Igår kväll fick Niklas jättehög feber. Jag var riktigt orolig för honom, men han känner sig bättre idag så det behövs inte något doktorsbesök just nu.
Eftersom Niklas knappt var kontaktbar imorse fick jag gå med Leya till skolan.
Hon höll mig krampaktigt i armen och grät när jag skulle lämna henne. Det gjorde ont i hjärtat, men det var bara att bita ihop och gå.
När jag hämtade henne efter en dryg timme satt hon i en liten plaststol, medan resten av klassen stod på sina bänkar och skrikande upprepade det fröken sa när hon pekade på olika grönsaker på en sån där papptavla jag kommer ihåg från när jag var liten.
Leya strålade som en sol och tyckte det var jättekul att gå på dagis. En lättnadens suck!
Vi var väldigt oroliga att hon skulle tycka det var fruktansvärt hemskt för då kan vi ju bara inte tvinga henne att gå dit.
Hon har fått skoluppgifter till på måndag. Hon ska rita en cirkel och måla i med grönt och lära sig A for Apple and B for Ball. Sött!
Idag var jag på ett möte för att diskutera investerare. Det är kärva tider, men nu har vi 15 agenter och 21 länder/områden, som ska sälja våra spikmattor, så det kommer lossna vilken dag som helst.
När jag kom hem vid fyra-tiden slocknade jag som om någon släckt ljuset och hade alldeles ont i kroppen när jag vaknade.
Då hade Leya fått feber och var helt hysterisk av trötthet, så det var bara att lägga henne i sängen. Nu är klockan halv åtta på kvällen och hon sover som en stock.
Vi har beställt hemkörning från en vegetarisk restaurang, i närheten av Leyas skola, vi har gått till de senaste dagarna.
Nu har vi ätit. Jättegott tyckte jag, men Niklas mår lite illa så han petade bara i maten.
Nu är det Bones på TV och sen Ugly Betty. Så lågt får man sjunka ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar