Skrän

Skrev om att det sjungs vid templet och igår fick vi veta att de ska hålla på under sju dagar.
När vi fick veta det fick vi en psykisk kollaps och gick till en restaurang vi brukar gå till och äta när vi inte orkar laga mat och så fort vi kom runt kullen, på andra sidan, hördes inte ett ljud.
Så nära, men ändå så fridfullt. Vad orättvist!
Någon sa att det var bönemöte för hinduerna och att det skulle pågå dygnet runt i sju dagar, men de slutade som tur var klockan 21 igår kväll och började igen klockan halv åtta, så det var bara att lägga kudden över huvudet och somna om.
Förut ropade Niklas på mig att komma ut med orden:
"De skjuter varandra!"
Jag fick panik och rusade ut, men det var bara ett inspelat kulspruteljud eller något, för sen forsatte de sjunga som om ingenting hänt. Enda gången det blir några sekunders avbrott är när strömmen går och de måste koppla på generatorn, annars sjung-ber de minsann konstant i 13,5 timmar.
Vi har själva spelat musik idag för att slippa höra och det har faktiskt hjälpt.
Nu såg jag att det var nya avsnitt av Det okända, så nu drar jag på mig hörlurarna och försvinner in i spökenas värld istället.