Nu har jag tagit ett beslut.
Jag som normalt aldrig har svårt att fatta svåra beslut har sovit på saken ett antal nätter.
Jag kommer sluta med den här bloggen. Men ha förtröstan. Ni kan fortsätta följa mig på min engelska blogg.
Det är nämligen så att jag har kört två parallella bloggar, en på svenska och en på engelska, under ett par års tid och det börjar bli för krävande för mig med allt annat jag har på gång.
Två bloggar, alla olika Facebooksidor och Youtubekanaler blir helt enkelt för mycket.
Klicka här för att komma till min engelska blogg.
Jag har full förståelse för att alla som läser min svenska blogg inte kan engelska, men fråga mig gärna om ni undrar något. Jag vill såklart inte tappa någon på vägen.
Men jag stänger inga dörrar, det ska man aldrig göra. Så kanske den här bloggen vaknar till liv någon gång i framtiden.
6 augusti 2013
12 juli 2013
Smärtstillande kräm
Ni vet säkert vid det här laget att jag har enorma problem med min vänsteraxel med påföljande huvudvärk, som spänningshuvudvärk, Hortons huvudvärk, Kronisk proxysmal hemikrani och migrän.
Dessa åkommor har de svenska läkarna valt att behandla med medicin och tillslut gav jag själv upp och har under årens lopp ätit massor av smärtstillande.
Ibland har jag känt mig urholkad av all smärta och ibland har fan flugit i mig och jag har härdat ut någon dag med obeskrivliga smärtor för att jag tror att det ska gå över av sig själv, men det gör det såklart inte.
Jag har provat olika krämer och ayurvediska oljor och de har hjälpt till viss del.
Eftersom jag har varit i det närmaste desperat har jag kollat igenom medicinhyllorna varhän jag varit och handlat och av en slump snubblade jag över den här ayurvediska salvan som i huvudsak består av eukalypus, cloves, som är en typ av outvecklad blommor från ett träd, de ser ut som spikar, och vintergrön-olja.
Lukten och känslan påminner om Tigerbalsam, som ni kanske har provat på, men eftersom jag dessutom är väldigt allergisk mot starka dofter, en av huvudvärkstriggarna, blev jag glatt överraskad när jag faktiskt klarade av den här något mintiga doften.
Jag har använt krämen i en vecka och jag är helt såld. (Jag vågar knappt prata högt om det.)
Om någon av er också har problem med smärtor och vill prova på den här krämen så hör av er. Ni får en liten tub till återförsäljarpriset 5 kr och vi skickar tuberna med något annat paket som ändå ska till Sverige, så frakten blir inom Sverige.
Om du precis som jag i princip har gett upp tycker jag att du ska ge det en chans.
Vill du ha mer information om innehållet, så hör av dig. Eftersom ayurvediska produkter bara innehåller naturliga ämnen får det säljas och användas i Sverige.
Ibland har jag känt mig urholkad av all smärta och ibland har fan flugit i mig och jag har härdat ut någon dag med obeskrivliga smärtor för att jag tror att det ska gå över av sig själv, men det gör det såklart inte.
Jag har provat olika krämer och ayurvediska oljor och de har hjälpt till viss del.
Eftersom jag har varit i det närmaste desperat har jag kollat igenom medicinhyllorna varhän jag varit och handlat och av en slump snubblade jag över den här ayurvediska salvan som i huvudsak består av eukalypus, cloves, som är en typ av outvecklad blommor från ett träd, de ser ut som spikar, och vintergrön-olja.
Lukten och känslan påminner om Tigerbalsam, som ni kanske har provat på, men eftersom jag dessutom är väldigt allergisk mot starka dofter, en av huvudvärkstriggarna, blev jag glatt överraskad när jag faktiskt klarade av den här något mintiga doften.
Jag har använt krämen i en vecka och jag är helt såld. (Jag vågar knappt prata högt om det.)
Om någon av er också har problem med smärtor och vill prova på den här krämen så hör av er. Ni får en liten tub till återförsäljarpriset 5 kr och vi skickar tuberna med något annat paket som ändå ska till Sverige, så frakten blir inom Sverige.
Om du precis som jag i princip har gett upp tycker jag att du ska ge det en chans.
Vill du ha mer information om innehållet, så hör av dig. Eftersom ayurvediska produkter bara innehåller naturliga ämnen får det säljas och användas i Sverige.
10 juli 2013
Niklas är hemma
Det var väl för väl att det inte var något allvarlig med Niklas.
Medicin och vila hemma och återbesök om en vecka. Hjärtat såg fint ut och oss veterligen har han inga hjärtsjukdomar i släkten. Däremot skiktröntgade de lungorna igår och då fick jag mig helt klart en tankeställare.
Niklas är en storrökare och har så varit under många år. I början av vår relation klagade jag på honom från morgon till kväll, men med tiden har jag insett att han verkligen älskar att röka.
Jag tycker det är stor skillnad att göra något som framkallar ångest och dåligt samvete, men Niklas älskar att röka och har aldrig ens funderat på att sluta.
Jag ska förklara hur jag tänker numera. Man lever sitt korta liv här på jorden och efter min depression har jag lärt mig att ta vara på livet varje dag.
Om Niklas, som jag älskar över allt annat, älskar att röka och mår bra av det, så får han fortsätta göra det så länge han vill.
Det är som om Göran Kropps fru hade sagt till honom att sluta vara äventyrlig. Göran Kropp dog när han gjorde något han älskade och han fortsatte med sitt spännande liv trots att han visste att han riskerade sitt liv.
Vår tid på jorden är begränsad och vi vet aldrig när vår tid är ute. Det gäller att leva som man själv vill och inte som andra tycker man borde leva.
Jag skulle så klart bli skitförbannad på Niklas om han gick och dog in någon rökrelaterad sjukdom, men jag skulle bli lika arg på honom för att han lämnar mig kvar här ensam med Leya om han gick över gatan och blev påkörd och dog.
Medicin och vila hemma och återbesök om en vecka. Hjärtat såg fint ut och oss veterligen har han inga hjärtsjukdomar i släkten. Däremot skiktröntgade de lungorna igår och då fick jag mig helt klart en tankeställare.
Niklas är en storrökare och har så varit under många år. I början av vår relation klagade jag på honom från morgon till kväll, men med tiden har jag insett att han verkligen älskar att röka.
Jag tycker det är stor skillnad att göra något som framkallar ångest och dåligt samvete, men Niklas älskar att röka och har aldrig ens funderat på att sluta.
Jag ska förklara hur jag tänker numera. Man lever sitt korta liv här på jorden och efter min depression har jag lärt mig att ta vara på livet varje dag.
Om Niklas, som jag älskar över allt annat, älskar att röka och mår bra av det, så får han fortsätta göra det så länge han vill.
Det är som om Göran Kropps fru hade sagt till honom att sluta vara äventyrlig. Göran Kropp dog när han gjorde något han älskade och han fortsatte med sitt spännande liv trots att han visste att han riskerade sitt liv.
Vår tid på jorden är begränsad och vi vet aldrig när vår tid är ute. Det gäller att leva som man själv vill och inte som andra tycker man borde leva.
Jag skulle så klart bli skitförbannad på Niklas om han gick och dog in någon rökrelaterad sjukdom, men jag skulle bli lika arg på honom för att han lämnar mig kvar här ensam med Leya om han gick över gatan och blev påkörd och dog.
8 juli 2013
Hjärtinflammation
Igår fick Niklas helt plötsligt ont i ryggen och fram över bröstet. Han väckte mig vid sju imorse och sa att han inte sovit en blund inatt. Han kunde inte ligga ner utan hade somnat någon timme sittandes.
Vi tog en taxi till ett sjukhus som vi visste många västerlänningar brukade åka till. Det är dyrare än andra sjukhus, men vi är försäkrade och vi ville att han skulle få bäst tänkbara vård. Och eftersom de är vana att hantera försäkringar så löste de allt med försäkringsbolaget, så vi inte behövde ligga ute med pengar.
De gjorde tester, gav honom en spruta i rumpan så smärtan skulle gå bort och gav honom extra syre i någon timme.
De såg att något inte riktigt stämde på EKG:n, så de satte oss i en ambulans till ett hjärtsjukhus. En sån fin bil har vi nog aldrig åkt i här. Ibland drog han på sirenen, men vad spelade det för roll när ingen brydde sig.
Vi blev inkörda till akuten och de formligen slängde sig över Niklas och tog om alla prover igen trots att vi hade dokument med oss som visade alla värden.
Sen skulle de ha betalt och då blev vi arga båda två. Eftersom en av anledningarna till att vi valde just Ciwek clinic var att vi lätt kunde ordna med försäkringen och på det här sjukhuset hade de inte ens någon administrativ enhet vi kunde tala med.
Den kvinnliga läkaren stod med sitt flin och sa att det var minsann inte deras problem hur vi betalade.
Det var lite hätsk stämning och när jag ringde till det första sjukhuset sa de att det inte var deras problem heller. Men nog sjutton tror man att sjukhusen har något avtal sinsemellan när de skickar en till en specialist.
Jag fick i alla fall tala med hjärtspecialisten och han var en sån där underbar människa, som såg problemet för vad det var och han log vänligt och sa att de gjorde undersökningen gratis. Jag sa till honom att det inte kändes rätt, men han sa bara att det var viktigast att Niklas blev undersökt. Jag fick tårar i ögonen, så tacksam var jag.
De gjorde ett ultraljud för att se hur det var med Niklas hjärta och de hittade som tur var inget allvarligt.
Tydligen har han fått en inflammation runt hjärtat efter febern han hade för någon vecka sen. Då gick han med feber i två veckor utan att söka läkare. Jag sa till honom, men han åker då inte till sjukan i onödan.
Vi tog en taxi tillbaka till det första sjukhuset och under en sån där liten el-minibuss hade någon hängt en barn-Foppa-toffel.
Det såg för lustigt ut.
Det var skönt att komma tillbaka till det första sjukhuset. Ni anar inte hur mycket folk det är på de vanliga mer nepalesiska sjukhusen. Och det är ingen avskildhet i huvudtaget. Alla ser och hör allt man gör eftersom det bara är stora salar.
Han är kvar över natten eftersom de vill observera honom med en maskin han är uppkopplad till, så Leya och jag är solo ikväll. Det känns skönt att han är kvar, så det blir noga utrett.
Vi tog en taxi till ett sjukhus som vi visste många västerlänningar brukade åka till. Det är dyrare än andra sjukhus, men vi är försäkrade och vi ville att han skulle få bäst tänkbara vård. Och eftersom de är vana att hantera försäkringar så löste de allt med försäkringsbolaget, så vi inte behövde ligga ute med pengar.
De gjorde tester, gav honom en spruta i rumpan så smärtan skulle gå bort och gav honom extra syre i någon timme.
Sen skulle de ha betalt och då blev vi arga båda två. Eftersom en av anledningarna till att vi valde just Ciwek clinic var att vi lätt kunde ordna med försäkringen och på det här sjukhuset hade de inte ens någon administrativ enhet vi kunde tala med.
Den kvinnliga läkaren stod med sitt flin och sa att det var minsann inte deras problem hur vi betalade.
Det var lite hätsk stämning och när jag ringde till det första sjukhuset sa de att det inte var deras problem heller. Men nog sjutton tror man att sjukhusen har något avtal sinsemellan när de skickar en till en specialist.
Jag fick i alla fall tala med hjärtspecialisten och han var en sån där underbar människa, som såg problemet för vad det var och han log vänligt och sa att de gjorde undersökningen gratis. Jag sa till honom att det inte kändes rätt, men han sa bara att det var viktigast att Niklas blev undersökt. Jag fick tårar i ögonen, så tacksam var jag.
De gjorde ett ultraljud för att se hur det var med Niklas hjärta och de hittade som tur var inget allvarligt.
Tydligen har han fått en inflammation runt hjärtat efter febern han hade för någon vecka sen. Då gick han med feber i två veckor utan att söka läkare. Jag sa till honom, men han åker då inte till sjukan i onödan.
Vi tog en taxi tillbaka till det första sjukhuset och under en sån där liten el-minibuss hade någon hängt en barn-Foppa-toffel.
Det såg för lustigt ut.
Han är kvar över natten eftersom de vill observera honom med en maskin han är uppkopplad till, så Leya och jag är solo ikväll. Det känns skönt att han är kvar, så det blir noga utrett.
6 juli 2013
Hundgård
I torsdags hade Leya och jag inget speciellt för oss. Leya var ledig ett par dagar efter exams och hade just ingen att leka med, så åkte vi till en hundgård där de tar hand om djur.
De hade ett helt gäng hundar och en katt, som behöver vård och kärlek i största allmänhet.
Vi ägnade någon timme åt att klappa magar och det kan väl ses som voluntärarbete. Det var givande för både hundarna och oss.
De hade ett helt gäng hundar och en katt, som behöver vård och kärlek i största allmänhet.
Vi ägnade någon timme åt att klappa magar och det kan väl ses som voluntärarbete. Det var givande för både hundarna och oss.
4 juli 2013
Dator
Fy Fabian vad tröttsamt det är när tekniken sviker.
Igår köpte jag en ny dator. Kanske inte vad vårt saldo behövde just nu, men jag behövde det.
Visst hade jag kunnat reparera min två år gamla dator som var trasig lite här och där, men det finns gränser.
Så nu sitter jag här med en sprillans ny liten Acer med ett nytt operativsystem, som inte gör riktigt som jag vill.
När allt är så här nytt och annorlunda inser man vilken vanemänniska man är, men det är bara att lära om.
Igår köpte jag en ny dator. Kanske inte vad vårt saldo behövde just nu, men jag behövde det.
Visst hade jag kunnat reparera min två år gamla dator som var trasig lite här och där, men det finns gränser.
Så nu sitter jag här med en sprillans ny liten Acer med ett nytt operativsystem, som inte gör riktigt som jag vill.
När allt är så här nytt och annorlunda inser man vilken vanemänniska man är, men det är bara att lära om.
1 juli 2013
Antal drogare
Visst blir man imponerad när de vet exakt på personen när hur många som drogar.
Speciellt eftersom de inte ens vet hur många som bor i Nepal.
Speciellt eftersom de inte ens vet hur många som bor i Nepal.
28 juni 2013
Sorg
Vi har personligen ingen att sörja för, så sätt inte kaffet i halsen.
Men det har dessvärre vår kompis Suresh.
Idag tog vi en fika på restaurangen, som ligger nära butiken han driver och han berättade något hemskt.
I förrgår var hans mammas brors son, Suresh kusin alltså (den slutsatsen har jag dragit alldeles själv), som var 21 år, på väg från Kathmandu, där han studerade, och hem till byn. Någonstans på vägen vek han av in i djungeln och tog gift så han dog.
Polisen hittade honom efter en del sökande. Familjen hörde av sig till dem och var orolig eftersom han aldrig kom fram.
Så gårdagen spenderade Suresh med ett 50-tal familjemedlemmar på sjukhuset medan de väntade på svaren från obduktionen och han var den som fick identifiera kroppen.
Man ska veta i sammanhanget att Suresh är en jättekänslig kille, så han kunde inte somna i natt efter att ha besökt bårhuset och sett en död människa för första gången i sitt liv.
På bårhuset fanns det ca 200 oidentifierade kroppar, berättade han. Så hemskt att vara okänd på det sättet.
Imorse mellan 6 och 9 hade de brändningscermonin vid Pashupatinath templet och som kuriosa fick vi veta att kvinnorna inom Brahminkastet inte får varken se eller röra en död kropp.
Men det har dessvärre vår kompis Suresh.
Idag tog vi en fika på restaurangen, som ligger nära butiken han driver och han berättade något hemskt.
I förrgår var hans mammas brors son, Suresh kusin alltså (den slutsatsen har jag dragit alldeles själv), som var 21 år, på väg från Kathmandu, där han studerade, och hem till byn. Någonstans på vägen vek han av in i djungeln och tog gift så han dog.
Polisen hittade honom efter en del sökande. Familjen hörde av sig till dem och var orolig eftersom han aldrig kom fram.
Så gårdagen spenderade Suresh med ett 50-tal familjemedlemmar på sjukhuset medan de väntade på svaren från obduktionen och han var den som fick identifiera kroppen.
Man ska veta i sammanhanget att Suresh är en jättekänslig kille, så han kunde inte somna i natt efter att ha besökt bårhuset och sett en död människa för första gången i sitt liv.
På bårhuset fanns det ca 200 oidentifierade kroppar, berättade han. Så hemskt att vara okänd på det sättet.
Imorse mellan 6 och 9 hade de brändningscermonin vid Pashupatinath templet och som kuriosa fick vi veta att kvinnorna inom Brahminkastet inte får varken se eller röra en död kropp.
27 juni 2013
Tappad tand och födelsedagsmiddag
I förrgår tappade Leya sin ena framtand mitt under provskrivningen. Hon pillade på den med tungan och vips for den ut.
Hon blev så förskräckt att hon rusade ut och sköljde munnen eftersom det kom blod.
Grindvakten tog tanden och Leya blev orolig att han hade slängt den, men det hade han inte, som tur var.
Leya var så spänd på att tandfen skulle komma, men hon glömde komma på natten. Attans!
Men när hon åt frukost flög hon in och la en slant i tappade-tand-asken under kudden. Puh, vilken tur att hon kom!
På eftermiddagen åkte vi till grannstaden Patan och åt middag med Alina och hennes kille Deepak.
Alina fyllde 24 år i förra veckan och hon delar upp sitt firande i fyra olika firande. Allt för att gästerna inte ska känna sig obekväma.
Vi har alltid äran att träffas med Deepak eftersom han är hemlig inför familjen.
Eftersom han är kastlös, men urtrevlig, har ett bra jobb och är kärleksfull mot Alina, kommer hon aldrig kunna presentera honom för sin familj.
.jpg)
Hon blev så förskräckt att hon rusade ut och sköljde munnen eftersom det kom blod.
Grindvakten tog tanden och Leya blev orolig att han hade slängt den, men det hade han inte, som tur var.
Leya var så spänd på att tandfen skulle komma, men hon glömde komma på natten. Attans!
Men när hon åt frukost flög hon in och la en slant i tappade-tand-asken under kudden. Puh, vilken tur att hon kom!
Alina fyllde 24 år i förra veckan och hon delar upp sitt firande i fyra olika firande. Allt för att gästerna inte ska känna sig obekväma.
Vi har alltid äran att träffas med Deepak eftersom han är hemlig inför familjen.
Eftersom han är kastlös, men urtrevlig, har ett bra jobb och är kärleksfull mot Alina, kommer hon aldrig kunna presentera honom för sin familj.
.jpg)
26 juni 2013
Sommarpratarna
Äntligen har sommarpratarna kommit igång. Så nu laddar jag ner dem på MP3-spelaren och går fem varv runt templet med Angel, i rask takt. Varje varv är ca 500 meter.
Jag behöver få ordning på min huvudvärk, som attackerar mig nästintill varje dag.
Dessutom är jag evinnerligt trött på att höra att jag är tjock. Nu ikväll senast, ropade granntjejerna på mig och frågade om jag är gravid för att Evas mamma tyckte jag var så tjock om magen.
Nu har jag slutat dricka Red Bull varje dag och sockersuget har minskat drastiskt. Lite motion på det borde göra susen.
Skönt att vara igång igen. Det var ett tag sen sist.
Jag behöver få ordning på min huvudvärk, som attackerar mig nästintill varje dag.
Dessutom är jag evinnerligt trött på att höra att jag är tjock. Nu ikväll senast, ropade granntjejerna på mig och frågade om jag är gravid för att Evas mamma tyckte jag var så tjock om magen.
Nu har jag slutat dricka Red Bull varje dag och sockersuget har minskat drastiskt. Lite motion på det borde göra susen.
Skönt att vara igång igen. Det var ett tag sen sist.
21 juni 2013
Glad Midsommar!
Idag har vi firat svensk midsommar här i Nepal.
Jag gjorde kransar till tjejerna av gamla sarityger och fjädrar, vi har ätit gott, vi har dansat runt granen, som just nu är en midsommarstång och det har regnat.
Leya slapp gå till skolan och vi hade en mysig dag på stan istället.
På kvällen när vi kom hem hade det slutat regna, så tjejerna kunde dansa runt midsommarstången och sjunga Små grodorna. Det tyckte de och Mom Sweetie var jättekul!
Kolla dansen här.
Jag gjorde kransar till tjejerna av gamla sarityger och fjädrar, vi har ätit gott, vi har dansat runt granen, som just nu är en midsommarstång och det har regnat.
Leya slapp gå till skolan och vi hade en mysig dag på stan istället.
Kolla dansen här.
20 juni 2013
Paket
Igår hämtade jag ett paket, som mamma skickat. Tusen tack för tidningar, godis och allt annat smått och gott du klämt ner.
Nu ska jag berätta hur det går till att hämta ett paket här i Nepal.
Om paketet är lite större kommer det inte till vår postbox utan vi måste hämta det på en postcentral i utkanten av centrum.
För enkelhetens skull har jag benämnt gubben i rum 29 för 29, gubbarna i rum 31 för A, B, C, och D och tulltjänstemannen, customer officer, för CO.
Den här gången hade jag åtminstone kommit ihåg att ta med en kopia av passet, så där sparade jag minst en timme.
Först gick jag med min lapp, som vi fick till postboxen, till 29. Jag skrev mitt namn och telefonnummer på baksidan och blev hänvisad till rum 31.
Två gubbar satt på vänster sida och fyra på den högra med en gång emellan.
A vinkade fram mig, gubbe nummer två på höger sida, och han gav mig en rosa blankett i två exemplar med ett karbonpapper mellan. Eftersom texten var på nepalesiska fick han peka och tala om vad jag skulle skriva. För dokumentet skulle han ha 25 rs, 2 kr.
Han hänvisade mig vidare till CO, som satt alldeles ensam i ett stort rum bredvid. CO skrev några krummelurer på papperet och jag gick tillbaka till 29.
Där satte jag mig och väntade på en bänk, som var läskigt lik den gamla typens kyrkbänkar med en sittbräda och ett ryggstöd, som lutade framåt så man inte skulle somna.
Det kom in en annan västerlänning, som såg minst lika tröstlös ut med sitt vilda skägg och ostyriga hår. Vi nickade till varandra i samförstånd.
29 sa till mig att hämta Mr Placenta, vilket betyder moderkaka på engelska och det tror jag inte han hette.
Jag gick tillbaka med min lapp till rum 31 och B tog min lapp och gav den till C, som följde med mig till 29 igen.
Vi det här laget hade de rotat fram paketet från nån gömma och jag fick en kniv för att öppna det, så C kunde titta vad det var och bedömma hur mycket jag skulle betala i tullavgift.
Följde med C tillbaka till rum 31 och blev hänvisad till D, som tog mitt papper och skrev in något i en stor bok.
D pekade att jag skulle gå till A, som stämplade papperet, tog ur karbonpapperet och rev loss en av de rosa sidorna och la i en box på golvet.
Blev åter hänvisad till CO, som skrev någon kråka igen. (Det måste vara tråkigt för honom att sitta själv i det rummet).
Gick tillbaka till 29, som kollade på mitt rosa papper och sa att jag skulle betala 1,20 kr i tull och det fick jag minsann kvitto på. Jag fick signera i en stor bok att jag tagit paketet och sen var det klart.
Lätt som en plätt!
Tidigare i veckan fick vi ett stort vadderat kuvert från svärmor med kaviar, Bamse-tidningar och Bearnaissåspulver och det paketet kunde vi hämta direkt i postboxen. Tusen tack svärmor!
Oavsett, så är alla paket från Sverige mer än välkomna!
Nu ska jag berätta hur det går till att hämta ett paket här i Nepal.
Om paketet är lite större kommer det inte till vår postbox utan vi måste hämta det på en postcentral i utkanten av centrum.
För enkelhetens skull har jag benämnt gubben i rum 29 för 29, gubbarna i rum 31 för A, B, C, och D och tulltjänstemannen, customer officer, för CO.
Den här gången hade jag åtminstone kommit ihåg att ta med en kopia av passet, så där sparade jag minst en timme.
Först gick jag med min lapp, som vi fick till postboxen, till 29. Jag skrev mitt namn och telefonnummer på baksidan och blev hänvisad till rum 31.
Två gubbar satt på vänster sida och fyra på den högra med en gång emellan.
A vinkade fram mig, gubbe nummer två på höger sida, och han gav mig en rosa blankett i två exemplar med ett karbonpapper mellan. Eftersom texten var på nepalesiska fick han peka och tala om vad jag skulle skriva. För dokumentet skulle han ha 25 rs, 2 kr.
Han hänvisade mig vidare till CO, som satt alldeles ensam i ett stort rum bredvid. CO skrev några krummelurer på papperet och jag gick tillbaka till 29.
Där satte jag mig och väntade på en bänk, som var läskigt lik den gamla typens kyrkbänkar med en sittbräda och ett ryggstöd, som lutade framåt så man inte skulle somna.
Det kom in en annan västerlänning, som såg minst lika tröstlös ut med sitt vilda skägg och ostyriga hår. Vi nickade till varandra i samförstånd.
29 sa till mig att hämta Mr Placenta, vilket betyder moderkaka på engelska och det tror jag inte han hette.
Jag gick tillbaka med min lapp till rum 31 och B tog min lapp och gav den till C, som följde med mig till 29 igen.
Vi det här laget hade de rotat fram paketet från nån gömma och jag fick en kniv för att öppna det, så C kunde titta vad det var och bedömma hur mycket jag skulle betala i tullavgift.
Följde med C tillbaka till rum 31 och blev hänvisad till D, som tog mitt papper och skrev in något i en stor bok.
D pekade att jag skulle gå till A, som stämplade papperet, tog ur karbonpapperet och rev loss en av de rosa sidorna och la i en box på golvet.
Blev åter hänvisad till CO, som skrev någon kråka igen. (Det måste vara tråkigt för honom att sitta själv i det rummet).
Gick tillbaka till 29, som kollade på mitt rosa papper och sa att jag skulle betala 1,20 kr i tull och det fick jag minsann kvitto på. Jag fick signera i en stor bok att jag tagit paketet och sen var det klart.
Lätt som en plätt!
Tidigare i veckan fick vi ett stort vadderat kuvert från svärmor med kaviar, Bamse-tidningar och Bearnaissåspulver och det paketet kunde vi hämta direkt i postboxen. Tusen tack svärmor!
Oavsett, så är alla paket från Sverige mer än välkomna!
18 juni 2013
Bröllopsgåtan
Nu vet jag varför brudens familj inte accepterade bröllopet vi var på för några helger sen.
Hon var ihop med en kille förut och familjerna bestämde att de skulle gifta sig, men det ville inte hon. Hon träffade Akash och hittade därmed sin drömprins och de bestämde sig för att gifta sig istället.
De gifte sig efter att ha känt varandra i bara fem månader och flickan bönade och bad sina föräldrar att åtminstone träffa honom, men det har de vägrat till dags dato.
Jag måste säga att jag beundrar denna tjej, som bara är 22 år, som följde sitt hjärta trots att hon hade hela släkten emot sig.
Det visade sig nämligen att brudens far är Mom Sweeties kusin och han hade uttryckligen förbjudit henne att gå på bröllopet medan Akash mamma gjorde vad hon kunde för att hon skulle komma.
Den delen av soppan visste vi inte om när vi var på bröllopsmiddagen.
Tilläggas bör att den familj som borde sagt nej är Akash familj eftersom han kommer från ett högre kast, men de var bara glada att han hittat någon att älska och att de älskar henne också gör det bara ännu bättre.
Men det stackars flickebarnet gråter om nätterna och saknar sin familj. Vi får se hur många år de pinar henne på detta viset. Det kan ta tid.
Hon var ihop med en kille förut och familjerna bestämde att de skulle gifta sig, men det ville inte hon. Hon träffade Akash och hittade därmed sin drömprins och de bestämde sig för att gifta sig istället.
De gifte sig efter att ha känt varandra i bara fem månader och flickan bönade och bad sina föräldrar att åtminstone träffa honom, men det har de vägrat till dags dato.
Jag måste säga att jag beundrar denna tjej, som bara är 22 år, som följde sitt hjärta trots att hon hade hela släkten emot sig.
Det visade sig nämligen att brudens far är Mom Sweeties kusin och han hade uttryckligen förbjudit henne att gå på bröllopet medan Akash mamma gjorde vad hon kunde för att hon skulle komma.
Den delen av soppan visste vi inte om när vi var på bröllopsmiddagen.
Tilläggas bör att den familj som borde sagt nej är Akash familj eftersom han kommer från ett högre kast, men de var bara glada att han hittat någon att älska och att de älskar henne också gör det bara ännu bättre.
Men det stackars flickebarnet gråter om nätterna och saknar sin familj. Vi får se hur många år de pinar henne på detta viset. Det kan ta tid.
17 juni 2013
Epic
Idag var vi på vår första biofilm här i Nepal.
Jag var beredd på att filmen skulle vara på hindi, men den var på engelska så jag blev jätteglad.
Filmen var toppenbra! Jag har ingen aning om den har gått i Sverige eller inte, men den är definitivt sevärd.
3D effekterna är häftiga. Både vackert och lite skrämmande.
Jag var beredd på att filmen skulle vara på hindi, men den var på engelska så jag blev jätteglad.
Filmen var toppenbra! Jag har ingen aning om den har gått i Sverige eller inte, men den är definitivt sevärd.
3D effekterna är häftiga. Både vackert och lite skrämmande.
15 juni 2013
Royal
Ove Danielsson, en riktig Askersundsprofil, har bloggat om pappa och hans häst Royal.
Läs bloggen här.
Läs bloggen här.
14 juni 2013
Maya
Jag har en kompis inne i Thamel och varje gång hon ser mig följer hon varje steg jag tar tills jag går någonstans där elaka hundar jagar bort henne.
Jag kallar henne för Maya (uttalas Meja) och det betyder älskling rent allmänt.
Idag var hon med mig in på en restaurang när jag skulle äta frukost.
Ett tag låg hon mitt i gången och ingen flyttade på henne.
Sen kröp hon ihop sig och la sig i min stols underrede.
Jag kallar henne för Maya (uttalas Meja) och det betyder älskling rent allmänt.
Idag var hon med mig in på en restaurang när jag skulle äta frukost.
Ett tag låg hon mitt i gången och ingen flyttade på henne.
Mayuri
I vintras fick jag ett mail från en indisk kvinna, som bor i Chicago, USA, att hon skulle komma hit till Nepal i juni och hux flux var det helt plötsligt juni och idag har vi träffats.
Hon ska åka på en 10-dagarstripp till Tibet med en grupp på mer än 70 st indier.
Vi ska träffas igen när hon kommer tillbaka och då ska jag följa med henne och shoppa.
Det ska bli spännande att höra hur det var eftersom mamma och jag planerar att åka till Tibet i höst.
Hon var så söt och hade med en Prinsessan Belle-docka till Leya och Leya blev överlycklig efter en dag på museum med skolan där hon såg en uppstoppad tiger och andra djur.
Hon ska åka på en 10-dagarstripp till Tibet med en grupp på mer än 70 st indier.
Vi ska träffas igen när hon kommer tillbaka och då ska jag följa med henne och shoppa.
Det ska bli spännande att höra hur det var eftersom mamma och jag planerar att åka till Tibet i höst.
12 juni 2013
Handgjorda stövlar
När man bor så här finns det stora möjligheter att leva ut sina designdrömmar.
Materialet är billigt och arbetskraften är överkomlig. Det är såklart mycket billigare än i Sverige, men inga slavlöner som i Bangladesh, vilket vi tycker är toppen.
Vi vill kunna stå för att arbetsvillkoren är bra för det vi säljer och det kan vi säga med själ och hjärta att det är här.
Jag har låtit sy upp ett par stövlar i min storlek. Jag har så stora fötter, 43 numera, att jag aldrig kan hitta skor i vanliga skoaffärer, så att få sy upp ett par läckra stövlar känns helt fantastiskt.
Du kan också få skor uppsydda efter dina mått i vilka tyger du vill. Det finns massor av vackra nepalesiska tyger. Och de är fodrade med ull, så de är vintervarma och goa.
Materialet är billigt och arbetskraften är överkomlig. Det är såklart mycket billigare än i Sverige, men inga slavlöner som i Bangladesh, vilket vi tycker är toppen.
Vi vill kunna stå för att arbetsvillkoren är bra för det vi säljer och det kan vi säga med själ och hjärta att det är här.
Jag har låtit sy upp ett par stövlar i min storlek. Jag har så stora fötter, 43 numera, att jag aldrig kan hitta skor i vanliga skoaffärer, så att få sy upp ett par läckra stövlar känns helt fantastiskt.
Du kan också få skor uppsydda efter dina mått i vilka tyger du vill. Det finns massor av vackra nepalesiska tyger. Och de är fodrade med ull, så de är vintervarma och goa.
11 juni 2013
Vilken morgon
Ibland blir inte dagen som man tänkt sig.
Min plan var att lämna Leya på skolan, prata med rektorn och åka in till stan och jobba.
Först blev Leya och jag osams för att Leya inte hälsar ordentligt på folk. Vad spelar det för roll om man är söt och smart om man inte är trevlig mot människor man möter.
Sen fick Angel tag på en kattunge och drog iväg med den i munnen så den dog.
Jäkla hund! Hon tror allt är råttor. Valpar, hönor, kattungar. Hon är rena mördarmaskinen. Det var jättesorgligt, men det var ingens katt så alla försäkrade mig om att det inte var någon fara. Men ändå.
Sen hade jag glömt mobilen hemma, så jag fick gå hem igen och där blev jag kvar.
Ingen ko på isen! Jag får åka in imorgon istället.
Min plan var att lämna Leya på skolan, prata med rektorn och åka in till stan och jobba.
Först blev Leya och jag osams för att Leya inte hälsar ordentligt på folk. Vad spelar det för roll om man är söt och smart om man inte är trevlig mot människor man möter.
Sen fick Angel tag på en kattunge och drog iväg med den i munnen så den dog.
Jäkla hund! Hon tror allt är råttor. Valpar, hönor, kattungar. Hon är rena mördarmaskinen. Det var jättesorgligt, men det var ingens katt så alla försäkrade mig om att det inte var någon fara. Men ändå.
Sen hade jag glömt mobilen hemma, så jag fick gå hem igen och där blev jag kvar.
Ingen ko på isen! Jag får åka in imorgon istället.
10 juni 2013
Maskar
Ibland undrar jag om de vuxna tänker med rumpan här.
Igår när Leya och jag gick hem från skolan sa hon att hon inte ville gå till skolan imorgon, (läs idag), och jag undrade såklart varför.
Det visade sig att någon hade visat fruktansvärda bilder på barn som var fulla med mask och sen drog de till med osanningar som att man får mask om man äter socker.
Idag skulle alla barnen åka till doktorn och göra vad vet vi inte riktigt för när Niklas gick med henne till skolan imorse var det helt plötsligt ingen som förstod ett enda ord engelska. (Rektorn var inte där).
Jag ska tillägga att rektorn ville prata med mig igår morse, men hon var sjuk i magen så hon kom aldrig. Jag antar att det var det här hon ville prata med oss om.
Imorgon ska mamma FIA gå med Leya till skolan och förhoppningsvis är rektorn där för då ska jag säga henne ett sanningens ord.
För det första är det rent horribelt att de skrämmer barnen med otäcka bilder och för det andra ljuger de för barnen om hur man får mask. Jag förstår att de vill få barnen att äta mindre socker, men att ljuga om det är inte OK.Föräldrar har dragit till med ljug i alla tider om både det ena och det andra, som att man inte ska bada direkt efter att man har ätit till exempel, men skolan ska väl ändå stå för fakta.
Vi kollade upp vad som gäller med maskar i magen på nätet så vi kunde förklara för Leya, men det lär inte de andra föräldrarna göra.
Igår när Leya och jag gick hem från skolan sa hon att hon inte ville gå till skolan imorgon, (läs idag), och jag undrade såklart varför.
Det visade sig att någon hade visat fruktansvärda bilder på barn som var fulla med mask och sen drog de till med osanningar som att man får mask om man äter socker.
