Vi har varit där en gång tidigare och ätit och då snackade han och jag så mycket att Niklas nästan somnade.
Han är ordförande för en regeringsägd, fri skola mitt i stan, med 1250 elever.
Jag har en idé om att kolla runt med hotell och restauranger hur deras brandberedskap ser ut. Jag har svårt att släppa mitt samhällsengagemang även om det är länge sen jag slutade jobba som ombudsman och engagera mig politiskt.
Nu känner jag mig mer som en snokande journalist, men såklart är jag, precis som alla som bor här, angelägen om att brandkåren fungerar.
Jag har några olika skäl till varför jag fastnat för just brandkåren: 1. Efter flygplanskraschen i höstas stod det kristallklart att brandkåren inte fungerar.
2. Branden på ett disco i Brasilien för några veckor sen.
3. Jag läste en artikel om den stora jordbävningsrisken vi lever med här i Kathmandu.
4. Jag har sett TV-serien "Rescue me" och huvudrollsinnehavaren är bad boy-smarrig.
(Punkt fyra är ett personligt tillägg. Dock värt att notera.)
Mannen, på bilden, har bra kontakter i olika organisationer, så han kommer jobba med mig och bana väg där det behövs. Diplomati har aldrig varit min starka sida och inte blir det lättare med en annan kultur.
Familjen har en vit råtta. Det var lite konstigt att se en råtta, som ett husdjur. Det känns som om vi ägnade mycket av vår tid i Delhi åt att döda råttor.
När de fick råttan hade han en fru, men hon skadades illa för några veckor sen och veterinär tillkallades akut på natten.
Råttfrun fick en spruta, men dog dagen därpå efter att hela familjen suttit uppe hela natten och bevittnat hur hon kämpade för sitt liv.
Det känns konstigt att höra någon på den här sidan jordklotet prata om en råtta, som en familjemedlem.
Om Angel hade varit med kunde vi ha räknat sekunder innan stackarn gått mot sälla jaktmarker för att förenas med sin fru.
Inte visste jag att man kunde bli så här glad av att hålla i en råtta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar