Åskrädd

Förra måndagen började monsunen, men det har varit lite krasst med regn.
Faktum är att det har varit så fuktigt att man har kunnat simma i luften och så kvavt att det känts som om man haft en järnfemma virad runt skallen.
Helt vindstilla har det också varit och det var ovanligt, för den här sommaren har vi knappt kunnat ha parasollet uppfällt av rädsla för att det skulle flyga iväg till Tibet.
Om jag klagat, så sa Niklas bara att det är mycket värre i Indien, vilket det såklart är, men det hjälper inge vidare med en sån jämförelse.
Men inatt var det äntligen dags. Gardinerna stod halvt om halvt ut i det befriande vinddraget och änglarna grät så det skvalade.
Som grädde på moset åskade det så huset skakade hela natten och det var ingen fantastisk upplevelse för mig eftersom vi har en åskrädd i familjen.
Calle är fullkomligt livrädd för åska. Alla andra sov igenom ovädret, men Calle flåsade som en blåsbälj och i första sekunden låg han ihoprullad som en kobra ovanför mitt huvud på kudden, i andra låg han som en rävboa över min hals och i tredje låg han ihopvirad som en daggmask och skakade under täcket.
Jag som gladeligen hade legat och myst, lyssnandes på regnet fick istället uppleva en något rörig natt.