vi ska höras idag. Spännande!

Bebis

Jag har misstänkt ända sen vi kom hit att Tara är gravid, men hon berättade inte förrän igår.
Jag satt och smålog för mig själv när hon skulle berätta eftersom jag visste vad hon skulle säga.
Det var inte planerat, så hon har inte riktigt förlikat sig med magen än, men hon är gift och 25 år så det kommer bli toppenbra.
Mysigt med en bebis i familjen!

Flyttar garn

Häromdagen sa vi till familjen att vi behöver ett rum till så vi kan flytta in köket innan monsunen kommer om ett par veckor.
Igår kom det två gubbar och började bära ner garnerna till ett rum på första våningen.
Kaos!

Här är vårt sovrum.

De här två busfröna skulle hjälpa till, men de ställde bara till.

Maya yarn

Blev så himla glad när jag läste Joans blogg.
Våra garner har kommit fram till Kalifornien och de är jättenöjda.
Läs bloggen här.

Fun Park

I lördags besökte vi Fun Park och det tyckte Leya var kul.
Innanför entrén kunde man kasta pilar och bollar i lerkrus och priserna var ...
Tadadada! Något drickbart. Vilket var jättebra eftersom vi behövde vatten.
Niklas lyckades vinna en flaska vatten, en energidryck och en liten juice. Han är bra på att kasta.
Sen hittade vi ett par söta hästar och Leya valde den svarta.

Vi gick förbi spökhuset, som var ett gammalt skevt skjul. Vi gick inte in.
Det var garanterat levande spöken där inne och det ville jag inte utsätta mig själv eller Leya för.

Vi passerade några halvrasade småbyggnader och kom så äntligen fram till själva karusellområdet.
Jag säger bara Mamma Mia!
Säkerheten var det lite si och så med.
Ett högt pariserhjul, som gick jättefort med bara en kedja som lås ut mot sidan, ett vikingaskepp där de stod upp och höll i sig medan skeppet gungade fram och tillbaka med en rasande fart och en gungkarusell som gick supersnabbt på snedden med bara en enkel tvärslå över benen, knappast säkert.
Säkerheten i Sverige är skyhög i jämförelse.
Leya åkte en larv, hoppade studsmatta, åkte rutschkana och gungade.
Innan vi lämnade parken för dagen åkte Leya den klassiska hästkarusellen.
Men till skillnad från en normal karusell satt hästarna jättehögt upp och den snurrade alldeles för fort.
Tur att hon inte har anlag för att må illa vid snurr och att hon var tillräckligt stor för att hålla i sig.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Mörka regnmoln seglade runt oss, men de kom aldrig fram.
Vi kommer nog åka dit igen. Vi roade oss och åt snacks i några timmar för mindre än 100 kr.

Leya och Eva sjunger på väg hem från skolan

Ring P1

Var med i Ring P1 igår och pratade religion.
Fullkomlig backout, men jag har lyssnat på det igen och tydligen fick jag en del sagt.
Men hua vad konstigt jag låter och vad har jag fått för dialekt?
Klicka här för att lyssna.
Gå in på Torsdagen den 24 maj. Inte kortversionen.
Jag är först i programmet.
Kul att snacka med Täppas. Han var jättesnäll mot mig.