Idag skulle alla barnen åka till doktorn och göra vad vet vi inte riktigt för när Niklas gick med henne till skolan imorse var det helt plötsligt ingen som förstod ett enda ord engelska. (Rektorn var inte där).
Jag ska tillägga att rektorn ville prata med mig igår morse, men hon var sjuk i magen så hon kom aldrig. Jag antar att det var det här hon ville prata med oss om.
Imorgon ska mamma FIA gå med Leya till skolan och förhoppningsvis är rektorn där för då ska jag säga henne ett sanningens ord.
För det första är det rent horribelt att de skrämmer barnen med otäcka bilder och för det andra ljuger de för barnen om hur man får mask. Jag förstår att de vill få barnen att äta mindre socker, men att ljuga om det är inte OK.Föräldrar har dragit till med ljug i alla tider om både det ena och det andra, som att man inte ska bada direkt efter att man har ätit till exempel, men skolan ska väl ändå stå för fakta.
Vi kollade upp vad som gäller med maskar i magen på nätet så vi kunde förklara för Leya, men det lär inte de andra föräldrarna göra.
8 juni 2013
Bröllop
Kollar prinsessbröllopet liggandes i hängmattan med datorn på magen.
Det är ju så här man ska fira ett bröllop.
Det är ju så här man ska fira ett bröllop.
Star struck
Finns det något svenskt ord för star struck? Stjärnslagen är det närmaste vi kan komma på.
Vi träffade en kille igår, när vi åkte till en välsorterad matbutik där vi nästan spenderande lika mycket pengar som för en månadshyra, och han blev alldeles chockad när han såg Leya.
Leya är tyvärr inte speciellt talför när det kommer fram fans, men hittills har vi fått höra att det är ett nepalesiskt drag att vara blyg, så det är ingen som har tyckt att hon har varit divig.
Killen var så go att han bjöd Leya på en mugg saltade och smörade majskorn. Supergott!
Vi träffade en kille igår, när vi åkte till en välsorterad matbutik där vi nästan spenderande lika mycket pengar som för en månadshyra, och han blev alldeles chockad när han såg Leya.
Leya är tyvärr inte speciellt talför när det kommer fram fans, men hittills har vi fått höra att det är ett nepalesiskt drag att vara blyg, så det är ingen som har tyckt att hon har varit divig.
Killen var så go att han bjöd Leya på en mugg saltade och smörade majskorn. Supergott!
Regnskydd
Till årets monsun har vi inhandlat en stor presenning, som vi har spänt upp över köksdelen och där vi går mellan rummen.
Det är långt ifrån tätt efter kanterna och oftast regnar det så hårt att det skvalar in på golvet, men det hjälper lite i alla fall.
Det är långt ifrån tätt efter kanterna och oftast regnar det så hårt att det skvalar in på golvet, men det hjälper lite i alla fall.
5 juni 2013
Rolig skylt
Roliga skyltar gör livet lite mer värt att leva.
I det här fallet skulle jag hellre betala hundra procent för en hel T-shirt.
I det här fallet skulle jag hellre betala hundra procent för en hel T-shirt.
4 juni 2013
18 små rätter
Söndagens efter-bröllop-fest var mer normalt nepalesisk. Det vill säga. Man kom dit för matens skull.
Vid såna här tillfällen umgås man inte med de andra gästerna utan man äter sin mat och sen går man hem.
Här äter brudparet förrätten, eller snacks som man säger här.
Vi sitter i solen och njuter mellan måltiderna.
Ett annat, väldigt ungt brudpar var också där uppe vid templet och firade med sin familj .
Dags för huvudrätterna och dessert och vi sitter snällt uppradade och väntar.
Sen började utfordingen. Visst kan man kalla det utfordring när maten serveras ur hinkar med slevar.
De var väldans effektiva när de väl kom igång.
Så här serverades alkoholen. Odrickbar hemkört kodo roxio till vänster och sött risvin till höger. Själva dricksanordningarna bäddade för att man inte skulle dricka för mycket. De var något svårhanterliga. Tur man inte dricker annat än vatten och läsk.
När vi svalt sista tuggan tackar vi vår vän Akash och gick hem och vilade. Vi är inga party-people, så en lördagkväll på restaurang och en bröllopsmiddag räckte för oss för ett bra tag framöver.
Och hur var det nu med kastproblemen, som gjorde att brudens familj inte accepterade bröllopet?
Det enda vi har fått klarhet i är att brudgummen är av högre kast än bruden, vilket gör det ännu mer ologiskt, men det är tydligen en lång historia som Akash lovade berätta när han kommer tillbaka till jobbet.
När han kommer tillbaka visste han inte riktigt. Konstigt, va!
Kom ihåg till nästa bröllop: TA MED EN SKED, så slipper du äta med händerna.
Vid såna här tillfällen umgås man inte med de andra gästerna utan man äter sin mat och sen går man hem.
Här äter brudparet förrätten, eller snacks som man säger här.
Vi sitter i solen och njuter mellan måltiderna.
Ett annat, väldigt ungt brudpar var också där uppe vid templet och firade med sin familj .
Dags för huvudrätterna och dessert och vi sitter snällt uppradade och väntar.
Sen började utfordingen. Visst kan man kalla det utfordring när maten serveras ur hinkar med slevar.
De var väldans effektiva när de väl kom igång.
Så här serverades alkoholen. Odrickbar hemkört kodo roxio till vänster och sött risvin till höger. Själva dricksanordningarna bäddade för att man inte skulle dricka för mycket. De var något svårhanterliga. Tur man inte dricker annat än vatten och läsk.
När vi svalt sista tuggan tackar vi vår vän Akash och gick hem och vilade. Vi är inga party-people, så en lördagkväll på restaurang och en bröllopsmiddag räckte för oss för ett bra tag framöver.
Och hur var det nu med kastproblemen, som gjorde att brudens familj inte accepterade bröllopet?
Det enda vi har fått klarhet i är att brudgummen är av högre kast än bruden, vilket gör det ännu mer ologiskt, men det är tydligen en lång historia som Akash lovade berätta när han kommer tillbaka till jobbet.
När han kommer tillbaka visste han inte riktigt. Konstigt, va!
Kom ihåg till nästa bröllop: TA MED EN SKED, så slipper du äta med händerna.
3 juni 2013
Andra-kluddare
Igår ringde rektorn och frågade om det var OK för oss om Leya flyttar upp en klass och det var det såklart.
Här ser ni en mycket stolt och glad andra-klassare på väg till skolan sin första dag i tvåan.
Jag måste nypa mig för att verkligen förstå att vi har fått en tjej som är både söt, smart och social.
Jag är så himla stolt!
Här ser ni en mycket stolt och glad andra-klassare på väg till skolan sin första dag i tvåan.
Jag måste nypa mig för att verkligen förstå att vi har fått en tjej som är både söt, smart och social.
Jag är så himla stolt!
Saltad glasyr
Festen i lördags var det roligaste jag varit på på länge!
Innan vi gick var jag lite rädd att det skulle bli stelt och tråkigt, vilket det ofta kan bli när man inte känner gästerna på festen.
Jag trodde nog att det skulle vara mest japaner och att de skulle sitta och kackla på japanska och sen skulle vi sitta där som panelhönor och stirra ner i maten.
Men så var icke fallet.
Det var en helfestlig kille från Kashmir i Indien, som brukade stjäla tårtor när han var liten, så han kallade sig själv för tårtexpert. Hans flickvän var japanska och hon kunde sisådär lite engelska, men hon hade stora yviga gester, guppade med sin lugg och hästsvans och rökte som en borstbindare.
Det var en liten, nätt irländska som jobbade som lärare på en vuxenskola här i Kathmandu och hon var nygift med sin japan, som hade håret i en knut på huvudet. Hon kändes så där välkänt europeisk och hennes japan skrattade glatt åt alla våra skämt.
De bor i en fin lägenhet inne i stan och de betalar en spottstyver i hyra, men ... och det är ett stort men. De har inget vatten.
Sen var det en indisk/schweisisk tjej på 21 år, som var helt fantastiskt spännande att prata med. Hon visste allt om allt och då inte på det minsta besserwissermässiga sättet. Hon var helt enkelt en intressant person, om man så pratade om hajar eller originalsagorna Disney gjort sina filmer efter.
Hennes pojkvän, det verkade vara nytt och osäkert, hade bott i Schweiz i 10 år, så han var också toppen att prata med om europeiska vanor och ovanor, och han i sin tur var hårdrockare med egen studio. Så nu har vi en studio där vi kan spela in en klassisk nepalesisk sång med Leya, något jag har funderat på ett tag.
Det visade sig att brudparet inte alls gift sig i Japan, så var det med Niklas detektivegenskaper. De hade fixat papperen här i Nepal och festen vi var på var den enda de skulle ha, så det var verkligen en ynnest att få ha varit med och firat deras speciella händelse i livet.
Bruden Akimi, som jag aldrig riktigt pratat med tidigare, blev så chockad när hon klev in genom dörren att våra planer med två rader av gäster de skulle passera gick om intet, så vi fick bombardera dem med blomblad när de stod paralyserade i dörren.
Vi bjöds på buffé med flera smarriga rätter, som friterad fisk med remouladsås, pasta med en god sås och strimlade bacon som förde tankarna till kebab. Mums!
De fick brudgummen att nästan pussa bruden på kinden och när jag i ett senare skede pussade Niklas på kinden visste inte jublet några gränser. Inte riktigt vad man är van vid hemma i Sverige där det är vardag att pussa sin man på munnen lite varsomhelst. Vi har verkligen fått träna om oss sen vi flyttade till Indien, där samma sociala regel gäller. Inget pussande alls. Men vi brukar fuska och snabbpussas på kinden.
Tårtan var något som vi kommer prata om länge och om inte stämningen var på topp före tårtans entré i våra liv så höjdes taket ytterligare ett snäpp.
Den såg så fin ut med sin låtsasgrädde, sin glasyr och choklad, men den ruvade på en salt hemlighet. Bagaren måste ha varit full eller möjligtvis hög, för det var salt i glasyren. Och då menar jag inte en liten nypa, utan det smakade bara salt. Istället för att förstöra kalaset blev det en rolig grej och vi skrattade så det nog hördes till både Japan och Sverige.
En bild på de lyckliga tu med den salta tårtan.
De fick en kudde i present där det stod JA på ena sidan och NEJ på den andra. Det var ett festligt inslag i den lilla presenthögen. Jag har aldrig sett det tidigare, men det kan vara ett tips om någon ska på bröllop i sommar.
Akimi fick ett par örhängen jag virkat och jag blev så rörd när hon tog av sina fina guldörhängen och satte på sig de hon fick av mig.
Hon jobbar med ett projekt, några timmar från stan, där de syr tygbindor. Jag ska följa med dit nästa vecka och kolla vad de gör. Det ska bli spännande.
När vi skulle hem fick vi skjuts av hårdrockaren och han hade en sprillans ny liten sport-Honda med bara en dörr till baksätet för att man inte skulle kunna gå ut i trafiken. Mycket märklig bil måste jag säga, men den luktade nytt läder och det var attans skönt att få skjuts hem när man hade ont i magmusklerna av allt skrattande.
Innan vi gick var jag lite rädd att det skulle bli stelt och tråkigt, vilket det ofta kan bli när man inte känner gästerna på festen.
Jag trodde nog att det skulle vara mest japaner och att de skulle sitta och kackla på japanska och sen skulle vi sitta där som panelhönor och stirra ner i maten.
Men så var icke fallet.
Det var en helfestlig kille från Kashmir i Indien, som brukade stjäla tårtor när han var liten, så han kallade sig själv för tårtexpert. Hans flickvän var japanska och hon kunde sisådär lite engelska, men hon hade stora yviga gester, guppade med sin lugg och hästsvans och rökte som en borstbindare.
Det var en liten, nätt irländska som jobbade som lärare på en vuxenskola här i Kathmandu och hon var nygift med sin japan, som hade håret i en knut på huvudet. Hon kändes så där välkänt europeisk och hennes japan skrattade glatt åt alla våra skämt.
De bor i en fin lägenhet inne i stan och de betalar en spottstyver i hyra, men ... och det är ett stort men. De har inget vatten.
Sen var det en indisk/schweisisk tjej på 21 år, som var helt fantastiskt spännande att prata med. Hon visste allt om allt och då inte på det minsta besserwissermässiga sättet. Hon var helt enkelt en intressant person, om man så pratade om hajar eller originalsagorna Disney gjort sina filmer efter.
Hennes pojkvän, det verkade vara nytt och osäkert, hade bott i Schweiz i 10 år, så han var också toppen att prata med om europeiska vanor och ovanor, och han i sin tur var hårdrockare med egen studio. Så nu har vi en studio där vi kan spela in en klassisk nepalesisk sång med Leya, något jag har funderat på ett tag.
Det visade sig att brudparet inte alls gift sig i Japan, så var det med Niklas detektivegenskaper. De hade fixat papperen här i Nepal och festen vi var på var den enda de skulle ha, så det var verkligen en ynnest att få ha varit med och firat deras speciella händelse i livet.
Bruden Akimi, som jag aldrig riktigt pratat med tidigare, blev så chockad när hon klev in genom dörren att våra planer med två rader av gäster de skulle passera gick om intet, så vi fick bombardera dem med blomblad när de stod paralyserade i dörren.
Vi bjöds på buffé med flera smarriga rätter, som friterad fisk med remouladsås, pasta med en god sås och strimlade bacon som förde tankarna till kebab. Mums!
De fick brudgummen att nästan pussa bruden på kinden och när jag i ett senare skede pussade Niklas på kinden visste inte jublet några gränser. Inte riktigt vad man är van vid hemma i Sverige där det är vardag att pussa sin man på munnen lite varsomhelst. Vi har verkligen fått träna om oss sen vi flyttade till Indien, där samma sociala regel gäller. Inget pussande alls. Men vi brukar fuska och snabbpussas på kinden.
Tårtan var något som vi kommer prata om länge och om inte stämningen var på topp före tårtans entré i våra liv så höjdes taket ytterligare ett snäpp.
Den såg så fin ut med sin låtsasgrädde, sin glasyr och choklad, men den ruvade på en salt hemlighet. Bagaren måste ha varit full eller möjligtvis hög, för det var salt i glasyren. Och då menar jag inte en liten nypa, utan det smakade bara salt. Istället för att förstöra kalaset blev det en rolig grej och vi skrattade så det nog hördes till både Japan och Sverige.
En bild på de lyckliga tu med den salta tårtan.
De fick en kudde i present där det stod JA på ena sidan och NEJ på den andra. Det var ett festligt inslag i den lilla presenthögen. Jag har aldrig sett det tidigare, men det kan vara ett tips om någon ska på bröllop i sommar.
Akimi fick ett par örhängen jag virkat och jag blev så rörd när hon tog av sina fina guldörhängen och satte på sig de hon fick av mig.
Hon jobbar med ett projekt, några timmar från stan, där de syr tygbindor. Jag ska följa med dit nästa vecka och kolla vad de gör. Det ska bli spännande.
När vi skulle hem fick vi skjuts av hårdrockaren och han hade en sprillans ny liten sport-Honda med bara en dörr till baksätet för att man inte skulle kunna gå ut i trafiken. Mycket märklig bil måste jag säga, men den luktade nytt läder och det var attans skönt att få skjuts hem när man hade ont i magmusklerna av allt skrattande.
1 juni 2013
Bröllopsfester
Ikväll och imorgon ska vi på olika bröllopsfester.
1. Ikväll gäller festen en japanska. Vår kashmereleverantör, en av Nepals bästa bodybuilders, har gift sig med sin japanska i Japan och nu har de tydligen fått papper på att de är gifta även här i Nepal. Hennes kompisar har planerat en överraskningsfest på en restaurang i grannstan och av någon anledning har vi blivit bjudna.
Vi tror det kommer en massa japaner, så det ska bli spännande.
2. Idag träffade Niklas Akash, som jobbar i det företag där vi köper risväskor och annat gjort i hampa, när han skulle fika, (fikakillen kom äntligen tillbaka häromdagen. Han skulle vara borta på bröllop i två veckor, men det blev drygt fyra, vilket inte alls är ovanligt).
Jag såg på Facebook att Akash hade gift sig, se bilden, och han bjöd oss på fest imorgon i vårt, (det är inte vårt personligen, utan områdets), tempel.
Enligt Niklas var inte hennes föräldrar med på själva bröllopet eftersom de inte godkände vår vän som make till sin dotter och det är för mig en gåta. Han kanske har ett lägre kast än henne, men vad sjutton! Killen är glad, som tydligt syns på bilden, lättsam, omtänksam och jobbar hårt. Han har ordnade familjeförhållanden och bor i ett stort hus här i vårt område. Vad mer kan man begära för sin dotter? Det här med kasten är bara för mycket.
Varför är gudarna och samhällets åsikter viktigare än ens barns lycka? Jag tycker inte man är en bra förälder när man nekar sitt barn lycka.
Jag vill påpeka att all information kommer från Niklas och han är precis urusel på att ta reda på fakta och skvaller.
Jag återkommer efteråt när jag vet mer.
Nepaleserna har en gräskrans runt halsen när de gifter sig.
1. Ikväll gäller festen en japanska. Vår kashmereleverantör, en av Nepals bästa bodybuilders, har gift sig med sin japanska i Japan och nu har de tydligen fått papper på att de är gifta även här i Nepal. Hennes kompisar har planerat en överraskningsfest på en restaurang i grannstan och av någon anledning har vi blivit bjudna.
Vi tror det kommer en massa japaner, så det ska bli spännande.
2. Idag träffade Niklas Akash, som jobbar i det företag där vi köper risväskor och annat gjort i hampa, när han skulle fika, (fikakillen kom äntligen tillbaka häromdagen. Han skulle vara borta på bröllop i två veckor, men det blev drygt fyra, vilket inte alls är ovanligt).
Jag såg på Facebook att Akash hade gift sig, se bilden, och han bjöd oss på fest imorgon i vårt, (det är inte vårt personligen, utan områdets), tempel.
Enligt Niklas var inte hennes föräldrar med på själva bröllopet eftersom de inte godkände vår vän som make till sin dotter och det är för mig en gåta. Han kanske har ett lägre kast än henne, men vad sjutton! Killen är glad, som tydligt syns på bilden, lättsam, omtänksam och jobbar hårt. Han har ordnade familjeförhållanden och bor i ett stort hus här i vårt område. Vad mer kan man begära för sin dotter? Det här med kasten är bara för mycket.
Varför är gudarna och samhällets åsikter viktigare än ens barns lycka? Jag tycker inte man är en bra förälder när man nekar sitt barn lycka.
Jag vill påpeka att all information kommer från Niklas och han är precis urusel på att ta reda på fakta och skvaller.
Jag återkommer efteråt när jag vet mer.
Nepaleserna har en gräskrans runt halsen när de gifter sig.
27 maj 2013
Åskrädd
Förra måndagen började monsunen, men det har varit lite krasst med regn.
Faktum är att det har varit så fuktigt att man har kunnat simma i luften och så kvavt att det känts som om man haft en järnfemma virad runt skallen.
Helt vindstilla har det också varit och det var ovanligt, för den här sommaren har vi knappt kunnat ha parasollet uppfällt av rädsla för att det skulle flyga iväg till Tibet.
Om jag klagat, så sa Niklas bara att det är mycket värre i Indien, vilket det såklart är, men det hjälper inge vidare med en sån jämförelse.
Men inatt var det äntligen dags. Gardinerna stod halvt om halvt ut i det befriande vinddraget och änglarna grät så det skvalade.
Som grädde på moset åskade det så huset skakade hela natten och det var ingen fantastisk upplevelse för mig eftersom vi har en åskrädd i familjen.
Calle är fullkomligt livrädd för åska. Alla andra sov igenom ovädret, men Calle flåsade som en blåsbälj och i första sekunden låg han ihoprullad som en kobra ovanför mitt huvud på kudden, i andra låg han som en rävboa över min hals och i tredje låg han ihopvirad som en daggmask och skakade under täcket.
Jag som gladeligen hade legat och myst, lyssnandes på regnet fick istället uppleva en något rörig natt.
Faktum är att det har varit så fuktigt att man har kunnat simma i luften och så kvavt att det känts som om man haft en järnfemma virad runt skallen.
Helt vindstilla har det också varit och det var ovanligt, för den här sommaren har vi knappt kunnat ha parasollet uppfällt av rädsla för att det skulle flyga iväg till Tibet.
Om jag klagat, så sa Niklas bara att det är mycket värre i Indien, vilket det såklart är, men det hjälper inge vidare med en sån jämförelse.
Men inatt var det äntligen dags. Gardinerna stod halvt om halvt ut i det befriande vinddraget och änglarna grät så det skvalade.
Som grädde på moset åskade det så huset skakade hela natten och det var ingen fantastisk upplevelse för mig eftersom vi har en åskrädd i familjen.
Calle är fullkomligt livrädd för åska. Alla andra sov igenom ovädret, men Calle flåsade som en blåsbälj och i första sekunden låg han ihoprullad som en kobra ovanför mitt huvud på kudden, i andra låg han som en rävboa över min hals och i tredje låg han ihopvirad som en daggmask och skakade under täcket.
Jag som gladeligen hade legat och myst, lyssnandes på regnet fick istället uppleva en något rörig natt.
26 maj 2013
Google översättning
Eftersom jag får bluff e-post varje dag och de scamers ibland översatt texten från engelska till svenska och det är bara blod lustiga jag tänkte om den engelska mödrar tunga högtalare och att de aldrig får chansen att läsa dessa roliga brev när någon vill donera hela sin pengar till en främling.
Jag har börjat att översätta manuset om ankan med Google translate program och jag har skickat den till några litterära agenter i Storbritannien. Det är galet kul när man översätter med Google och jag kan tänka mig att det är super roligt för Engelsman att läsa.
Jag har börjat att översätta manuset om ankan med Google translate program och jag har skickat den till några litterära agenter i Storbritannien. Det är galet kul när man översätter med Google och jag kan tänka mig att det är super roligt för Engelsman att läsa.
Lilys grav
Mom Sweetie var jättegullig och lät oss gräva ner Lily i hennes 1x4 meter lilla trädgård.
Eftersom familjens kast kremerar sina döda vid floden trodde jag det skulle bli svårt att förklara henne för att det kändes viktigt för oss. Jag hade inte stått ut med att slänga den lilla kroppen som sopor.
Så nu har vi en grav att titta till.
Eftersom familjens kast kremerar sina döda vid floden trodde jag det skulle bli svårt att förklara henne för att det kändes viktigt för oss. Jag hade inte stått ut med att slänga den lilla kroppen som sopor.
Så nu har vi en grav att titta till.
23 maj 2013
Lilla, lilla Lily
Inatt började Lily gny, nästan skrika och sparka med benen. Då kände jag att det inte gick att rädda henne.
Imorse när veterinären kom för att ge henne dropp bad jag honom att avliva henne.
Hennes ryggrad var antagligen skadad, så hon kände ingen smärta och kunde inte hålla huvudet uppe.
Att ta ett sånt beslut kräver mod och jag fick ta till allt mod jag kunde uppbringa. Min pappa har alltid sagt att man inte ska ha djur om man inte kan avliva det om det lider och det håller jag helt med om.
Jag grät och grät och grät när han gav henne sprutorna. Det kändes så orättvist på något sätt. Hon var ju bara ett halvår och hade hela livet framför sig.
För fem år sen var jag tvungen att avliva min första egna hund Söndag och det var inte sorgligt på det här sättet. Hon var gammal och hennes dag var kommen den dagen det skedde.
Just nu ligger den lilla kroppen i en påse på terrassen. Vi vet ännu inte vad vi ska göra med henne. Jag klarar inte av att kasta henne som sopor i ån, så jag hoppas vi kan övertyga Mom Sweetie om att få gräva ner henne i den pyttelilla trädgården.
Här har hon precis dött och jag gråter sönder mitt hjärta.
Imorse när veterinären kom för att ge henne dropp bad jag honom att avliva henne.
Hennes ryggrad var antagligen skadad, så hon kände ingen smärta och kunde inte hålla huvudet uppe.
Att ta ett sånt beslut kräver mod och jag fick ta till allt mod jag kunde uppbringa. Min pappa har alltid sagt att man inte ska ha djur om man inte kan avliva det om det lider och det håller jag helt med om.
Jag grät och grät och grät när han gav henne sprutorna. Det kändes så orättvist på något sätt. Hon var ju bara ett halvår och hade hela livet framför sig.
För fem år sen var jag tvungen att avliva min första egna hund Söndag och det var inte sorgligt på det här sättet. Hon var gammal och hennes dag var kommen den dagen det skedde.
Just nu ligger den lilla kroppen i en påse på terrassen. Vi vet ännu inte vad vi ska göra med henne. Jag klarar inte av att kasta henne som sopor i ån, så jag hoppas vi kan övertyga Mom Sweetie om att få gräva ner henne i den pyttelilla trädgården.
Här har hon precis dött och jag gråter sönder mitt hjärta.
22 maj 2013
Överkörd valp
Fy fabian för människor! Igår blev jag fruktansvärt besviken på mina medmänniskor.
En gubbe uppför gatan sa att valpen som bodde utanför hans momo-hak hade blivit överkörd klockan halv ett och var död.
Jag berättade det för Leya när jag hämtade henne på skolan och hon blev jätteledsen.
Vi gick till fruktgubben för ett glas färskt juice och för att köpa frukt och Leya gick runt hörnet för att köpa ett pennskrin.
Hon kom skrikandes tillbaka och sa att valpen låg lite längre nerför gatan.
Jag gick för att titta och till min förskräckelse/glädje kunde jag se att hon fortfarande levde.
Om momo-gubben hade rätt, så hade hon legat där och kämpat för sitt liv i fyra timmar och människor hade bara tittat på henne och gått förbi.
Jag tog henne i famnen, skitig som hon var och rusade hem.
Jag duschade henne så gott det gick i varmt vatten för att värma upp henne. Hon var så chockad att hon knappt var kontaktbar.
Vi ringde veterinären, som kom på 10 minuter.
Här sitter vi och väntar på veterinären.
.jpg)
Han drog lite i henne och kollade reflexer och det verkar som om hon inte har brutit något eller har någon inre blödning.
Hon har fått massor av sprutor och dropp.
.jpg)
Inatt sov hon mellan mig och Leya och jag vaknade flera gånger för att ge henne vatten.
Idag viftar hon på svansen, men hon kan fortfarande inte stå upp. Hon är inte förlamad, men hon har helt klart fått en smäll i huvudet, som gör att hon inte har någon styrsel på kroppen.
Jag har matat henne med små bullbitar och gett henne vatten genom sugrörsmetoden.
Här ligger hon med en blöja eftersom hon inte kan gå.
.jpg)
Jag önskar att alla ni som läser det här ber eller skänker en tanke till Lilla Lily, som vi har döpt henne till. Hon behöver oss alla för att bli frisk.
En gubbe uppför gatan sa att valpen som bodde utanför hans momo-hak hade blivit överkörd klockan halv ett och var död.
Jag berättade det för Leya när jag hämtade henne på skolan och hon blev jätteledsen.
Vi gick till fruktgubben för ett glas färskt juice och för att köpa frukt och Leya gick runt hörnet för att köpa ett pennskrin.
Hon kom skrikandes tillbaka och sa att valpen låg lite längre nerför gatan.
Jag gick för att titta och till min förskräckelse/glädje kunde jag se att hon fortfarande levde.
Om momo-gubben hade rätt, så hade hon legat där och kämpat för sitt liv i fyra timmar och människor hade bara tittat på henne och gått förbi.
Jag tog henne i famnen, skitig som hon var och rusade hem.
Jag duschade henne så gott det gick i varmt vatten för att värma upp henne. Hon var så chockad att hon knappt var kontaktbar.
Vi ringde veterinären, som kom på 10 minuter.
Här sitter vi och väntar på veterinären.
.jpg)
Han drog lite i henne och kollade reflexer och det verkar som om hon inte har brutit något eller har någon inre blödning.
Hon har fått massor av sprutor och dropp.
.jpg)
Inatt sov hon mellan mig och Leya och jag vaknade flera gånger för att ge henne vatten.
Idag viftar hon på svansen, men hon kan fortfarande inte stå upp. Hon är inte förlamad, men hon har helt klart fått en smäll i huvudet, som gör att hon inte har någon styrsel på kroppen.
Jag har matat henne med små bullbitar och gett henne vatten genom sugrörsmetoden.
Här ligger hon med en blöja eftersom hon inte kan gå.
.jpg)
Jag önskar att alla ni som läser det här ber eller skänker en tanke till Lilla Lily, som vi har döpt henne till. Hon behöver oss alla för att bli frisk.
21 maj 2013
Snabbvisit
I förra veckan blev det en snabbvisit till Delhi för att betala kantbandsordern och trots att jag både mailade och ringde och frågade om pompomen var klara, så var de såklart inte det.
Jag var så arg att jag skällde på varenda människa jag sprang på från tredje våningen och ner. Tydligen skällde jag på en kund också, för han såg livrädd ut och sa att han bara var en kund.
Om jag, där och då, kunde slänga mig in i en teleporter och skicka hem mig själv, så hade jag gjort det utan att blinka. Just då önskade jag att jag aldrig i mitt liv skulle behöva göra affärer med indier igen. Men det gick såklart över efter en shoppingrunda på Sarojini Nagar.
För att ta mig ut ur Indien utan att bli granskad i sömmarna, så tog jag bussen. Tredje gången mellan Delhi och Kathmandu och jag undrar om inte den här resan var värst hittills.
Tänkte vara tuff och sitta längst bak, vilket visade sig vara precis ovanpå ena bakhjulet och hela, precis hela vägen i 39 timmar, skumpade det så jag hade blåmärken lite här och var efteråt.
Två gånger slog jag i huvudet så jag trodde jag fick hjärnskakning och bröt nackkotorna.
Jag kom hem i en del och var helt slut i tre dagar, men nu är jag i form igen.
Jag var så arg att jag skällde på varenda människa jag sprang på från tredje våningen och ner. Tydligen skällde jag på en kund också, för han såg livrädd ut och sa att han bara var en kund.
Om jag, där och då, kunde slänga mig in i en teleporter och skicka hem mig själv, så hade jag gjort det utan att blinka. Just då önskade jag att jag aldrig i mitt liv skulle behöva göra affärer med indier igen. Men det gick såklart över efter en shoppingrunda på Sarojini Nagar.
För att ta mig ut ur Indien utan att bli granskad i sömmarna, så tog jag bussen. Tredje gången mellan Delhi och Kathmandu och jag undrar om inte den här resan var värst hittills.
Tänkte vara tuff och sitta längst bak, vilket visade sig vara precis ovanpå ena bakhjulet och hela, precis hela vägen i 39 timmar, skumpade det så jag hade blåmärken lite här och var efteråt.
Två gånger slog jag i huvudet så jag trodde jag fick hjärnskakning och bröt nackkotorna.
Jag kom hem i en del och var helt slut i tre dagar, men nu är jag i form igen.
15 maj 2013
Min romantiska Niklas
I många, många år har vi haft som tradition att godnattrimma till varandra och nu har Leya hakat på. Idag när jag vaknade hade jag det här meddelandet på mailen.
Man kanske inte uppskattar sin make varje sekund här i livet, men just nu är jag lite småkär.
Från Leya:
Sitter du och äter nu
Du är lika söt som du
Från Angel:
Vakna gott lilla du
Husse är min favorit nu
Från Nani:
Vakna som ett får
Jag bada i floden igår
Från Kalle:
Vakna som en skatt
Jag skäller varje natt
Från Myggorna:
Vakna som en snickarbod
Vi saknar ditt blod
Från mig:
Vakna som ett bord
Nu har jag slut på ord
Älskar dig, Puss!
Man kanske inte uppskattar sin make varje sekund här i livet, men just nu är jag lite småkär.
Från Leya:
Sitter du och äter nu
Du är lika söt som du
Från Angel:
Vakna gott lilla du
Husse är min favorit nu
Från Nani:
Vakna som ett får
Jag bada i floden igår
Från Kalle:
Vakna som en skatt
Jag skäller varje natt
Från Myggorna:
Vakna som en snickarbod
Vi saknar ditt blod
Från mig:
Vakna som ett bord
Nu har jag slut på ord
Älskar dig, Puss!
13 maj 2013
Nu åker jag till Delhi
Om några timmar hoppar jag på flyget till Delhi igen.
Sanslöst, men inte förvånande berättade inte företaget, där jag var och köpte kantband för en kunds räkning, att de inte har exportlicens och därmed inte kan ta emot betalningar från utlandet.
Det finns ett annat alternativ och det är att betala någon pengarna plus 5-6 % här i Nepal och att de har någon i Indien, som betalar ut pengarna, men eftersom vi måste ta ut pengarna på Visakortet, så kostar det ytterligare procent i avgifter.
Så efter noga övervägande insåg vi att vi sparar pengar på att jag åker dit och fixar det själv. Det som är bra är att jag kan gå igenom ordern igen och kolla så allt är OK.
Så jag måste åka dit med en herrans massa kontanter i näven.
Sen är Indien lite kinkiga med visum, så jag fick "boka" en resa till Sverige, så jag fick transitvisa och får därmed vistas i landet i 72 timmar. Sen tar jag bussen hem eftersom de inte är lika petnoga vid gränsen, som på flygplatsen.
Jag vill inte på något sätt sumpa mina chanser att kunna åka tillbaka till Indien.
In i Nepal kommer jag eftersom jag har afförsvisum. Halleluja!
Idag ska jag resa bara med handbagage för första gången i mitt liv, men jag tror inte jag klarar samma lilla väska på hemvägen. Det går ju inte att låta bli att shoppa när man är i Delhi. Det är bara så, men säg för guds skull ingenting till Niklas. Han är en riktig tråkmåns när det kommer till shopping.
Sanslöst, men inte förvånande berättade inte företaget, där jag var och köpte kantband för en kunds räkning, att de inte har exportlicens och därmed inte kan ta emot betalningar från utlandet.
Det finns ett annat alternativ och det är att betala någon pengarna plus 5-6 % här i Nepal och att de har någon i Indien, som betalar ut pengarna, men eftersom vi måste ta ut pengarna på Visakortet, så kostar det ytterligare procent i avgifter.
Så efter noga övervägande insåg vi att vi sparar pengar på att jag åker dit och fixar det själv. Det som är bra är att jag kan gå igenom ordern igen och kolla så allt är OK.
Så jag måste åka dit med en herrans massa kontanter i näven.
Sen är Indien lite kinkiga med visum, så jag fick "boka" en resa till Sverige, så jag fick transitvisa och får därmed vistas i landet i 72 timmar. Sen tar jag bussen hem eftersom de inte är lika petnoga vid gränsen, som på flygplatsen.
Jag vill inte på något sätt sumpa mina chanser att kunna åka tillbaka till Indien.
In i Nepal kommer jag eftersom jag har afförsvisum. Halleluja!
Idag ska jag resa bara med handbagage för första gången i mitt liv, men jag tror inte jag klarar samma lilla väska på hemvägen. Det går ju inte att låta bli att shoppa när man är i Delhi. Det är bara så, men säg för guds skull ingenting till Niklas. Han är en riktig tråkmåns när det kommer till shopping.
Tandläkaren
Leya och jag gick till tandläkaren för jag hade lite värk i en tand.
Han gjorde en koll på Leyas tänder och de såg bra ut, men jag har en infektion runt en tand, så jag fick lite medicin och gurgel och ska tillbaka.
För detta betalade vi 7 kr. 7 KRONOR!
Han var lite festlig när vi skulle betala. Han sa att jag bara behövde betala 7 kr för att jag var en gammal kund. Jag har i och för sig bara varit där en gång tidigare, men ändå.
Faktum är att jag ska råda alla som kommer hit att gå till tandläkaren. Vår tandläkare är utbildad i Bangladesh och han är expert på rotfyllningar och bryggor, eller vad det heter nuförtiden.
Jag lovar att han är i samma klass, om inte bättre, än de svenska tandläkarna eftersom han är van att hantera betydligt värre munnar än våra tandläkare brukade göra. Jag tror i och för sig att den förebyggande tandvården för vuxna är ett minne blott. Om inte än, så snart.