Politiska läget

Det politiska läget här i Nepal är skakigt just nu.
Igår rekommenderades alla att stanna hemma i sina bostadsområden.
Det pågick en våldsam demonstration i området Patan, som ligger på andra sidan stan.
Kort tillbakablick:
1994 bildades ett kommunistiskt parti som i folkmun kallas Maoisterna.
För att få makt lovade de att stötta de olika folkstammarna/kasten.
Tack vare kasten, bland annat Tamubaan, Limbubaan, Tarubaan och Newar, har Maoisterna majoritet i det nepalesiska parlamentet och nu kräver de in löftena.
Nepal ska delas in i 11 regioner med parlament, ministrar och alla kostnader det medför och häromveckan tog politikerna i hand på att varje region skulle döpas och regeras av den största stammen.
Sen backade de och sa att regionerna ska uppkallas efter landmärken i respektive område.
Det här sveket har skapat en ilska hos stammarna och det är 50/50 av befolkningen som stöttar deras sak.
Först hade invånarna svårt att förlika sig med att Nepal ska delas upp, men där har politikerna lyckas få folk på sin sida, men nu handlar det alltså om en etnisk uppdelning och det skrämmer folk.
Vår kompis, Krishna har ett litet café där vi fikar nästan varje dag för att få dagens nyheter och nya nepaliska fraser serverade tillsammans med kaffe och en sockerkaksbit.
Krishna är orolig för att han inte kan bo kvar i Kathmandu om stammen Newar får makten.
För oss utomstående är den här frågan otroligt ålderdomlig och förlegad i dagens informationssamhälle.

Gatorna var kusligt tomma under dagen. En och annan motorcykel smög förbi, men annars vågade inte folk köra i stan.

Under dagen var nästan alla affärer stängda.
En och annan hade lite halvöppet, men stammen Newar gick runt med träkäppar redo att slå butiksägare som inte visade respekt för strejken.

På kvällen gick vi på restaurang och då var det feststämning på gatorna.
Folk pustade ut för den här gången.
Nepaleserna är ett fridfullt folk och de vill leva i lugn och ro.

Neeej!

Igår trampade jag på min laptop och sladden låg emellan.
Det var som en supersuper light nära-dödenupplevelse, om jag ska överdriva lite.
Millisekunden efter gick i slowmotion och jag såg för min inre syn hur jag och min älskade dator jobbade tillsammans. Innan olyckan.
Skärmen ser ut som om den invaderats av utomjordingar med svarta streck tvärsöver och en stor svart, rund fläck mitt i.
Snyft!
Niklas hittade en ny skärm på nätet för några hundra och en instruktionsvideo på Youtube.
Det ska bara ta sju minuter att byta den, om man har rätt verktyg, så det finns hopp.

Äntligen!

Vad vi har längtat, men igår hände det!
Vår första grillkväll på över ett år.
Niklas hade fixat och donat medan jag tog en lur på eftermiddagen. Marinerade kycklingfiléer, kokta och sen stekta potatisskivor och en yoghurtsås med vitlök och en stänk av lime.
Till efterrätt blev det varsin chokladbit och ett tuggummi. Mums!

Far och dotter blåsfisk.
Man vet hur svårt det är att få eld på kol med bara papper, men ändå försöker man.
Tillslut hällde Niklas över en hel, liten flaska med nagelborttagningsmedel och när han fjuttade på höll han på att förlora ansiktshåren.
Hans reflexer är fullt fungerande, kunde jag konstatera. Jag har nog aldrig sett någon röra sig så snabbt.
Snabbt som elden, kan man säga.

Kycklingarna grillas och Niklas fick gräva upp båda en och två små filéer som hade ramlat ner mellan det lite för glesa gallret.

Äntligen är det dags att hugga in!

Calle är en riktig gourméhund vilket kan tyckas märkligt eftersom han är en tvättäkta gatuhund.
Han är mycket noggrann med vad han stoppar i sig, men igår var allt till belåtenhet.

Kvällen till ära hade Niklas rakat sig och klippt håret.
När han börjar se ut som en galen forskare börjar jag tjata och vips, efter ett par veckor överraskar han mig nyklippt och fin.
Det kan inte bero på priset i alla fall. För 13 kr blir han både rakat och klippt.
I priset ingår även näshårsklippning. Inte illa!

Familjen Shrestha

Imorse vaknade jag av ett herrans kackel av mansröster från grannhuset där Belli bor. Belli är mom Sweeties, systerdotter.
Det var dags för det månatliga familjen Shrestha-mötet.
Det är inte lika maffialikt som det låter, utan ett möte där man diskuterar lån och andra saker som berör medlemmar i kasten Shrestha.
Shrestha är nummer två eller tre i kastrankningen, efter Lama och Sherpa, som har högst status i det nepalesiska samhället.
De är hinduer och ett utmärkande drag är att kvinnorna inte får ha nässmycke.
Anledningen till att jag vet det beror på att en annan av mom Sweeties systerdöttrar pluggar engelska stenhårt för att få studentvisum till Australien.
Hon längtar ihjäl sig efter att åka dit, så hon kan ta hål i näsan.

Jag tog ett klassiskt paparazzi-kort genom vårt badrumsfönster.
Det kändes mer spännande än att gå runt hörnet och säga Hej och klicka av ett kort. Vilket jag såklart kunde ha gjort.

Grilla, eller inte...

Nu är det bra varmt här i Kathmandu, 35 grader, men det går inte att jämföra med ett stillastående, dammigt Delhi, så vi försöker att inte klaga.
Vi har fått en grill ihopsvetsad åt oss och idag gav vi oss ut på koljakt över halva stan.
Vi var verkligen laddade för en grillkväll, men då passade det såklart på att åska och regna.
Strömavbrott, beckmörker, halv storm, åska, regn och några grillade korvar i all hast blev kvällens spontana middag.
Ett sånt här liv kräver flexibilitet och tålamod.
Calle hade lyckats klämma sig in under grillen. Hur han kom loss, utan att riva hela rasket, kan man fundera över.

Vi hade planer på att grilla fläskött och för säkerhets skull hade Niklas fotat en bild på en gris anatomi.
Slaktarna har en förmåga att hacka lite hej vilt, så om man vill ha fläskfilé får man vara så vänlig och visa var den sitter.

Strejk igen och igen och igen

Vi får nog vänja oss vid att det strejkas mycket här i Nepal.
Imorse ringde kaffegubben, en kille som har en liten kaffehörna här i området där vi bor, och sa att det var strejk, så vi slapp klä på Leya skolkläderna.
Tydligen är politikerna rörande överens om att dela upp lilla Nepal i 11 delar. Nepal är ca 150 tusen kvadratmeter, jämfört med Sverige som är 500 tusen kvadratmeter.
Då skulle varje liten del ha sitt eget parlament med sina egna ministrar med alla kostnader det medför, och det gillar inte folket.
Därför har det utlysts strejk i 10 dagar mellan klockan 6 och 18 varje dag.
Jättetråkigt för barnen, som behöver gå i skolan och tråkigt för oss när det inte går några bussar.

Ekstra bladet

Det var två danskar med på planet som kraschade i måndags utanför Pokhara, ca 20 mil nordväst om Kathmandu.
De satt bak i planet, närmast nödutgången, så de hade turen att klara sig, men ett 15-tal personer fick sätta livet till, tre nepalesiska bestättningsmän och resten indier, som var på pilgrimsresa.
Eftersom jag har tänkt frilansa för tidningar, kontaktade jag Ekstra Bladet i Danmark, som är att jämföra med våra kvällsstidningar och de hade skickat hit en journalist och en fotograf direkt när de hörde talas om olyckan.
Jag och Niklas träffade killarna, som mest hade fått sitta på hotellrummet och hänga eftersom de skadade inte vill träffa någon.
Eksta Bladets killar åker hem imorgon, så de vill att jag tar över nyhetsspaningen.
Spännande! Mitt första uppdrag.

Sorg!

Pappa har gjort verklighet av sina rivningsplaner av Edös gamla ladugård.
En historierik era går i graven och hade jag varit i Sverige hade jag kedjat fast mig och blivit en ladugårdskramare för att rädda den.
Jag förstår att det skulle kosta miljoner att rusta upp den gamla, vackra byggnaden, men att riva den är ett helgerån!

Kreativitetsglädje

Virknålen har gått varm den senaste veckan.
Jag har virkat en färgglad duk av banangarn till bordet.

Och armband av fräna hampagarn.

Morgongympa

Här utövar Calle en form av lat morgongymnastik.
Han stretchar ena bakbenet mot trappan upp till översta takterrassen.

Skoltjejer

Här går två små, glada skoltjejer, som jag och Angel hämtade klockan 15, när skolan var slut för dagen.
Jag har fortfarande inte förlikat mig med uniformerna, men jag får ge mig snart och acceptera mitt öde som vitsocks-tvättande-skurgumma.

Japans födelsedag

Idag fyller mom Sweeties yngste son 15 år och det berättade han först idag.
Eftersom vi älskar födelsedagsfiranden köpte vi honom en DVD, med en film Leya visste att han gillade, och en tröja, eller luga som det heter på nepalesiska.
Eftersom de inte ger varandra presenter blev han glad som ett barn på julafton, så nu väntar vi bara på att strömmen ska komma tillbaka för kvällen så han kan titta på filmen.
De har ingen DVD-spelare, men han har lånat Niklas Playstation och med den kan man titta på filmer också.
Tröjan har han redan på sig, den lille pojken.
Här finns inte tillstymmelse till besvikelse eller "fick-jag-inte-mer"-syndromet vi har i Sverige.
Här är det genuin tacksamhet och glädje och det berör oss i själen.

Hampa

Igår började jag experimentera med en virknål och en boll med strävt, lite obehagligt hampagarn.
Jag älskade dock färgen petrol blå, så jag gav det en chans.
Jösses, här kan man tala om ett garn som behöver tyglas.
Men vad häftigt det blev när jag väl fick styrsel på det!
Man kan tro att det känns strävt mot huden, men jag har numera ett brett armband på vardera arm och de känns knappt inte.
Dessutom har jag läst att hampa blir bättre ju mer man tvättar det.

Visst är det häftigt med barfotasandaler!

Konstig strejk

Den här strejken får vi inte grepp om.
Inne i stan är nästan alla affärerna stängda och gatorna är skrämmande tomma.
Tydligen är det ett kast som har bestämt att det ska strejkas. Varför är det inte någon som riktigt vet.
Det har med regeringen och makt att göra, så långt förstår vi, men hur ska man kunna sympatisera eller tycka det är OK att inget fungerar när budskapet är så vagt?

Strejk. Igen...

För andra gången den här veckan var Leya påklädd och redo för en ny dag i skolan när barnen i familjen kom skuttande och glada i hågen sa att det var "Holiday!".
Idag strejkar folket för att regeringen inte har presenterat sin regeringsförklaring. Det är i alla fall ryktet som går.
I mitt stilla sinne tänker jag på samma situation i Sverige.
Tänk vilken katastrof om folk inte kunde gå till jobbet. Till och med sjuka barn ställer till stora problem i det svenska samhället.
Eftersom vi inte lever med våra familjer, som man gör här, kan man inte heller ta hjälp av varandra på ett sätt som familjer borde göra.
Att det inte strejkas i tid och otid kan ni tacka kollektivavtalen för. I avtalen står det att man inte får strejka om saker som är reglerade i avtalen.
Inte ens om man är oense om hur avtalet ska tolkas, då får man driva saken i arbetsdomstolen.
Just nu pågår det strejker i Sverige och det är för att avtalstiderna har gått ut och arbetsgivarna och facken inte har kommit överens om nya avtal.
Så, nu har min gamla roll som ombudsman talat färdigt för idag.

Mörbultad

Igår gjorde jag en klassisk hundkoppel-vurpa.
Jag var på väg till en sticka-koftor-fabrik, bara fem minuter från där vi bor, och då kom det två små svart hundar och skällde på Angel.
För att rädda sig gjorde Angel en blixtsnabb manöver bakom min rygg och innan jag visste ordet av hade jag ramlat med hela tyngden på vänster sida.
Märkligt var att även fast det gick så snabbt att jag inte hann tänka, så passerade mitt liv i revy.
Man kan säga att jag fick en superlight nära-döden-upplevelse.
Två saker var tur. Bakom mig gick två killar och en av dem var snabbt där och hjälpte mig upp.
Tur nummer två, och minst lika uppskattat från min sida, var att de inte skrattade, vilket både indier och nepaleser normalt gör i liknande situationer.
Jag kände mig inte på humör för att bli utskrattad även om jag, med hjälp, studsade upp och låtsades som ingenting.
Igår kändes allt bra, men inatt har värken ökat för varje minut och nu kan jag inte ens ta djupa andetag.
Såklart ramlade jag på min onda axel, så den är som ett värkande monster, men vem vet, axeln kanske blir bättre av en smäll.
Man kan alltid hoppas att vurpan för något gott med sig, men idag ska jag bara ta det lugnt och tycka synd om mig själv.

Monarch Knitting & Quilts

Nu har vi skickat vår första order av Maya yarn till Pacific Grove, Kalifornien, USA.
Läs mer om butiken här.

Frän mössa

Niklas måste verkligen älska mig eftersom han ställde upp på kort i den här häftiga mössan.
Funderar på att skaffa mig en sån här mössa till vintern.
Då får jag hår och allt.

Engelska

Leyas engelska förvärras för varje dag hon går i skolan, så vi får lära om uttalet om kvällarna.
Nepaleser kan inte säga "ess" de säger "ees". När de säger småll, liten, så säger de eesmåll.
Jag blir mörkrädd när jag tänker på att de redan nästa år ska ha ha all undervisning, förutom nepalesiska, på engelska när de talar så dålig.
Jag har funderingar på att byta engelsk-undervisning för lärarna mot nepalesiska-undervisning för Niklas och mig.

Strejk

Gick upp som vanligt denna måndag och skoldag.
Leya klädde sig och det var som vanligt lite knorr om frisyren och, dagen till ära, blöta strumpor, efter att hon trampat i en vattenpöl ute på terrassen.
Vi gick ner för trappen och då kom Tara och stoppade oss.
Lärarna strejkade och skolan var stängd, så det var bara för Leya att vända på klacken och byta om innan hon smutsade ner uniformen.
Vi kan konstatera att sex dagars skolvecka inte innebär sex dagars skolvecka i praktiken.

Grattis Buddha!

Idag är det Buddhas, eller Prince Siddhartha Gautamas, födelsedag.
Det är också dagen då han uppnådde upplysning eller Nirvana, som det heter på sanskrit, (går att jämföra med latin för oss).
Läs mer här. Scrolla ner till Nepal.
Vår familj är Hinduer så de firar inte hemma, men de går till det Buddhistiska templet, ett par minuter härifrån, och visar respekt.
Jag tror inte vi går dit idag eftersom det är horder med människor som vallfärdar till templet idag.
Vi kan ju gå dit vilken dag som helst eftersom vi bor så nära.
Dessutom är jag förkyld och behöver vila, så det får bli mitt uppdrag idag.
Jag kan verkligen rekommendera Karen Armstrongs bok "Buddha". Besök Bokus sida här.
Den var lite svår att läsa för texten bara löper på utan dialog eller nya stycken, men det ger en helt annan bild av Buddhismen och jag är jätteglad över att jag läste den.
Bilden är från Lumbini här i Nepal, där Buddha föddes.

Tempel-liv

Just nu är jag några andetag från att välja ett tempel-liv i avskildhet från andra människor, utan jakt på pengar och ägodelar.
Ett indiskt företag är skyldiga oss flera tusen och de lovade betala oss i måndags, men nu säger de att de inte ska betala.
Vad är det med människor egentligen?

Deklaration

Så. Då har även vi deklarerat fast vi inte bor i Sverige längre.
Vi skickade en flyttanmälan till Skatteverket för ett halvår sen, men av någon konstig anledning har det inte kommit fram.
Om man flyttar inom Sverige kan man göra det elektroniskt med e-legitimation, men inte om man flyttar utomlands.
Hallå! Det är ju då man skulle behöva slippa skicka post eftersom det är dyrt och kanske inte kommer fram.

Valborg

Här i Nepal firar man 1 maj, som alla andra länder, men man firar inte Valborg.
Fira in våren gör de med "Holi festival of colours" i mars.
Men det hindrade inte oss från att tända ljus runt hela terrassen och äta god mat.
Vi fick sällskap av tre av pojkarna som mer än gärna satte i sig alla korvarna.