Det kostar ofantligt mycket pengar att hålla ordning på tänderna i Sverige, så boka en resa till Nepal och passa på att semestra medan du fixar bissingarna till en billig penning, utan att tulla på kvaliteten.
Här kommer bloggens första nakenchock, som tydligen fungerar över förväntan i tandläkarsammanhang.
Han gjorde en koll på Leyas tänder och de såg bra ut, men jag har en infektion runt en tand, så jag fick lite medicin och gurgel och ska tillbaka.
För detta betalade vi 7 kr. 7 KRONOR!
Han var lite festlig när vi skulle betala. Han sa att jag bara behövde betala 7 kr för att jag var en gammal kund. Jag har i och för sig bara varit där en gång tidigare, men ändå.
Faktum är att jag ska råda alla som kommer hit att gå till tandläkaren. Vår tandläkare är utbildad i Bangladesh och han är expert på rotfyllningar och bryggor, eller vad det heter nuförtiden.
Jag lovar att han är i samma klass, om inte bättre, än de svenska tandläkarna eftersom han är van att hantera betydligt värre munnar än våra tandläkare brukade göra. Jag tror i och för sig att den förebyggande tandvården för vuxna är ett minne blott. Om inte än, så snart.
Det kostar ofantligt mycket pengar att hålla ordning på tänderna i Sverige, så boka en resa till Nepal och passa på att semestra medan du fixar bissingarna till en billig penning, utan att tulla på kvaliteten.
Här kommer bloggens första nakenchock, som tydligen fungerar över förväntan i tandläkarsammanhang.
Badi-folket
Mamma berättade om tre nepalesiska kvinnor, som kommit till Sverige och tack vare det uppmärksammade jag en artikel i Aftonbladet igår.
Läs artikeln här.
För flera år sen såg jag en dokumentär om de här kvinnorna, men de bodde i Indien, och jag for så illa av att se hur de behandlades.
De kastlösa kallas för the untouchables, inte av nepaleser eller indier själva utan av resten av världen, och människor födda i Badikastet är "untouchable among the untouchable" vilket innebär att de har lägre status än en kastlös.
Ca 40 000 ur Badikastet bor i Nepal idag och flickorna börjar våldtas i 10-årsåldern. Ett samlag kostar ca 7 kronor och även fast de är föraktade i samhället så har varken politiker eller poliser några som helst problem med att använda sig av deras tjänster.
Skänk gärna en slant till Love Nepal på deras hemsida, som du hittar här.
På hemsidan kan du läsa om fruktansvärda livsöden där flickorna har blivit räddade. Men man ska veta att många många flickor och kvinnor utsätts för våldtäkter varje dag och det lyfts inte ens på ögonbrynen.
Jag frågade runt lite på Facebook om någon kände till Badikastet och deras livssituation och det var en nepales som behagade svara. Han sa att människor inte har tid att engagera sig i sånt, de har nog med sitt. Och förresten hade han aldrig hört talas om dem. Så så var det med det.
Det är helt sjukt att man ska få reda på såna viktiga saker från Sverige.
För flera år sen såg jag en dokumentär om de här kvinnorna, men de bodde i Indien, och jag for så illa av att se hur de behandlades.
De kastlösa kallas för the untouchables, inte av nepaleser eller indier själva utan av resten av världen, och människor födda i Badikastet är "untouchable among the untouchable" vilket innebär att de har lägre status än en kastlös.
Ca 40 000 ur Badikastet bor i Nepal idag och flickorna börjar våldtas i 10-årsåldern. Ett samlag kostar ca 7 kronor och även fast de är föraktade i samhället så har varken politiker eller poliser några som helst problem med att använda sig av deras tjänster.
Skänk gärna en slant till Love Nepal på deras hemsida, som du hittar här.
På hemsidan kan du läsa om fruktansvärda livsöden där flickorna har blivit räddade. Men man ska veta att många många flickor och kvinnor utsätts för våldtäkter varje dag och det lyfts inte ens på ögonbrynen.
Jag frågade runt lite på Facebook om någon kände till Badikastet och deras livssituation och det var en nepales som behagade svara. Han sa att människor inte har tid att engagera sig i sånt, de har nog med sitt. Och förresten hade han aldrig hört talas om dem. Så så var det med det.
Det är helt sjukt att man ska få reda på såna viktiga saker från Sverige.
Finne
Igår råkade jag och Leya dela taxi med en finsk gästarbetare.
Han jobbade för Ncell, Teliasoneras nepalesiska telefonbolag, och han hade räknat med att göra jobbet på 1,5 månader, men han var fortfarande kvar efter fyra månader och var långt ifrån klar.
Han berättade att han rest världen runt i 16 år och Nepal var överlägset det sämsta landet att arbeta i. Notera att han inte arbetat i Indien än.
Det största problemet är att ingen tar ansvar. Bland annat hyr Ncell privata tak för att ha sina master på och för att störa så lite som möjligt i nätet vill de helst jobba på nätterna. Men även fast de kommer överens med hyresvärden att de ska komma på kvällen klockan 22 för att uppdatera masten, så är ingen hemma och ingen svarar på telefonen. Jag vet inte hur många gånger han fått vända hemåt på natten med tio anställda, för att nepaleserna struntar blanka sjutton i att hålla vad de lovat.
Vi har samma problem, men vad gör det om tio tunikor blir en eller två veckor försenade?
Jag förstod precis vad han menade, men det kändes så hemskt att höra på något sätt. Nepal har blivit vårt land och man undrar såklart över landets utveckling.
Han jobbade för Ncell, Teliasoneras nepalesiska telefonbolag, och han hade räknat med att göra jobbet på 1,5 månader, men han var fortfarande kvar efter fyra månader och var långt ifrån klar.
Han berättade att han rest världen runt i 16 år och Nepal var överlägset det sämsta landet att arbeta i. Notera att han inte arbetat i Indien än.
Det största problemet är att ingen tar ansvar. Bland annat hyr Ncell privata tak för att ha sina master på och för att störa så lite som möjligt i nätet vill de helst jobba på nätterna. Men även fast de kommer överens med hyresvärden att de ska komma på kvällen klockan 22 för att uppdatera masten, så är ingen hemma och ingen svarar på telefonen. Jag vet inte hur många gånger han fått vända hemåt på natten med tio anställda, för att nepaleserna struntar blanka sjutton i att hålla vad de lovat.
Vi har samma problem, men vad gör det om tio tunikor blir en eller två veckor försenade?
Jag förstod precis vad han menade, men det kändes så hemskt att höra på något sätt. Nepal har blivit vårt land och man undrar såklart över landets utveckling.
9 maj 2013
Uppäten kyckling
Det visade sig att gal-galningen bodde närmare än jag trodde.
Igår när vi kom hem efter en Morsdags-middag inne i stan, (vi firar morsdag idag), såg vi att familjens bebisvagga stod ute på deras lilla balkong, (som vi passerar när vi går upp), och gömda under ett täcke satt två förvuxna kycklingar.
Japan, (eller Prasanth som han egentligen heter), Mom Sweeties yngsta son, sa att hon haft med dem på microbussen från Gorkha.
Mom Sweetie kommer från distriktet Gorkha och hon och alla hennes syskon, (osäker på hur många de är egentligen, men de är i alla fall fyra flickor och en pojke, kanske är det en bror till), hade åkt till hembyn för att hedra dagen då deras mamma gick bort för sisådär sju år sen.
Som sedan bjuder ska dottern Chanda, som födde barn för någon månad sen, äta nydödad kyckling för energins skull.
Jag hörde hur de bankade under oss i köket vid lunchtid och sen blev vi serverade detta.
Till hundarnas glädje är vi inte intresserade av att äta lungor och hjärta.
Jag älskar kött, men köttet ska komma i färdiga hamburgare eller korv. Det här är lite väl naturligt och färskt för mig.
Sen funderade jag över hur det gick till med kycklingarna på bussen. Man ser gärna framför sig att hon satt med kycklingarna i en hemmagjord bur, (som på film), men jag tror nog de stackarna fick åka på busstaket, precis som getterna brukar göra.
Igår när vi kom hem efter en Morsdags-middag inne i stan, (vi firar morsdag idag), såg vi att familjens bebisvagga stod ute på deras lilla balkong, (som vi passerar när vi går upp), och gömda under ett täcke satt två förvuxna kycklingar.
Japan, (eller Prasanth som han egentligen heter), Mom Sweeties yngsta son, sa att hon haft med dem på microbussen från Gorkha.
Mom Sweetie kommer från distriktet Gorkha och hon och alla hennes syskon, (osäker på hur många de är egentligen, men de är i alla fall fyra flickor och en pojke, kanske är det en bror till), hade åkt till hembyn för att hedra dagen då deras mamma gick bort för sisådär sju år sen.
Som sedan bjuder ska dottern Chanda, som födde barn för någon månad sen, äta nydödad kyckling för energins skull.
Jag hörde hur de bankade under oss i köket vid lunchtid och sen blev vi serverade detta.
Till hundarnas glädje är vi inte intresserade av att äta lungor och hjärta.
Jag älskar kött, men köttet ska komma i färdiga hamburgare eller korv. Det här är lite väl naturligt och färskt för mig.
Sen funderade jag över hur det gick till med kycklingarna på bussen. Man ser gärna framför sig att hon satt med kycklingarna i en hemmagjord bur, (som på film), men jag tror nog de stackarna fick åka på busstaket, precis som getterna brukar göra.
8 maj 2013
En galen tupp
Någon nära boende granne har skaffat sig en tupp, som galer lite väl ofta, närsomhelst.
Jag hoppas de äter upp honom snart.
På tal om ägg, så går det knappt att hitta vita ägg här i Nepal. Vilket såklart ställde till det lite när vi skulle köpa ägg till målningen i påskas. Man vill ju gärna ha vita så målningarna syns.
Förr var det nämligen så att det bara fanns bruna ägg och när de vita introducerades behandlades de med skepsis och blev aldrig någon hit.
Så till i påskas fick jag gå till en ägggrossist och plocka ihop två kartor med så ljusa ägg, som det var möjligt.
Jag hoppas de äter upp honom snart.
På tal om ägg, så går det knappt att hitta vita ägg här i Nepal. Vilket såklart ställde till det lite när vi skulle köpa ägg till målningen i påskas. Man vill ju gärna ha vita så målningarna syns.
Förr var det nämligen så att det bara fanns bruna ägg och när de vita introducerades behandlades de med skepsis och blev aldrig någon hit.
Så till i påskas fick jag gå till en ägggrossist och plocka ihop två kartor med så ljusa ägg, som det var möjligt.
6 maj 2013
Pentrollet besöker Vatikanen
Jag tror bannemej att mamma har kort på varenda liten händelse i våra liv och det är mycket uppskattat.
Speciellt när man kan publicera en bild på syrran eller "det svenska Pentrollet turistar i Vatikanen" och tror ni inte på sjuttsingen att hon har på sig de mörkblåa pappbyxorna.
Jag hoppas hon har snutit sig i dem för länge sen.
Speciellt när man kan publicera en bild på syrran eller "det svenska Pentrollet turistar i Vatikanen" och tror ni inte på sjuttsingen att hon har på sig de mörkblåa pappbyxorna.
Jag hoppas hon har snutit sig i dem för länge sen.
Inget bad
I lördags skulle Niklas och Leya gå till det lokala badhuset och ta sig ett dopp, men se det blev inget av med det. Istället uppstod något som vi inom familjen kallar en pappbyxe-incident.
När vi skulle gifta oss i Rom för 10 år sen, hade vi några dagars turistande innan själva bröllopsdagen och såklart var nerverna i dallring.
En dag åkte vi till Vatikanstaten, (med vi menas: jag, Niklas, min mamma, pappa, syster och kusin, jag tror inte Niklas mamma och hennes väninna Ulla hade kommit till Rom än, men det ska jag låta vara osagt, det är så förjordat länge sen), och vi hade klätt på oss knälånga shorts och t-shirts som täckte axlarna, men det räckte inte för kära påven.
Nej, man skulle köpa pappbyxor, (kändes som melittafilter i konsistensen), och dra på sig så man täckte knäna ordentligt.
Niklas, som hade varit lugn och sansad fram till dess, fick ett totalbryt och vägrade, han totalvägrade att ge påven en spänn för några jädrans brallor.
Det slutade med att resten av familjen gick in. Jag valde att stå vid min blivande makes sida i sisådär fem minuter innan jag insåg att jag faktiskt ville se Vatikanstaten från insidan. Så mot bättre vetande köpte jag mig ett par pappisar och knallade runt lite själv därinne. Niklas vägrade fortfarande följa med och resten av familjen hade försvunnit in bland alla andra turister.
Ungefär så gick det till i lördags när Niklas blev stoppad i sina badbrallor, som inte var i "silke". Nej, han skulle minsann låna ett par tanjta speedos som tio andra haft på sig samma dag.
Att grabbarna gick runt i speedos med kalsonger under spelade minsann ingen roll.
Nä, han skulle ha gjort som min syster sa när de kom ut från Sixtinska kapellet och hon hade klätt av sig pappbrallorna:
"De här ska jag ta med hem och snyta mig i."
Min syrra är bra cool!
När vi skulle gifta oss i Rom för 10 år sen, hade vi några dagars turistande innan själva bröllopsdagen och såklart var nerverna i dallring.
En dag åkte vi till Vatikanstaten, (med vi menas: jag, Niklas, min mamma, pappa, syster och kusin, jag tror inte Niklas mamma och hennes väninna Ulla hade kommit till Rom än, men det ska jag låta vara osagt, det är så förjordat länge sen), och vi hade klätt på oss knälånga shorts och t-shirts som täckte axlarna, men det räckte inte för kära påven.
Nej, man skulle köpa pappbyxor, (kändes som melittafilter i konsistensen), och dra på sig så man täckte knäna ordentligt.
Niklas, som hade varit lugn och sansad fram till dess, fick ett totalbryt och vägrade, han totalvägrade att ge påven en spänn för några jädrans brallor.
Det slutade med att resten av familjen gick in. Jag valde att stå vid min blivande makes sida i sisådär fem minuter innan jag insåg att jag faktiskt ville se Vatikanstaten från insidan. Så mot bättre vetande köpte jag mig ett par pappisar och knallade runt lite själv därinne. Niklas vägrade fortfarande följa med och resten av familjen hade försvunnit in bland alla andra turister.
Ungefär så gick det till i lördags när Niklas blev stoppad i sina badbrallor, som inte var i "silke". Nej, han skulle minsann låna ett par tanjta speedos som tio andra haft på sig samma dag.
Att grabbarna gick runt i speedos med kalsonger under spelade minsann ingen roll.
Nä, han skulle ha gjort som min syster sa när de kom ut från Sixtinska kapellet och hon hade klätt av sig pappbrallorna:
"De här ska jag ta med hem och snyta mig i."
Min syrra är bra cool!
4 maj 2013
Skrivare
På engelska använder man orden writer och author, men på svenska finns inget bra ord för writer.
Man anses vara författare när man har blivit publicerad. Men vad är man när man har skrivit böckerna, men ännu inte blivit utgiven?
Om man översätter writer rakt av, så blir det skrivare och inte känner jag mig som en elektronisk pryl som är uppkopplad till en dator för att skriva ut andras ord?
Kanske hittar jag svaret när jag går in på synonymer.se och söker på andra ord för författare: skribent, skapare, berättare, skildrare, skriftställare, yrkesskribent, litteratör, ordkonstnär, diktare, skald, belletrist; upphovsman, auktor.
I vilket fall ligger bok nummer två "Ankan" hos förlagen för bedömning och jag har fått mestadels avslag för min bok om Indien.
Men vet ni vad? Jag kommer skriva böcker tills jag dör, oavsett om de blir publicerade eller inte.
Min nya bok är en folkloristisk spänningsbok och den tar betydligt mycket längre tid att skriva än "Ankan".
Hittills handlar den om en Safeda och Kalee, en vit och en svart by, shamaner, ritualer, gudinnor och annat mystiskt man kan råka ut för långt uppe i Himalaya. Jag har gjort en del efterforskningar inför den här boken och jag kan bara säga att internet är en ljuvlig källa med information.
Man anses vara författare när man har blivit publicerad. Men vad är man när man har skrivit böckerna, men ännu inte blivit utgiven?
Om man översätter writer rakt av, så blir det skrivare och inte känner jag mig som en elektronisk pryl som är uppkopplad till en dator för att skriva ut andras ord?
Kanske hittar jag svaret när jag går in på synonymer.se och söker på andra ord för författare: skribent, skapare, berättare, skildrare, skriftställare, yrkesskribent, litteratör, ordkonstnär, diktare, skald, belletrist; upphovsman, auktor.
I vilket fall ligger bok nummer två "Ankan" hos förlagen för bedömning och jag har fått mestadels avslag för min bok om Indien.
Men vet ni vad? Jag kommer skriva böcker tills jag dör, oavsett om de blir publicerade eller inte.
Min nya bok är en folkloristisk spänningsbok och den tar betydligt mycket längre tid att skriva än "Ankan".
Hittills handlar den om en Safeda och Kalee, en vit och en svart by, shamaner, ritualer, gudinnor och annat mystiskt man kan råka ut för långt uppe i Himalaya. Jag har gjort en del efterforskningar inför den här boken och jag kan bara säga att internet är en ljuvlig källa med information.
3 maj 2013
Cricket
Ja, man upptäcker ny saker här i livet varje dag och kul är väl det.
Jag lärde mig för länge sen att inte säga aldrig, precis som det visa ordspråket: "Man ska aldrig säga aldrig."
Men, det finns en del saker som jag envetet har forsatt att aldriga.
Som cricket till exempel, men häromkvällen tänkte jag vara en tillmötesgående hustru och slötitta lite på cricket. Men som med allt annat jag gör här i livet, min filosofi är "Allt eller inget", så var jag helt plötsligt insatt i reglerna och hejade som en tok på Chennai Super Kings.
Ja, då var man en cricketfantast helt plötsligt, men jag kommer nog aldrig börja titta på fotboll...
Dhoni är kungen!
Jag lärde mig för länge sen att inte säga aldrig, precis som det visa ordspråket: "Man ska aldrig säga aldrig."
Men, det finns en del saker som jag envetet har forsatt att aldriga.
Som cricket till exempel, men häromkvällen tänkte jag vara en tillmötesgående hustru och slötitta lite på cricket. Men som med allt annat jag gör här i livet, min filosofi är "Allt eller inget", så var jag helt plötsligt insatt i reglerna och hejade som en tok på Chennai Super Kings.
Ja, då var man en cricketfantast helt plötsligt, men jag kommer nog aldrig börja titta på fotboll...
Dhoni är kungen!
29 april 2013
Sharon flyttade till Israel
Jag har en vän som heter Sharon och hon är en judinna från Indien, som har bott i Malmö i 12 år. Nu har hon flyttat till Israel med sin familj eftersom det blev ohållbart för dem, som judisk familj, att bo kvar i Sverige.
Fruktansvärt tycker jag! Jag tror att strutssyndromet är väl utbrett i det svenska folkhemmet, men så här ser verkligheten ut.
Lyssna gärna på en intervju med Sharon från Människor och tro på P1. Klick här.
Sharon är en fantastisk sångerska, som uppträdde på modevisningen vi klädde i indiska kläder, sommaren 2011, i just Malmö.
Klicka här så får du höra hennes vackra sång.
Fruktansvärt tycker jag! Jag tror att strutssyndromet är väl utbrett i det svenska folkhemmet, men så här ser verkligheten ut.
Lyssna gärna på en intervju med Sharon från Människor och tro på P1. Klick här.
Sharon är en fantastisk sångerska, som uppträdde på modevisningen vi klädde i indiska kläder, sommaren 2011, i just Malmö.
Klicka här så får du höra hennes vackra sång.
28 april 2013
Vilken unge!
Vi har fått tillbaka Leyas resultat på det senaste provet och jag måste bara säga en sak. Vilken unge vi har!
Den nya rektorn, en jättebra kvinna som precis har börjat, tog fram papperena från skrivbordslådan och Leya var jättenyfiken på vilken plats hon hade i klassen.
Rektorn bara skrattade och sa att hon var först, såklart.
98 av 100 på nepalesiskaprovet, 100 av 100 på matten, engelskan var nästan lika bra med några slarvfel bara, 96 av 100 och den här gången var engelskan riktigt svår. Det tyckte jag i alla fall efter att ha tittat igenom allt.
Vem av oss kan stava till hippopotamus, flodhäst, till exempel? Inte jag.
Den nya rektorn, en jättebra kvinna som precis har börjat, tog fram papperena från skrivbordslådan och Leya var jättenyfiken på vilken plats hon hade i klassen.
Rektorn bara skrattade och sa att hon var först, såklart.
98 av 100 på nepalesiskaprovet, 100 av 100 på matten, engelskan var nästan lika bra med några slarvfel bara, 96 av 100 och den här gången var engelskan riktigt svår. Det tyckte jag i alla fall efter att ha tittat igenom allt.
Vem av oss kan stava till hippopotamus, flodhäst, till exempel? Inte jag.
24 april 2013
Hemma!
Borta bra, men hemma bäst! Igår landade vi hemma efter en sjutimmars bussresa och hundarna var överlyckliga.
21 april 2013
Bad och sen regn
Tur Leya hann med ett bad innan det började regna ihållande.
Men det bästa av allt är att man inte behöver stressa upp sig här i Nepal för lite regn, eftersom solen alltid kommer tillbaka.
Igår var Leya och lekte med Krishnas dotter Nicki, så Niklas och jag passade på att strosa nere vid sjön. Vi stannade till vid ett fik och tog en milkshake och njöt av friden man kan känna när man är barnfri några timmar.
Men det bästa av allt är att man inte behöver stressa upp sig här i Nepal för lite regn, eftersom solen alltid kommer tillbaka.
Igår var Leya och lekte med Krishnas dotter Nicki, så Niklas och jag passade på att strosa nere vid sjön. Vi stannade till vid ett fik och tog en milkshake och njöt av friden man kan känna när man är barnfri några timmar.
17 april 2013
Pokhara
Jag kom hem igår kväll efter några hektiska, men roliga dagar i Delhi. Kul att allt är som vanligt och att träffa alla vänner.
Imorgon bitti drar vi till Pokhara på några dagars semester. Det ska bli underbart med några dagars ledighet tillsammans.
Vi ska hälsa på Krishna och bada i pool, har vi tänkt oss.
Imorgon bitti drar vi till Pokhara på några dagars semester. Det ska bli underbart med några dagars ledighet tillsammans.
Vi ska hälsa på Krishna och bada i pool, har vi tänkt oss.
13 april 2013
Liza
Idag gick jag ner till vår gamla gata för att hälsa på min hundkompis Liza och hon var bara ett skelett. Det var fruktansvärt att se hur illa däran hon var.
Hon kom fram och la huvudet i mitt knä och gnydde, men hon orkade inte ens stå upp så efter en stund gick hon och la sig igen. Hon var ju lite rund senast vi såg henne.
Jag frågade runt om någon kunde ge henne mat, men ingen av tanterna förstod engelska. Men så dök det upp en tant på en balkong och hon tyckte jag skulle handla mjölk till henne.
Hon skickade ner en pojke, som sprang och handlade mjölk och Liza drog i sig en liter på stående fot.
Jag lämnade 500 rs, ca 60 kr vilket är ganska mycket pengar, men värt varenda rupee, och bad dem att ge henne mjölk på morgonen och kvällen och det lovade de.
Hjärtskärande!
Hon kom fram och la huvudet i mitt knä och gnydde, men hon orkade inte ens stå upp så efter en stund gick hon och la sig igen. Hon var ju lite rund senast vi såg henne.
Jag frågade runt om någon kunde ge henne mat, men ingen av tanterna förstod engelska. Men så dök det upp en tant på en balkong och hon tyckte jag skulle handla mjölk till henne.
Hon skickade ner en pojke, som sprang och handlade mjölk och Liza drog i sig en liter på stående fot.
Jag lämnade 500 rs, ca 60 kr vilket är ganska mycket pengar, men värt varenda rupee, och bad dem att ge henne mjölk på morgonen och kvällen och det lovade de.
Hjärtskärande!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)